Semester: Fyra veckor med andra vanor

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:

Jag har semester. SEMESTER! Det känns helt fantastiskt.

Fyra veckor med att inte ställa väckarklockan, dra upp trötta barn och stressa iväg på morgonen. Visserligen drar vi upp trötta barn ändå, men nu vid tiotiden och ibland så sent som elva.

Min man säger att det är laglöst här hemma nu. Han gillar struktur, hålla sig innanför linjerna, frukost är frukost.Jag är mer det blir som det blir. Det serveras nutella på mackan och det kan ätas chips till lunch eller en skål med glass. Vi går efter spansk tid när vi äter sen middag och njuter av de ljusa, varma sommarkvällarna. Man måste ha såna dagar, gå utanför ekorrhjulet som annars spinner på.

Jag borde köpa aktier i Abba och Arla för jag lever på sill just nu med gräddfil och färskpotatis.

Smör får man inte glömma. Till potatisen. Det är nog mest smör med potatis och inte potatis med smör.

Det tuffaste jag upplevt hittills på semestern är kanske att försöka hålla sig vaken till äldsta sonen trillar in för kvällen. Ni vet vad man säger, små barn små bekymmer, stora barn, stora bekymmer.

Vi har konstant förhandling här hemma om tider och vart man ska vara och inte. Om inte äldsta sonen blir försvarsadvokat en vacker dag då vet jag inte.

Jag tror jag går vinnande ur striden men på något sätt när jag sedan går igenom den igen så inser jag att han vunnit flera gånger om.

20 kronor blir 50 kronor och innetid 22.30 blir 23.00 utan att jag riktigt fatta vad som hände.

Dottern tittar skeptiskt på mig när jag står vid vattenbrynet och kastar lite vatten på bröstet och blöter armarna. Hon undrar varför jag inte badar. Jag förklarar att jag är lite av en badkruka och hon lägger huvudet på sned och funderar.

”Men mamma du badade ju när det snöade i vintras med mössa? Men inte nu när vi svettas jättemycket?”

Det har hon ju rätt i. Att jag vinterbadade i vintras. Märkligt kanske ni tycker. Men det är ju svinkallt i vattnet nu! Stod länge och funderade på om jag skulle vada ut för ett första dopp häromdagen men det uteblev. Jag fortsätter vara en badkruka. En stolt sådan. Det är något jag har mantrat för dottern också såklart. Att mamma är en badkruka.

”Min mamma badar inte.” Jag överhör ett samtal som dottern har med en kompis nere vid vattnet när jag badvakter dem.

”Varför gör hon inte det?”

”Hon säger att hon är en stolt badkruka men jag tror att min mamma inte kan simma”, svarar dottern.

”Vi kanske kan lära henne isånnafall?”

”Nej det behövs inte, hon kommer bara börja skrika och då blir det pinsamt.”

Så ja jag fortsätter vara den icke simmande mamman som gärna tar badvakten från stranden.

Å ja, jag kan simma för er som funderar, bara att temperaturen inte riktigt uppnår mina kriterier för att ge mig ut.

Semester ändå hörrni, fantastiskt!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.