Sofia Takamäki opererades, efter att ha skadat samma korsband två gånger, i januari 2018. Ett år senare är backen nu tillbaka och detta bättre tränad än någonsin.
– Nu känns det skitbra, för bra nästan, säger Takamäki.
Sofia Takamäki, som är född 1995, startade i 13 av 22 matcher när Rävåsen slutade trea i division 1 norra Götaland 2016.
– Jag fick spela jättemycket då och det kändes jättebra att ha det förtroendet. Det gick skitbra också, vi gick obesegrade i 12–13 matcher på slutet, säger Takamäki.
Efter ett minnesvärt 2016 åkte Takamäki på ett betydligt tyngre 2017.
Säsongen hann knappt börja innan ytterbacken skadade knät på en träning.
– Det var fem minuter kvar och vi körde tre mot tre. Det blir snabba vändningar och många skott. "Vickan" vände med bollen framför mig och jag skulle bara vända med. När jag satte ner högerbenet så vek sig knät inåt och underbenet gick åt andra hållet, säger Takamäki.
Det låter riktigt otäckt...
– Ja, man hör inne i kroppen när det händer. "Vickan" sa direkt att "det här är inte bra, 'Takka' lägger sig inte ofta". Nu hörde man och det gjorde fruktansvärt ont, jag vill inte att någon ska behöva känna det.
"Ledsen en period"
Rävåsenlägret misstänkte en korsbandsskada och Takamäki genomgick följaktligen ett "rycktest" hos föreningens sjukgymnast.
– Sjukgymnasten kände på knät och trodde inte att korsbandet var helt av. Så vi började med rehab, stärka upp knät, och sakta men säkert blev det bättre. Men det blev samma igen, förmodligen var korsbandet redan halvt av, säger Takamäki.
– Det brukar ju bli som en vattenmelon kring knät, men det svullnade aldrig upp efter första skadan. Så vi gjorde ingen magnetröntgen då. Sen när jag skadade mig igen så fick jag en MR rätt fort och då visade det att främre korsbandet var av.
Takamäki opererade, efter en lång väntan, sitt trasiga knä 16 januari 2018.
– Jag blev aldrig extremt ledsen över beskedet även fast det var en del "vad ska jag göra nu?", "ska jag operera mig eller skita i fotbollen?", "är det värt det?". Det finns ju nackdelar med att operera knät också, säger karlskogingen.
– Det var väl efter operationen, då minns jag att jag var riktigt ledsen en period. Det tråkigaste var att umgänget med laget försvann. Jag försökte så klart vara med på vissa grejer, men det blir ändå att man prioriterar annat. Jobbar mer och såna saker. Man fick mycket tid över till annat, men det var ändå tråkigt.
"Tränat jäkligt mycket"
Efter en tids sorg påbörjade Takamäki en mycket imponerande rehabresa.
– Jag har varit extremt noggrann med allt. Men det är också för att jag har velat det så gärna. Jag fick frågan av ortopeden också... De sa att "ska du spela fotboll igen så måste du bestämma dig, det går inte göra något halvdant och sen tro att du är hel".
Takamäki har tränat med både fystränaren Anders "Ajjan" Johansson och fysiokonsulten Natalie Morgenstern samt på egen hand – och den hårda träningen har sannerligen gett resultat.
– Jag fick svar på tal när jag gjorde sluttesterna hos Natalie. Vi gjorde massa tester – benböj, benpress, hopp... Allt var bara förbättrat och det var jämsidig styrka på båda benen, säger Takamäki.
– Jag är jättetacksam för all hjälp jag har fått av både "Ajjan" och Natalie. Jag har kollat på Instagram också, på sidor som specialiserar sig på knän, och verkligen läst på. Jag har tränat väldigt mycket kan jag säga, fortsätter backen och ler.
Ja, hur känns det här egentligen... Att till och med vara bättre tränad än tidigare?
– Det är nästan lite sjukt... Det känns jättebra, att få höra det av andra också och att det syns. Det gör mycket mentalt också, att veta att jag är starkare, säger Takamäki.
– I dag är jag stolt över att jag tog mig igenom det utan att ha gått under jorden. För det är ingen kul grej, en stor del av livet försvinner ju när man har spelat fotboll nästan hela livet. Men nu i efterhand tycker jag faktiskt att det har gått väldigt fort.
Går bättre än väntat
Backen gjorde sina två första matcher sedan i början av säsongen 2017 i Hallvärmländskan den 15 december.
– Jag hade tränat med laget innan så det kändes bra och tryggt på så sätt. Men till en början var jag skitnervös ändå, det är inget att sticka under stol med, ler Takamäki.
– Men det har gått bra. Det bästa är att vara tillbaka i laget, umgås och snacka skit. Vi håller på och härjar hela tiden, omklädningsrummet är det bästa som finns.
För att underlätta övergången tillbaka till lagträningen körde Takamäki även en hel del egenträning med boll innan hon hoppade med lagkamraterna.
– Individuellt sett tycker jag att det har gått bättre än väntat. Vissa delar måste jag jobba på och man kan alltid bli bättre, men jag har inte tappat så mycket som jag trodde att jag skulle göra.
Vad har du för förhoppningar på din säsong?
– Att få vara skadefri, först och främst. Jag ser fram emot den här säsongen jättemycket. Oavsett om jag får spela mycket eller inte vill jag bara vara i det igen, fotbollstänket. Fokusera på att träna, bli bättre... Bara att få åka på bortamatcher, spela fotboll... Det ska bli jättekul, jag har längtat kan jag säga.
Det kändes som att du hade lite otur, att du skadade dig precis när du hade fått börja spela i A-laget...
– Det kändes väl lite så. Jag hoppas att jag får en ny chans nu.