Rädsla den stora faran

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Kajsa Juslin
På sistone har jag läst ett antal texter om hur hemskt det är att det finns allt fler ”pappersvändare”.

Personalavdelningarna (eller HR som det heter numera) får allt fler medarbetare som producerar allt fler dokument, policys och handlingsplaner.

Det finns mycket man kan tycka om detta. Men i min värld skapar dessa dokument merarbete och osäkerhet likaväl som de ger den trygghet som var tänkt.

Enligt Expressens ledarsida arbetar det just nu 930 personer på polisens HR-avdelning samtidigt som det råder en skriande brist på poliser i yttre tjänst.

Och detta kan tillämpas på allt fler arbetsplatser.

Missförstå mig rätt, jag har den största respekt för att arbetsplatser ska fungera. Skyddsronder, ergonomironder, medarbetarsamtal och lönesamtal ska hållas regelbundet. Alla ska känna sig trygga på sin arbetsplats, både fysiskt och psykiskt. Ingen ska mobbas på jobbet eller riskera att skadas. Min HR-chef är ett fantastiskt bollplank när det gäller personalärenden och har varit en klippa under coronatider..

Jag har också den största respekt för att folk i allmänhet vill se fler undersköterskor, poliser, lärare och busschaufförer i tjänst.

Men jag ser som sagt ytterligare problem med att allt ska dokumenteras in i minsta detalj.

För det första ska alltså alla dessa policys och handlingsplaner utformas. Sedan ska allt som står i dessa dokument genomföras, dokumenteras, sammanställas och redovisas. Det är självklart att detta tar tid, kraft och resurser även från andra än de som arbetar på personalavdelningen. Och detta i tider när allt fler arbetsplatser slimmas och trimmas och effektiviseras till bristningsgränsen.

Men det kanske är ett pris vi får betala för trygga arbetsplatser.

För mig är den största faran att alla dessa policys och dokument skapar medarbetare som mer än något blir rädda för att göra fel. Målet med arbetsdagen vekar för allt fler bli att inte bryta mot någon paragraf; inte att lösa problem på det mest effektiva sättet.

I kontakter med myndigheter, företag, kommuner och regioner får jag allt oftare svar av typen ”det är så vi måste agera utifrån de direktiv vi har”. Det är allt färre som vågar ta tag i ett problem omedelbart, på plats. De vågar inte använda sunt förnuft och lita på att den erfarenhet man skaffat sig genom ett långt yrkesliv ska leda dem rätt.

Det tycker jag är illavarslande och borde få att fundera över om vi kanske har för många policys och styrdokument och för lite tilltro till medarbetarnas kompetens?

Catarina Lindström