Den gångna vintern satte käppar i hjulet för mycket av höstsådden.
Men Lilleruds odling av Värmlands lantvete klarade sig.
– Det var inget vi hade räknat med, säger rektor Anders Westlund.
Det är inte mycket grönt ute i det fria på fälten vid Höglunda gård. Det är här som Lillerudsgymnasiet har sina odlingar. Man använder den mark som inte jordgubbsodlingarna tar upp.
Men en hektar lyser ändå starkt grönt, även på håll. Det är Värmlands lantvete som spirar ordentligt. Grödan intill, en modern variant, har inte alls gått lika bra.
– Det är kul tycker vi och inget vi hade räknat med. Tänker man till är det kanske inte så överraskande. Gamla lantsorter var anpassade till det klimatet vi har, men ändå hajade vi till när allt annat gick så dåligt, säger Anders Westlund.
Värmlands lantvete har inte varit i kommersiell odling på minst 50 år. Det hoppas Lillerud nu ändra på. För fem år sedan fick man en påse med frön från Hushållningssällskapet.
– De måste odlas för annars förlorar de grobarheten.
Rädslan borta
Åren har gått och odlingen har inte gjort mycket väsen av sig. Förrän nu. I fjol tröskades 150 kilo vete, av de gick 100 tillbaka i sådd under hösten.
– Förhoppningen är att det blir ett par ton i skörd i höst, så nu behöver vi inte vara rädda att det ska dö ut, säger Anders Westlund.
Avkastningen på den gamla vetesorten är inte i närheten så stor som de mer moderna, men Anders Westlund hoppas att fler ändå ska få upp ögon, särskilt nu när man ser att den kan klara vintern bra.
– Höstvete är ett risktagande och kan lantbruket använda lantvete så kan det bli en tryggare sådd.
”Vad smakar det?”
Vad vetet som kommer att skördas i höst ska användas till är ännu inte klart. Mycket för att man inte riktigt vet vad det är man odlar i Edsvallajorden.
– Vi är nyfikna på vad det kan ha för egenskaper. Vad smakar det? Kan man baka med det? Vår förhoppning är att det ska vara attraktivt och att Värmlands lantvete blir en etablerad och populär vetesort, säger Anders Westlund och funderar på om det går att växtförädla vetesorten i framtiden.
Värmlandsvete – lika hett som ett kosläpp