Gholam Soltani hoppas på andra raka segern i Vänercupen på lördagen. Och ännu, ännu mer att stortävlingen i Lidköping inte ska bli hans sista i Sverige.
– Jag drömmer om ett liv, att få börja leva med min familj. Just nu är allt en lång väntan, säger Soltani.
Gholam Soltani utsågs, i konkurrens med 206 andra tävlande i samtliga klasser, till hela Vänercupens bästa brottare förra året.
Soltani vann samtliga sina tre matcher på teknisk överlägsenhet, som tilldöms när en brottare tar ledningen med mer än tio poäng, på mindre än två minuter.
Fristilslöftets 2019 fortsatte med en seger mot regerande svenske mästaren Nonuz Belekov i Lejoncupen i april och med ett landslagsläger i augusti.
De här framgångarna, bara tre av många, blir ännu mer imponerande när man väger in omständigheterna utanför brottarlokalerna.
Soltani kom, för första gången, till Sverige 2016 och etablerade sig i Degerfors hösten 2017.
Förutom brottningen i Örebroklubben Hilti Akademi Nord IF har han funnit kärleken i Degerfors, i sambon Anna Holm och hennes barn.
Soltani har nått de starka resultaten trots en ständig oro över att bli utvisad till sitt krigshärjade hemland Afghanistan och därmed även behöva skiljas från sin familj.
– Jag satt i förvar (hos Migrationsverket) i två månader i höstas och hade beslut om att utvisas. Jag var trött både i kroppen och i huvudet. Rädd för vad det skulle innebära och ledsen över att behöva lämna min familj här i Degerfors. Jag kan inte förklara hur det kändes, säger Soltani.
Dublinärende
Han var då helt säker på att han skulle flygas till Afghanistan. Att det, i bästa fall, skulle dröja länge tills han skulle få träffa sin älskade familj igen.
Men bara några dagar innan flygresan fick Soltani beskedet att Migrationsverket hade accepterat hans åberopande om verkställighetshinder av utvisningen.
– Jag behövde inte lämna Sverige då och efter några dagar fick jag åka hem till min familj igen.
Glädjen var obeskrivlig men, tyvärr för familjen, även endast tillfällig.
Soltani förklarar:
– Jag är ett "Dublinärende". Jag kom till Norge som förstaland och ska därför ha min asyl prövad där. Jag åkte vidare till Sverige utan att veta att jag inte fick det. Det tog sju månader innan det kom ett beslut om att jag skulle tillbaka till Norge. Då hade jag gått i skolan här, lärt mig svenska, träffat vänner och jag tränade och tävlade i brottning.
– När jag kom tillbaka till Norge sa de att jag inte behövde asyl eftersom "jag hade valt att lämna landet" under asylprocessen.
"Försöker glömma allt"
De orden skapade en osäkerhet, en rädsla över att bli utvisad till Afghanistan, som gjorde att Soltani valde att återvända till Sverige.
– Här är vi nu. Jag är under uppsikt och måste visa upp mig hos polisen en gång i veckan, visa att jag är kvar i landet och inte gömmer mig.
– Det är olika regler och beslut hela tiden. Kan jag få min asyl prövad i Sverige? Eller måste jag åka tillbaka till Norge, som kommer att utvisa mig till Afghanistan?
Enligt en rapport från FN var siffran över civila offer i Afghanistan rekordhög under det tredje kvartalet av 2019, 2 563 omkomna och 5 677 skadade.
– Det första jag vet är att jag inte kan leva i Afghanistan. Det är ett vackert land och jag önskar att det vore fred där. Men det är ett farligt land, jag skulle aldrig kunna leva i trygghet. Jag har svårt att prata om livet jag hade där. Jag försöker glömma allt jobbigt, men det är klart att jag tänker tillbaka ibland.
Ovissheten innebär, så klart, en oro för hela familjen.
– Det andra jag vet är att jag vill leva med Anna och barnen, säger Soltani.
– Barnen är oroliga, framför allt ett av barnen. Han vill hela tiden veta var jag är, när jag kommer hem. Han är jätterädd att jag ska försvinna igen. Det känns hemskt att barn ska behöva oroa sig för sånt. Han har varit mer orolig och frågat mycket efter jag var i förvar.
Trots omständigheterna har Soltani hela tiden fortsatt med sin målmedvetna träning.
På lördagen är det dags för en ny upplaga av Vänercupen i Lidköping. Tävlingen som inledde ett, på gott och ont, otroligt händelserikt 2019 för Gholam Soltani.
Degerforsbon valde att gå ner från 74- till 70-kilosklassen inför tävlingen då den var mer konkurrenskraftig.
Bantningen är tuff, men hindrar dock knappast Soltani från att sikta högt.
– Jag har haft en period med hård träning och jag tror att jag vinner guld, annars blir jag besviken. Att få priset som bästa brottare är svårare, men det är mitt mål.
Siktar på SM-guld
Mer än allt annat hoppas dock Soltani att Vänercupen 2020 ska bli långt från hans sista tävling i Sverige.
Ingen seger på brottarmattan skulle kunna jämföras med ett uppehållstillstånd, ett ja på en framtida asylansökan i Sverige.
Är det fortfarande drömmen trots allt... Att få representera det svenska landslaget?
– Ja, jag drömmer självklart om att få representera Sverige i stora mästerskap.
– Träningen får mig att må bra och jag får tänka på annat. Men att träna så hårt som jag gör, varje dag hela året, och ändå inte kunna representera Sveriges landslag är jobbigt. Det är en lång väg dit. Först måste jag få uppehållstillstånd och sen svenskt medborgarskap. Men inget är omöjligt och drömmar är till för att bli verkliga. Jag vill bli svensk mästare i år.