Bofors tennisklubb har gamla och rika anor. Förhoppningen inom BTK är även att vara en klubb att räkna med i både nutid och i framtiden.
– Jag ser goda utvecklingsmöjligheter, säger klubbens ordförande och eldsjäl Johan Brorsson.
Själv började han inte spela tennis förrän han var i 14-årsåldern. Innan dess hade det handlat om hockey och fotboll.
– Efter att jag blivit knäskadad och meniskopererats halkade jag i stället in på tennis. Och fastnade, berättar han.
När han kommit upp kring 18–19 år var tennisen ett avslutat kapitel.
– På den tiden, när jag spelade, fanns ett mycket större spelarunderlag. Vi hade ett lag i juniorallsvenskan med fyra spelare, säger Brorsson.
– Jag hade aldrig kunnat bli proffs även om jag vann en del turneringssegrar. En sak som jag ångrar med min egen tennis är att jag tackade nej till att kombinera tennis och utbildning på college i USA. Så här i efterhand "skäller" jag på min pappa och önskar att han hade tvingat iväg mig, tillägger han med ett skratt.
Långt uppehåll
Efter ett uppehåll på drygt tio år kom han igång med tennisen igen. Bonussonen Felix var med och tränade men tävlade aldrig.
– Jag blev ordförande för ett par år sedan, berättar han.
Han har tidigare ställt upp som tränare men siktar nu på att i första hand ha fokuset på verksamheten från en position utanför banorna. Att det finns väldigt mycket arbete även där är det ingen tvekan om.
Svensk tennis har under många år saknat en spelare i världseliten – till skillnad mot 70-, 80- och 90-talen – vilket gjorde att sporten lockade fler och fler ungdomar att börja spela.
– Det känns som att tennis är lite på uppåtgång ändå. Det har varit bra drag på vår sommarskola, för att se på hur det är hos oss. Vi har ett 50-tal ungdomar som finns med och tränar regelbundet. Det är bara två som hittills har valt att börja tävla.
Ringar på vattnet
Det är dels Lisa Pettersson, och dels Johans son Max Grahn.
Johan hoppas att deras framfart och goda resultat ska ge ringar på vattnet, att fler yngre förmågor ska välja att tävla.
Johan sparrar mot yngste sonen, som är född 2006,, trots att Johan har tennisarmbåge i båda armarna.
– Det får bli min ambition, att matcha Max så länge det går. För bara ett halvår sen fick jag hålla igen när vi spelade mot varandra. Nu är det 50–50 hur det ska gå. Jag misstänker att det snart väger över i Max favör.
Det blir många och långa resor tillsammans med sonen.
– Det är värt varje minut och varje krona, betonar Johan.
Ledarbrist
Bofors tennisklubb har tillgång till tre banor vid Bofors, två vid Strandbadet och ytterligare tre inne i Stråhallen.
– Det räcker absolut för verksamheten. Det räcker även för att kunna ta emot fler spelare. Vi skulle kunna ha cirka 100 spelare aktiverade. Däremot har vi inte de resurser som vi önskar när det gäller att utbilda och utveckla varje individ utifrån deras förutsättningar och intresse.
Han tar upp bristen på ledare som en utmaning, även om han vill lyfta fram inte minst Oskar Jörnevik som drar ett tungt lass på ungdomssidan. Likaså Sigge Eriksson.
– Sigge går fortfarande på gymnasiet men är väldigt engagerad i klubben. Både i styrelsen och som ledare på banan, säger Johan.
– Om vi jämför med fotbollen finns det många föräldrar som kan sporten skapligt och kan lära ut till de yngsta, åtminstone. Det är stor skillnad mot tennis där det krävs mycket mer för att förmedla kunskap och instruera. Dessutom ska vi komma ihåg att våra ledare gör allt på sin fritid så det finns även en begränsning där gällande tid och ork, fortsätter han.
Anställa tränare
Målsättningen är att anställa en tränare på deltid.
– Vi är på gång där, säger Brorsson.
Och lyfter fram att:
– Det är en välskött klubb med en stabil ekonomi så det hjälper till när vi vill satsa.
Bofors tennisklubb har inte arrangerat någon tävling på senare år.
– Vi kommer knappast att göra det i vinter heller. Vi siktar däremot på att kunna göra det igen så snart som möjligt. Förhoppningsvis redan nästa säsong.
FOTNOT: Lördag 22 augusti är det Tennisens dag runt om i Sverige. Även Bofors TK visar upp sin verksamhet för alla intresserade då.