Man behöver se bakåt för att se framåt

Familj
PUBLICERAD:
Nu blåser förändringens vindar och jag låter mig föras med.

Allt går igen. Det tänker jag mycket på denna vinter. Förra vintern planerade jag för lite nya tag på ateljén. Denna vinter tittar jag i backspegeln och tänker att inget blev som jag trodde. Istället har jag sagt upp kontraktet och flyttar ur lokalen i maj. För att få lite stadga i tillvaron jobbar jag med ett konstprojekt där grunden till kommande bilder läggs som ett pussel av fakta. Jag släktforskar och läser om svunna tiders vedermödor här i bygden, i länet, i Sverige och Europa. Jag lär mig mer om sociala skyddsnät, familjestrukturer, välfärd och ofärd i skuggan av ässjornas eldar och hammarslagens dån. Jag letar efter vad som finns kvar och vad som döljs av naturen. Gläntor i skogen och små leriga skogsvägar. Överallt i vårt län finns minnena kvar efter de som byggde landet. Som lade grunden för den välfärd som vi idag bygger vårt samhälle på. Frågan är hur vi förvaltar det? Vad kan vi lära av de människor som i släktled efter släktled kontrakterades för att vara kuggar i maskineriet? Vilket maskineri är vi kuggar i själva? Vare sig vi tror på slumpen, ödet eller vår tankes och fria viljas kraft är vi där vi är, tillsammans med de människor som även är precis där de är, just nu. För ett par veckor sedan plingade det till i mailen. Jag klickade på öppna och läste de första raderna. ” Hej Marie! Vi känner ju inte varandra men vi har gemensamma personer i våra släktträd. Undrar om du kan hjälpa mej?” Brevet var från Gunnar, 90 år, och boendes en timmes bilfärd från mig. Vi har sedan första brevet kom skrivit till varandra och en dag ringde han upp mig. Med en karta framför sig undrade han i vilket hus längs järnvägen min ateljé låg. Kan man säga att man är släkt när man är tiomänningar? Gunnar har snöat in på stångjärnshammare och läser allt han kan hitta i ämnet. Vi är två nördar som har trevligt när vi byter några ord. Undrar vad Gunnars anmoder Sara och hennes bror Anders, min anfader, hade haft att säga till oss? Vad hade de tyckt om den tid vi lever i? Jag har fortfarande möjligheten att gå in i två hus som de säkert besökt. Det ena är vår fina hembygdsgård i Aggerud, där deras farfar föddes och farfarsfarfar en gång bodde. Det andra är vår vackra Karlskoga kyrka där deras morfars far var kyrkoherde cirka 50 år innan Sara och Anders föddes. En sak vet jag. Inget hade varit som det är idag, om inte människor i flera släktled bakåt gjort sina livsval. För mig personligen är det ett stort beslut att lämna min ateljé. Men när jag väl gjort det skall jag ta mig en biltur och dricka kaffe och prata stångjärnshammare med Gunnar.

Marie Johansson Gadde

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.