Torbjörn S. Karlsson: Skapades jorden i Fasan?

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
Att vår Herre skapa jola måste fôlle ändå vare sant?

För så står dä ju i den där store, tjocke boka å i den ska dä ju inte finns nôge ljug.

Frågan ä ju bare, var hôllas Han mä’et?

Och efter en dags strövande i Fasa-skogen är jag övertygad om att det var där som det måste ha skett.

För mig är det en händelse präntad i sten vid Namnhällarna, nedskriven i sedan länge förmultnade brev till Gubben Tillkvist från hans bror i Amerika och inristad i botten av de nergrävda tunnor där Finn-Pär och hans käring Lovisa gömde sitt tjuvskjutna älgkött.

Så varde, i alla fall om fantasin får skena iväg och slutligen bestämma.

Men varför i hela världens frid blir man ansatt av sådana tankar? Jo, för att för mig och ett icke oansenligt antal gelikar, så är Fasaskogen en av de vackraste – om inte rent av den vackraste – platsen på jorden.

Där råder en helighet som inte går att förklara och där har varken bekymmer eller problem tillträde.

Och det finns faktiskt en teori, vars ursprung är höljt i dunkel, om hur det kan ha gått till när Skaparen tog sig an sitt livs verk. Ty genom muntlig tradition påstås det att:

’’Vår Herre börja mä å skape trehunnrasäkstifem småkryp som myrer, fjäriler å humler å dä vart så många da’r som dä går på ett år. Därätter skapa han femtitvå sjöer, göler å pöler å dä feck bli så många vecker som fick plass på ett år. Å ätter dä gjorde gjorde Han tôlv styckna litte större djur som räver, grävlinger å bävrer å dä ble årets månader. Se’n tog Han sej före mä å göre fyre store stenblock – mäst för skôjs skull å ätter dôm ble dä årstider. Å stenera di kalla Han för Trefotinger å Runkestener

Nu hade dä att gått nôgra da’r så Gud han klia sej i skägge å börja å känne sej litte sleten. Men Han tyckte allt att dä fattas nôge så han tog i sta mä å gör de förste mänskera. Som, när de te slut va färdige, kristnades te Ada å Evald. Å dä va di bägge som alle männschera i Fasaskogen härstamma ifrå. Johan i Ryssabroa, Krestin i Kôja, Finn-Lovisa, Erland på Skogen, Stava Vallbom å alle di annre.

Och allt andades bara lugn och frid över Guds skapelse som han storvulet döpte till Paradise på jola.

Nu hade dä gått sex da’r å på den sjunde bestämde sej vår skapare för å ta igen sej. Å dä gjorde Han på den där fine vite môssan som finns mälla Örgiven å Hôlmsjön.

Men Han hade knappt komme te ro förrn’s Gammel-Erker kom å väckte’n.

– Hör nu Gud, dä här ha du fôlle gjort bra men ä dä inte litte för mjäkit? Ja skulle att ville skape ett djur ätter mitt sinnelag, ett mä litte jäklaranamma i.

– Ja men gör dä da, bare ja får ta igen mej.

Å Erker han for väl iväg å bröt å en grantôpp å börja skape mä môssa å te slut fecka han te nôt som likna en best.

Men hur han än dona mä dä där så fick han inge liv i’et.

Så dä va inge anne än å väcke Gud igen å be ôm hjälp. Vår Herre ble väl inte direkt gla över å bli väckt igen men lôva Skam å hjälpe’n bare Han fick sôve i fre senna.

Gud han peta litte mä sin stav på Erkers skapelse å odjure ble mä dä samme full uttå liv å dä va att den förste vargen – ulven, gråben, luffern, pasken - som jola hade skåda.

Men dä geck inte rektit som Erker hade tänkt sej för odjuret vände direkt all ilska mot sin skapare, som fick ta te’ harvärja å fly för sitt liv. Skam rädda sej i siste stunn gjömmen å klättre ôpp i e asp men han hann inte rektit unna Gråben som bet hômmen i en fot. Å där ôppe i aspa satt Erker så länge så att foten läkte avit å kom å likne en hov.

Dä ju länge senna dä här hände ôm dä överhuvvetage ha hänt menn dä speler minnre roll. För hur en än vrir å vänner på’et så är Fasaskogen än i dag en uttå de fineste plasserna på jola.

Å nôn måste ju ha skapa allt dä där fine.’’

Som hålls tillgängligt för oss vanliga tack vare ett gäng entusiaster med sagesmannen, stigfinnaren och Fasa-gurun Anders Norudde i spetsen.

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.