Höga mål för Bofors framtidshopp

Lisa Pettersson och Max Grahn är ungdomarna som framför allt är Bofors tennisklubbs ansikten utåt i tävlingssammanhang. Utrustade med stora drömmar och höga mål. Liksom med tydlig energi och vilja.

– Min dröm är att bli tennisproffs, säger Lisa som är född 2009.

– Eftersom Wimbledon är den mest prestigefyllda turneringen i mina ögon är det den som jag drömmer om att vinna, fortsätter Max – tre år äldre än sin klubbkompis.

För tillfället får de nöja sig med att träna med varandra, och med spelarna i Kristinehamn dit de ofta åker för att få träningskompisar. Många tävlingar har nämligen redan ställts in, och kommer att följas av fler. Anledningen är förstås coronavirusets härjningar.

På grund av det fick inte Lisa chansen att vara med i Kalle Anka cup, vilket var första möjligheten för hennes del i den anrika tävlingen. Max missade i sin tur inne-SM i våras, avslutningen på inomhussäsongen.

I stället får Lisa rikta in sig på att starta på i vanliga tävlingar samtidigt som Max kan drömma om att utomhus-SM i Båstad kan spelas. Eftersom det är hans sista år i 14-årsklassen hade det förstås varit extra intressant att se hur han kunnat mäta sig med konkurrenterna.

Speciellt då han på träning bjuder Kristinehamnskillen Bruno Johansson allt bättre motstånd; Bruno som varit och är en av de mest framgångsrika i kullen.

Slutade spela

Max utvecklingskurva har pekat och fortsätter att peka väldigt brant uppåt sedan han kom igång med tennisen senare än många jämnåriga.

– Jag var med lite när jag var liten men slutade.

I stället lockade fotboll mer.

– Men för ungefär 2,5 år sedan tog jag upp det och blev fast direkt. Jättefast.

Lisa kom igång redan när hon var i sjuårsåldern och har spelat kontinuerligt i fyra års tid. Redan från början visade hon tydlig fallenhet för sporten, egenskaper som förfinats ytterligare även om hon bara är i början på sin karriär.

Andra intressen

– Fiska men förstås inte varje dag, säger Lisa om övriga fritidsintressen.

– Jag är en riktig tv-spelsnörd, beskriver sig Max.

– Han har "världens" fåtöljer på sitt rum som man kan sitta och spela i, informerar Lisa.

Och upplyser även om vad Max kallar sin racket.

– Röda faran.

När Max ska berätta om Lisa säger han:

– Hon har en rejäl vinnarskalle. Och oftast är hon positiv och glad.

Kanske med en liten betoning på oftast. Kan det ha varit en liten, förtäckt, hämnd för att hon talade om det där med Röda faran..?

Roligaste

Båda ser mycket som är roligt med sin tennis, vilket märks direkt.

Det allra roligaste hittills?

– Jag mötte en väldigt elak motståndare. Det var en jättekonstig känsla och match. Att jag kunde vinna den var så härligt skönt, säger Lisa.

Och frågar Max om det var i Norrköping.

Hans nick bekräftar att Lisa minns helt rätt.

Eftersom det i alla sammanhang och i alla sporter finns människor som har svårt för rent spel underlättas det inte av att det inte finns domare i ungdomstennis. I stället dömer spelarna på "sin" planhalva.

– Hennes pappa satt bara och stirrade och gjorde ingenting när hon spårade ur, berättar Lisa.

Tyvärr går det inte i ord att återge den min pappan hade, enligt Lisa.

– Det finns väldigt mycket som är kul: att komma till nya hallar, ställen som jag aldrig varit på tidigare och även nya banor. Ska jag peka på en speciell match är det en final i Falun. Jag låg under stort, var mer eller mindre uträknad men kom igen och efter att ha räddat två matchbollar vann jag matchen och därmed hela turneringen, fortsätter Max.

Förebilderna

Det låter som den inställning spanjoren Rafael Nadal hade; Nadal som är Max favoritspelare.

– Just det där att han alltid fightades ända till slutet gillar jag hos honom, säger Max som hade all rätt att känna sig som Nadal efter upphämtningen i Falun.

– Min favoritspelare är Roger Federer, säger Lisa.

Innan det är dags för ytterligare ett träningspass på en av tre banor som Bofors tennisklubb, med stormsteg på väg mot 100 år, har vid Boforsområdet. Det finns även två banor vid badhuset.