Bittra gubbar, Tusse och musik

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
För att ta det från början, för mej finns bare en Tusse.

Äller fanns kanske en ska säje, ättersom min Tusse - eller snarere min morfars blyertsgråe, goe katt - lämna dä jordiske för länge senna.

Å ska sanninga fram så går ja fôlle inte å tänker på Tusse vareveli da. Men när nu namne dominerat i media så kan ja inte tänke anne än att dä ä ren stöld ättersom namnet Tusse, i alla falle som ja ser pået, för alltid ä skyddat å begravt mä sin rättmätige ägere på Kosia sjöen.

Men hur som helst mä dä å apropå den där nye Tussen.

Jäkelen va skönt att dä här mellospektakle ä övver för den här vänna.

Jo, ja vet, ja ä ju inte målgrupp länger men en kommer ju inte unna å ja kan inte lätte bli å unnre.

– Är dagens musik fördummande?

Och svaret blir, visst är den det samtidigt som den inte är det. Hur nu det kan gå ihop.

Jo, för oftast är det ju frågan om tycke och smak och det finns egentligen inget svar på hur riktigt bra, icke fördummande musik, ska låta. Det är den ena sidan.

Och å andra sidan, när den riktigt bra dyker upp, så känns det i både själ och kropp. Det går liksom inte att i ord förklara.

Å fär dä treje, så ä dä nog så att ja å nôgra bittre gubber te helt enkelt ä avunnsjuke på hur lätt dä ä å göre musik i da.

Annat var det förr när allt skulle läras in från grunden men frågan är om det var nödvändigt.

Var det inte rentav slöseri med tid att öva skalor tills man blev blå i plytet.

Hur många talanger vandes inte av för livet för att det var så in i bänken tråkigt.

Så dagens musik behöver inte vara sämre för att den eventuellt är lättare att tillverka. Det skulle till och med kunna vara så att den konkurrens som uppstår när vem som helst kan göra musik kan vara främjande för utbudet. Med betoning på kan vara för ingen kulturkategori har väl fått utstå så mycket förnedring som just musiken.

Och bara för att ta ett skräckexempel på missbruk av och rent av våldtäkt på genren så tänker jag på Kareoke. Som ger vem som helst möjlighet att förlöjliga både sig själva och musiken.

Fast, är musiken så helig att inte vem som helst ska få spela och sjunga oavsett talang?

Musikens ursprungssyfte är ju ändå att sprida glädje.

Men i dag låter ju all musik väldigt lika och det hörs tydligt att man lånar, plagierar och upprepar och inte skäms man det minsta heller. Alltså är dagens musik fördummande.

Men, det var faktiskt inte mycket bättre förr i tiden. Däremot var de gamla mästarna oerhört skickliga på att utsmycka sina ofta ganska enkla teman, något som helt saknas i dag.

Ett enkelt tema kunde varieras i det oändliga, mellan Largo och Prestissimo som kunde kompletteras med Non troppo, Stringendo och Ritardando och styckets karaktär kunde varieras från Amabile till Serioso och med hjälp av ett Da Capo kunde musiken spelas i evighet.

Men vad sjutton, ingen av de där märkvärdiga italienska termerna behövs ju för att göra musik och då måste man ju dessutom kunna noter. Det kan ju inte ens Benny Andersson.

Så det är bara att inse att varken dagens eller gårdagens musik är fördummande. Utvecklingen går inte att stoppa och i och med att det går fortare att göra musik så ökar ju också utbudet vilket måste vara av godo.

Men då ökar ju risken att ton-kombinationerna tar slut fortare.

Fast oavsett hur det är med den saken så måste vi helt enkelt vara storsinta och inse att vi är olika samt tillåta varandra att ha den musiksmak som passar var och en.

För störst av allt är trots allt MUSIKEN. Och kommer vi bara ihåg att i stort sett all musik utgår från de sju grundtonerna, så är det kanske inte så konstigt att vi ibland känner igen gamla godingar i det nyligen komponerade.

Jag har använt det förut men jag låter i alla fall den gamle gitarr-räven Rune Gustafsson avsluta.

– Jag har musiken att tacka för mycket, framför allt har den hållit mig borta från idrotten.

Och tyvärr för den nytända stjärnan, för mig - en bitter gammal gubbe - finns bara en Tusse.

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.