Missbruksvården i Örebro Län och skyddsnätet i Karlskoga kommun – en fars!

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenterna är mycket kritiska mot missbruksvården.
Foto: Robin Haldert / TT

Som invånare i Karlskoga kommun kan jag bara krasst konstatera att ett enhetligt tänk och samarbete utifrån individ och familj inte existerar och inte heller en fungerande missbruksvård i Örebro län. Inblandade aktörer inom socialtjänsten (barn- och ungdomsenheten och vuxenenheten) i Karlskoga samt beroendecentrum i Örebro län (med ansvar för hela Örebro län) agerar utifrån sin egen agenda och samarbetar inte på något sätt med varandra utifrån ett helhetsperspektiv. Min åsikt är att detta är förödande för en familj som slås i spillror p g a man år 2020 inte har kunskapen om att drogberoende är en sjukdom som kräver behandling och insatser från olika instanser. Detta i kombination med NPF (ex. ADHD) som ofta ligger till grund för utvecklande av drogmissbruk, är inte heller något man har tillräcklig kunskap om.

För det första, om vi utgår från beroendecentrum, så väljer man att gå emot frivårdens insättning av medicin, som bevisligen hjälper en beroende att komma ur missbruket, genom att sätta ut denna medicin för att man har egna regler att följa. Frivårdens ansvar är att hjälpa klienter under tiden i häktet samt förbereda inför frigivning och det kan då innebära behovsprövad medicinering. Beroendecentrum har en annan regel gällande uppvisande av 6 veckors drogfrihet innan medicinering ev. påbörjas. Att man redan bevisligen varit drogfri under sitt frihetsberövande under 6 veckor tar man ingen hänsyn till. Istället väljer man att experimentera och sätter ut medicinering med påföljd att en person vid frigivning återigen står på ruta noll. Avgörande i detta är också att det finns en vårdplan hos beroendecentrum, vilket socialtjänsten i Karlskoga kommun har ansvar för att en sådan upprättas skyndsamt. När detta inte heller fungerar så finns en uppenbar risk att någon som precis blivit frigiven återfaller i drogmissbruk och kriminalitet.

För det andra, om vi utgår från socialtjänsten i Karlskoga kommun, så bör det finnas ett förberett och fungerande skyddsnät om ett sådant utlovats i samband med frigivning. Det innebär inte att man som hjälpsökande ska behöva vänta på att boende ordnas och under tiden vara hänvisad till tillfälligt boende på ex vandrarhem på oviss tid. Det innebär inte heller att man under väntetiden fråntas möjligheten till tillfälligt boende och hänvisas till hjälp från anhöriga alternativt till boende på gatan.

För det tredje, om vi även här utgår från socialtjänsten i Karlskoga kommun, så bör det även finnas ett samarbete mellan barn- och ungdomsenheten samt vuxenenheten om det handlar om en familj som slås i spillror p g a missbruk. Bör inte grundtanken vara att barn mår bäst hos sina föräldrar och att det bör vara utgångsläget att så långt det är möjligt vara behjälplig i att bygga upp en normal tillvaro för barn? Detta bör vara ett tänk som bygger på samarbete och ett helhetsperspektiv. Dessutom bör det finnas tillräcklig kompetens för att tillgodose barnens behov av att få svar på frågor om föräldrars missbruk och inte överlåta detta ansvar till familjehem/anhöriga utan stöd från socialtjänsten.

Detta är ingen unik bild av dåligt fungerande missbruksvård och tillhörande socialt skyddsnät i Sverige år 2020. Jag tar dagligen del av människors förtvivlan och kamp, både från beroende och anhöriga via sociala medier, som berättar liknande historier. Jag anser att en förändring bör ske omgående som leder till ett samarbete mellan alla instanser ur ett helhetsperspektiv. Detta samarbete ska bygga på grundtanken att missbruk är en sjukdom som kräver vård och som inte kan sättas på paus eller styras av enbart vilja samt att det runtomkring ett missbruk ofta finns barn som behöver få svar på frågor och bearbeta sin sorg. Vård och stöttning är inte heller något som anhöriga ska förväntas tillhandahålla i väntan på att professionella instanser kan fatta beslut.

Förälder och morförälder

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.