Maxximus Vikingasköld kraschade för första gången någonsin i ett race på lördagen, men klarade sig bra och kom tillbaka starkt.
– Mamma blev väldigt rädd, säger Maxximus med ett leende efter söndagens åttondeplats i supersport 300-klassen.
VM-föraren överlägsen när Bike Week avslutades: ”Bästa veckan på året”Ett år efter tävlingsdebuten på dispens var Maxximus Vikingasköld, 13, tillbaka för ett nytt Bike Week på Gelleråsen.
Detta som något av en kändis i roadracingsverige och som Yamaha Team Scandinavias yngste fabriksförare någonsin.
– Det kom ju så sjukt oväntat och tidigt liksom, men jag är ju jätteglad, säger Maxximus om teamstödet.
Tvingades bryta
Maxximus hade, i konkurrens med upp till 19-åriga förare, tagit två tredjeplatser tidigare under säsongen.
Nu var topp fem målet, men det blev en tung start i första SM-racet på hemmabanan.
Filipstadskillen startade som sexa i lördagens race, men olyckan var framme tidigt.
Maxximus blev påkörd bakifrån under en rörig situation, flög av motorcykeln och gled in under en annan förares bakdäck.
– Jag fastnade med vänster arm och vänsterben och slog i tummen. Jag tog mig upp, men man får inte fortsätta köra om man har kraschat.
Hur rädd blev du?
– Jag blev inte så rädd, jag blev mest arg och ledsen.
Mamma då?
– Väldigt rädd, säger han med ett leende.
– En blodåder i tummen hade gått sönder.
Skadan kändes, men skulle inte stoppa honom från söndagens race. Frågan var bara om motorcykeln skulle bli ”färdig” i tid.
– Det var mycket att tvätta – mycket sand, gräs och lera på kåporna och under kåporna. Hela styret var trasigt och gashandtaget och alla kåpor. Pappa och teamet skruvade till halv tre på natten.
Hur länge var du vaken då?
– Halv tio, säger ”Maxxi” med ett leende.
– Världens bästa team, de har hjälpt mig jättemycket och jag är jättenöjd och jätteglad över att få vara här.
Karlskoga MF-föraren vaknade upp till en skinande ren motorcykel, kvalade som nia och låg åtta när söndagens race flaggades av efter en olycka på banan.
Då endast ett varv återstod fick förarna behålla placeringarna de hade när den röda flaggan kom upp.
– I andra kvalet fanns inte riktigt tiderna som jag vill köra på. Jag var lite missnöjd då, men pappa och mamma sa att jag inte skulle vara ledsen eftersom det var första gången jag körde efter kraschen.
Hur gick det att köra med tummen, ens?
– Jag fick försöka åka så här för att inte tänka på det, säger Maxximus och visar upp ett specialanpassat handgrepp.
– I andra racet kom jag ner till mitt personbästa (1.14,8). Det är jag nöjd med, men det var svårt när jag startade som nia. Det har gått upp och ner hela tiden, men om man tänker bort det dåliga och bara tänker på det bra så har det ju varit en fantastisk helg.
Det blev ingen topp fem-placering på hemmabanan, men Maxximus ligger just femma i SSP 300-totalen inför de avslutande två racen på Anderstorp 10–11 september.
Om du får drömma lite... När vill du bli mästare i din klass och när vill du ta nästa kliv?
– Jag vill vinna SSP 300 nästa år och kanske komma med i 600 näst nästa år. Året efter vill jag vinna 600 och sen ut mot världen, säger Karlskoga MF:s storlöfte med ett leende.
– Jag vill ju tävla som dom andra även fast jag är 13. Det vet jag att jag kan, jag måste bara få fram det.
Han är bra – det kan bli något (superbikevinnaren Jesper Pellijeff om Maxximus)