Staten ska ha ansvaret

Ledare
PUBLICERAD:
Catarina Lindström byline
Foto: Kajsa Juslin
Lite i skymundan av corona, migrationsuppgörelse och de upprörda känslorna kring den framtida arbetsmarknaden pågår en utredning som kan skapa "för ett statligt huvudmannaskap för skolan“.

Inte en dag för tidigt, om ni frågar mig.

Detta är en fråga som stötts och blötts i åratal. Redan på Jan Björklunds tid gick debatten hög, utan att någon förändring kom till stånd.

Men faktum kvarstår att resultaten för den svenska skolan är deprimerande låga samtidigt som statusen för läraryrket sjunker. Dessutom skiljer det tiotusentals kronor mellan hur mycket en kommun satsar på en elev per läsår.

Rättvisa finns inte – det kommer alltid att finnas de elever som är mer begåvade och har bättre stöd hemifrån – men alla barn borde vara värda att satsas lika mycket på.

Alltså är det läge att göra om och göra rätt.

Det vill säga låta staten ta tillbaka huvudmannaskapet för utbildningen.

Tro nu inte att jag förespråkar någon sorts centralstyrd skola. Jag är en varm anhängare av det kommunala självstyret och är övertygad om att lösningar som ligger nära verkligheten ofta fungerar mycket bättre än en skrivbordskonstruktion från något centralt placerat kansli.

Varje kommun ska till exempel själv kunna bestämma om man vill ha byskolor eller centrala skolor. Varje kommun ska själv kunna bestämma över den vardag de vill att elever och lärare ska verka i. Varje kommun ska också kunna bestämma om de vill ha friskolor eller inte.

Men det är inte samma sak som att varje kommun själv ska kunna bestämma vilken verksamhet de ska bedriva och vad barnen ska lära sig.

De nationella proven var ett steg på rätt väg för att ta reda på vad eleverna kan och vad de behöver få mer undervisning i – men det räcker inte.

Det måste också finnas riktlinjer för exempelvis hur mycket som satsas på en elev i kronor och ören, för antalet behöriga lärare och för de resurser som ska finnas för elever som behöver extra stöd. Det behövs också gemensamma riktlinjer för elevers och lärares fysiska arbetsmiljö, där är skillnaderna för stora idag.

Utredningen omfattar alla skolformer utom förskola och den kommunala vuxenutbildningen.

Det innebär att man även ska se över hur friskolorna ska få plats i en modell med statligt huvudmannaskap.

Utredaren ska lämna sin rapport i maj i år, men ska inte ge några författningsförslag. I klartext innebär att det kommer att behövas ytterligare utredningar innan beslut kan fattas.

Låt oss bara hoppas att det inte betyder ytterligare åratal av utredningar - den svenska skolan kan inte vänta.

Varken elever eller lärare.

Catarina Lindström