Hoppa till huvudinnehållet

Då tänker jag alltid på henne

Publicerad:
Reporter Tomas Nilsson
Tomas Nilsson
tomas.nilsson@kt-kuriren.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Att vara på hockeyutflykt innebär många mil och timmar i bil. Visst; headset finns. Men jag ligger inte i framkant när det gäller teknisk utrustning. Det var nyligen jag skaffade video. Så det är inget alternativ. Alltså; inget prat i telefon. Längre.

Att vara på hockeyutflykt innebär många mil och timmar i bil. Visst; headset finns. Men jag ligger inte i framkant när det gäller teknisk utrustning. Det var nyligen jag skaffade video. Så det är inget alternativ. Alltså; inget prat i telefon. Längre.

De första milen handlar om att i huvudet planera hockeysidorna till tidningen. Och gärna skaffa sig en bild av hur resten av arbetsveckan ser ut. Därefter är det, enligt mig, en meningsfull sysselsättning att tänka på vilka personer som det går att koppla ihop med de platser som passeras.

Pålsboda

Nu började det redan i Pålsboda, på vägen mot Oskarshamn. En av de första nyhetsartiklar jag skrev. Tony Bratt, är jag nästan säker på var namnet, provspelade med Degerfors IF. Han kom från Pålsboda. I stort sett övertygad om att han aldrig hamnade i DIF. Vilket däremot Kalle Buskqvist – som även han provspelade då – gjorde. Sent 80-tal.

Vägen mellan Pålsboda och Finspång tillåter inte så många andra tankar än att parera alla knixiga kurvor och vara vaksam på kraftiga hastighetssänkningar. I Finspång handlar det däremot om att svänga ut på en större och betydligt mer lätthanterad väg. Den till Norrköping. Så då tänker jag alltid tillbaka på åren när DIF tog de långa stegen från en undanskymd tillvaro i division 2, tredje högsta serien, och ända upp i allsvenskan. Dåvarande tränaren Sören Cratz kommer från Finspång.

Någon gång måste jag svänga av och åka de fem kilometerna för att se hur det ser ut i Lotorp.

Några kilometer senare, på väg ut ur Finspång, finns en rondell där en av avfarterna går till Lotorp. Det var där den bästa, tillsammans med Jade Flory, som jag sett i Rävåsen spelade allsvensk fotboll: Gittan Stiernberg. Hon var praktikant hos oss på tidningen. Lika social som målfarlig. Så sent som i våras spelade hon med Lysvik, som vann division 3, innan en olycklig skada höll henne borta från spel. Den där rondellen förknippar jag alltid med Gittan. Någon gång måste jag svänga av och åka de fem kilometerna för att se hur det ser ut i Lotorp.

Norrköping är nästa anhalt. Då kommer jag snart in på Tony Martinsson. Det är snart 30 år sedan han var i DIF. En ypperlig mittfältare.

Söderköping därefter. Här bor Niklas Czarnecki, med två sejourer bakom sig som BIK-tränare.

Kartläsare

Valdemarksvik passeras bara på sidan. Platsen där Nisse Liedholm var född och uppväxt. Storspelare och stortränare i Italien. Honom hälsade jag och fotografen Stig Adolfsson på för intervju i samband med att vi var hos Mål-Otto i Schweiz. Kan gården ha hetat Villa Boemia? Platsen var Cuccaro. Det minns jag säkert. Eftersom jag var – misslyckad – kartläsare på vägen dit. Problemet var att Cuccaro inte var utsatt på den karta jag köpt...

Förbjudet

Så är det bara Västervik kvar innan Oskarshamn. "AG" tänker jag alltid. Före detta BIK-backen Anders Gustavssons klubb efter åren i BIK. Och en kort tid innan han kom tillbaka till BIK.

Därefter dags att rikta fokus på uppdraget med arbetsdagen: BIK-matchen.

På hemresan är det förbjudet att förknippa platserna med samma personer som på vägen ner...

Artikeltaggar

Anders "AG" GustavssonBIK Karlskoga A-lagFinspångGittan StiernbergJade FloryKrönikorLotorpNiklas CzarneckiNorrköpingOskarshamnPålsbodaSportSöderköpingSören CratzTony BrattTony MartinssonValdemarsvikVästervik