Hoppa till huvudinnehållet

Mörka januari är planeringstid för mjölkbönderna

Publicerad:
Lars Pehrson i Rudskoga har varit bonde i nästan hela sitt liv.
Lars Pehrson i Rudskoga har varit bonde i nästan hela sitt liv. Foto: Joakim Magnusson

Snön faller vit och tät över Gammelgården i Rudskoga, familjejordbruket som Lars Pehrson tog över efter sin far 1990.

Vintern är viktig för att hinna serva maskiner och planera strategiska vägval inför kommande sommar, men alla djuren på gården, liksom bonden själv, längtar efter vårvärmen.

Lars Pehrson tycker egentligen att vintern bara är en enda lång raksträcka. Det är kolmörkt i två-tre månader och inte mycket händer. Det är fortfarande långt till de där första ljusa vårdagarna då han äntligen kan släppa ut korna.

– Det är så vackert med sjön. Det händer alltid något där, speciellt på våren. Man tittar efter båtar och fåglar och ser hur det blåser, säger han.

Gammelgården ligger vackert belägen intill sjön Skagern och på hörhåll från skolan i Grunnebacka.

Ett lager snö piggar alltid upp i den mörka årstiden, men Lars säger att han gärna hade önskat sig lite kyla också. Temperaturen pendlar mellan enstaka plusgrader och någon minusgrad.

– Det finns ingen tjäle att tala om. Marken skulle behöva frysa sönder så att det försvinner lite ohyra, som sniglar och fästingar. Det behöver vara kallt utan snö. När jorden fryser bildas det sprickor som gör det lättare för växtligheten.

Lars Pehrson har varit lantbrukare i nästan hela sitt liv. Han började arbeta på gården som tonåring. Då var det hans far som arrenderade marken av kyrkan. 1990 tog han själv över arrendet och 1995 köpte han loss marken.

Flygfotografiet från 2009 föreställer den gamla ladugården som brann ner 2012. På bara åtta månader lyckades Lars Pehrson, med stöttning från hela bygden, bygga upp den igen.
Flygfotografiet från 2009 föreställer den gamla ladugården som brann ner 2012. På bara åtta månader lyckades Lars Pehrson, med stöttning från hela bygden, bygga upp den igen. Foto: Joakim Magnusson

Gammelgården har under 2010-talet drabbats av två tunga motgångar. Den 29 augusti 2012 brann den gamla ladugården ner, och det var bara en lycklig slump som gjorde att endast ett djur omkom i branden. Tack vare den fantastiska uppslutningen i bygden stod den nya ladugården klar redan i april 2013.

Sommaren 2018 drabbades även Rudskoga av långvarig torka och inför sommaren 2019 var läget, som på så många andra håll, krisartat.

– Den våren var hemsk. Men sedan tvärvände det. Regnet kom, värmen kom och det började växa explosionsartat, minns Lars Pehrson.

2019 var inte något optimalt år, och prognosen inför 2020 var inledningsvis också lite osäker. Men trots coronakrisen har en mjölkbonde i Rudskoga i ärlighetens namn inte påverkats särskilt mycket. Läget är tvärtom ljusare än på flera år.

– Restaurangerna köpte mindre mjölk och grädde under 2020, men då köpte hushållen mer istället. Samma sak är det med köttet. Restaurangerna köper inte så mycket svensk kött, men när folk handlar själva vill de helst ha svensk kött. Så på det viset har vi faktiskt gynnats.

Korna halvdåsar, blir kliade på ryggen eller köar till mjölkroboten. Och självklart längtar de efter utesäsongen.
Korna halvdåsar, blir kliade på ryggen eller köar till mjölkroboten. Och självklart längtar de efter utesäsongen. Foto: Joakim Magnusson

Tillgången på svenskt kött matchar just nu inte efterfrågan, vilket också beror på den krisartade torksommaren 2018. Många kor slaktades, det föddes färre kalvar året därpå och nu märks det i köttdisken.

Mjölkroboten står sällan still. På ett dygn mjölkar den 175 gånger. För det mesta fungerar tekniken prickfritt. Varannan dag kommer mjölkbilen från Götene på besök. Mjölktankarna på gården rymmer flera tusen liter, men det fylls på snabbt. På gården finns idag 170 djur varav 75 mjölkkor.

Korna halvdåsar, blir kliade på ryggen av en automatisk koborste eller köar vid mjölkroboten. En av korna, nummer 553, eller Vera som hon egentligen heter, producerar just nu rekordmycket mjölk. Det blir 85 liter om dagen.

– Det är kul och hon mår väldigt väl, säger Lars uppskattade.

I ett litet varmt och ombonat hörn ligger två kalvar som bara är en dag gamla.

En kalv som bara är en dag gammal.
En kalv som bara är en dag gammal. Foto: Joakim Magnusson

Januari är detsamma som planeringstid i Rudskoga.

– Jag tycker att det är ganska kul att planera framåt, vad man ska göra till våren och sommaren. Man planerar med gödning och utsäde och funderar över på vilket gärde man ska ha kvigorna. Blir det tid över åker man och röjer lite i skogen. Att serva alla maskiner är också viktigt så att allt fungerar när det är dags.

Idag är det Lars och sonen Johan som sköter driften på gården. Det blir långa arbetsdagar, särskilt när man har sin arbetsplats runt husknuten och kan gå dit när andan faller på. Men det är också charmen med jobbet. Det är en livsstil.

– Visst skulle man kunna gå hem klockan fyra. Men jag sover bättre om jag tittar till djuren en sväng på kvällen också. Man vill se så att allt står rätt till och ge dem mer mat, säger Lars Pehrson.

Artikeltaggar

ArlaGammelgårdenGöteneLantbrukMjölkRudskogaSkagern

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.