Martin Hunter är världsmästare i kanot och tidigare svensk förbundskapten.
Nu har den Karlskogaboende australiensaren på ganska kort tid blivit en av Sveriges bästa ståpaddlare.
Martin Hunter är kanske mest känd här som Agneta Anderssons man. Han kan inte matcha hennes meriter, däribland tre OS-guld, men har skördat många lagrar som både aktiv och ledare. Exempel är VM-guld i K1 500 meter 1989 och brons på samma distans 1990. Han har varit förbundskapten i Schweiz, Irland, Finland, Danmark, Australien och Sverige. Martin Hunter styrde den blågula skutan i ett par omgångar, senast till och med OS i Rio 2016.
54-åringen har nu en ny karriär i sporten som på svenska kallas ståpaddling eller paddelsurfing och på engelska stand up paddle boarding, SUP. Ståpaddlingen utvecklades från vanlig surfing och är ganska liten i Sverige, men växer raskt internationellt och är till och med OS-aktuell.
Martin Hunter blev snabbt bra på att fort ta sig fram på den surfbrädeliknande farkosten och har på tre år bland annat tagit två SM-guld.
– Jag har aldrig slutat träna och är fortfarande stark. Tekniken hur man sätter paddeln i vattnet och drar igenom är nästan samma som i kajak, förklarar han framgångarna.
Gillar inte svängar
Han tävlar för Bofors och fick nytändning när han reste sig ur sittbrunnen.
– Jag tycker det är kul att göra något annorlunda. Det är skönare för ryggen, säger Martin Hunter, som haft lite känningar i baksidan efter många år i kajaken.
Balansen kom naturligt.
– Det har jag också fått från kanoten. Jag paddlar en bräda som är byggd för mig. Den är 14 fot lång och 19 tum bred (cirka 4,3 meter x 50 centimeter). De som är ute och glider kanske har 30 tum breda. Jag har beställt den så den går rakt.
Ståpaddling ingår i Svenska kanotförbundet.
Grenarna är supersprint, kortdistans/sprint, distans och teknik. Martin Hunters favorit är följaktligen supersprint – raka spåret i 100 meter – där det blivit två SM-guld och ett silver.
– Jag är inte så intresserad av långa tävlingar som brukar ha många svängar. Det är inte lika kul som när banan bara går rakt.
Senaste SM-titeln kom i samband med Skåneregattan i Örkelljunga den 1 september. Martin noterade 29,54 sekunder. Tvåan Magnus Lindstedt, Varberg, hade 30,16.
– Det var första gången vi körde SM ihop med en kanottävling. Det var skitbra. Vi hade riktig starter och målfoto och alltihopa, och mer publik.
2018 tog han dock SM-brons i teknik, som är längre och innehåller svängar runt bojar.
För gammal för OS
Martin Hunter lägger ner sig för att bli bra.
– Han är riktigt seriös och tränar oerhört mycket, berättar Agneta Andersson.
– Jag tränar kanske tre–fyra gånger i veckan på gym och försöker paddla varje dag, säger Martin Hunter och upplyser att det råder något turbulent stämning internationellt.
– Det är två olika förbund, surfförbundet och kanotförbundet, och de bråkar lite om vem som ska ha ansvaret eftersom det växer så mycket och kanske kommer med på OS.
Han har själv inga planer på en satsning utrikes.
– Skulle vara kul att tävla lite internationellt, men det kostar också. Det jag gör är bara för skoj.
Reglerna är också ogynnsamma.
– Internationellt får brädan inte vara längre än 12,6 fot. När man väger 90 kilo glider det inte så bra.
Ett eventuellt OS faller troligen på åldern.
– Det måste bli uppvisningssport först så det är minst åtta år dit och då är jag över 60 år, säger Martin Hunter, som siktar på att försvara SM-titeln nästa år.