På ett café

Insändare
PUBLICERAD:

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Jag satt på ett café, där en gammal man jag såg,

det tycktes som all världens sorger, på han axlar låg.

Tankarna dom kom, tänk så lite vi vet om varann,

kanhända att i kaffestunden, ändå lite tröst han fann.

Jag satt tyst på min stol, och försökte att samla mod,

skulle jag till honom gå fram, och växla några vänliga ord.

Men plötsligt reste han på sej, och borta strax han var,

lite snopen med mina tankar, satt jag på stolen kvar.

Varför är man så rädd att störa, när man bara nåt gott vill ge,

och då i två sorgsna ögon, kanhända lite glädje får se.

A-M Käll

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.