Mer än cheferna

Ledare
PUBLICERAD:
Foto: Kajsa Juslin
Två tunga namn i fackförbundet Visions styrelse kräver i en insändare att cheferna inom äldreomsorgen ska få en ärlig chans. De vill se ett stärkt ledarskap.

Det är ett fullständigt rimligt krav. Det borde vara en självklarhet.

Men en undersökning som gjordes vid Göteborgs universitet - på just Visions uppdrag - visade att så inte är fallet – och insändaren visar att inte mycket hänt på de fyra år som gått sedan jag skrev om detta senast.

Undersökningen gav vid hand att en chef inom vård och omsorg har nästan tre gånger så många underställda som cheferna i tillverkningsindustrin och dubbelt så många som cheferna inom byggnadsindustrin.

Undersökningen kom också - föga överraskande - till slutsatsen att ju fler anställda du har ansvar för desto sämre kontroll får du över arbetet, något som ökar stress och överbelastning. Det blir mer administration och mindre tid att faktiskt ha kontakt med medarbetarna. Det i sin tur gör medarbetarna mindre engagerade och mer missnöjda med chefen, vilket ökar personalomsättningen.

Det är ju ganska logiskt att ju fler människor en chef ska basa över desto svårare blir det. Om medarbetarna dessutom jobbar geografiskt utspridda och under dygnets alla timmar blir det ju inte enklare. Logiskt sett borde alltså förhållandena vara de omvända – färre medarbetare per chef inom vård och omsorg.

Det säger ju sig själv att det är svårt att både greppa arbetssituationen och stötta och coacha en medarbetare som jobbar natt när du som chef jobbar rak dagvecka. Om medarbetaren dessutom jobbar i andra lokaler än de som chefen arbetar i.

Det senaste året har ju många av oss fått en smak av hur det är att arbeta och leda arbete på distans, och vi kan nog vara överens om att det är en utmaning.

Det är en utmaning som chefer inom äldreomsorgen möter hela tiden – och med fler medarbetare än det är rimligt att man ska kunna vara en bra chef för.

Att så är fallet är sannolikt en del av förklaringen till ett av vårt samhälles största problem i dag: bristen på vårdpersonal.

Det handlar både om kvinnliga chefer som inte har en chans att göra ett bra jobb och om kvinnliga medarbetare som inte får det stöd och den vägledning de behöver och förtjänar.

Och i förlängningen handlar det om ett samhälle med personalbrist på områden där vi som medborgare förväntar oss fungerande service.

Att lyssna på Visions uppmaning handlar inte bara om att ge chefer rimliga förutsättningar; det handlar lika mycket om att medarbetare ska orka jobba och vi medborgare ska få den service vi förväntar oss.

Catarina Lindström