Ann Bjerknes: Diakonins månad och år

Familj
PUBLICERAD:
September är diakonins månad.

Det kan ju tyckas lite märkligt att bara ha en månad om året som en särskild diakonal månad då diakonin i högsta grad är närvarande 24/7 tolv månader om året. Men september har vi i kyrkan sett som den månaden då vi vill lyfta det diakonala arbetet lite extra, ungefär som att försöka marknadsföra det arbetet som görs i kyrkan som kallas diakoni.

För att försöka beskriva vad som görs diakonalt har det skrivits många böcker. Det har gjorts otaliga försök att definiera och särskilja de områden och de problemställningar som man möter när man jobbar inom kyrkan med sociala, mellanmänskliga och svårlösta frågor. En av böckerna heter ”Diakonins sju bord, om medmänskligt engagemang”, och är skriven av Sanna och Hans-Erik Lindström. I den försöker de med liknelserna vid olika bord beskriva de mötesplatser där vi möter människor och de specifika problem som man där har. Ett exempel är parkbänken som blir ett exempel på den uppsökande verksamheten vi som jobbar diakonalt gör. Att möta människor där de befinner sig och slå sig ner för att ta del av den människans vardag på den människans villkor kan skapa trovärdighet och närvarande samtal. De livsfrågor och vardagsproblem som rör sig där kanske inte alltid letar sig in i kyrkorummet eller samtalsrummet.

I boken beskrivs sex andra ”bord” för att beskriva det sociala arbetet vi inom kyrkan gör. Köksbordet är det bordet där vi lär känna varandra och skapar trygghet, Runda Bordet är det bordet vi samlas runt då vi i liten grupp delar livets erfarenheter med varandra och får kunskap med oss, Skrivbordet är det bordet som får symbolisera det administrativa arbetet som görs då vi exempelvis kontaktar myndigheter i hopp om att en människas problem skall lyftas och lösas. Sedan har vi Talarstolen där vi försöker i det stora bekämpa orättfärdiga strukturer i vårt samhälle och offentligt reagera. Så beskrivs också Altaret där människans behov av inre växt och andlig fördjupning sitter ihop med diakonal hållning.

Ett annat bord som används i liknelsen är soffbordet. Här sker de lågmälda förtroliga samtalen som behövs för att en människa på djupet ska förstå sig själv lite bättre och kunna se sina handlingar och starta en förändring av något slag för att må bättre i den vardag som han eller hon befinner dig i. Dessa samtal sker oftast tillsammans med en diakon. Det krävs speciell kunskap att få ta emot det mörka och det svåra. Det krävs också kunskap att möta det hemska och den största förtvivlan som tillhör att vara människa. Att exempelvis möta en familj eller en människa som just fått beskedet att ett barn har dött kräver något av oss. Vi som möter detta måste ha kunskap om vad det kan göra med de som just fått detta hemska besked.

Jag arbetar som sjukhusdiakon. I detta sammanhang ryms precis som i andra sammanhang livets stora svängningar men där närheten till liv och död i allra högsta grad är påtaglig. Vanligt är att jag möter förtvivlan så stor att den beskrivs som övermäktig eller så möter jag en uppgiven likgiltig livstrött människa som upplever att allt är meningslöst. Oavsett så behövs kunskap och erfarenhet i alla möten där människor själva gått vilse eller hamnat i plötsliga kaotiska tillstånd. Här är det inte meningen att man skall vara själv utan att det är meningen att det skall finnas någon vid ens sida. Många av livets mörka stunder är inte tänkta att uthärda i ensamhet och då finns vi diakoner. Det är lätt att gå vilse i ensamheten men det är mycket lättare att orientera sig i livet om man gör det tillsammans.

Din röst i kyrkovalet och ditt medlemskap är förutsättningen för att jag och mina kolleger ska kunna utföra detta arbete.

Ann Bjerknes

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.