Björn Reimers: 29 september - en tidig julafton

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Man ska inte ropa hej…

och så vidare, men visst fick vi en känsla av hopp och ny livsluft när budskapet om att steg 4 i nedtrappningen av samhällets restriktioner i förra veckan torgfördes, vilket innebär att i stort sett samtliga restriktioner avskaffas den 29 september. Det betyder att publiken kan återvända till idrottsarenor, kulturevenemang och andra publika platser. Det innebär att vi kan svinga en bägare eller ta en fika ute tillsammans igen. Att vi helt enkelt kan återgå till det vi för drygt ett och ett halvt år sedan såg som det normala. Men är då faran över? Nja, sannolikt inte. Vi kommer att ha Covid-19 omkring oss länge, kanske för all framtid. Som alltid när det gäller den här typen av virusinfektioner så är det endast de antikroppar vi får av att ha smittats någon gång, att vi är vaccinerade eller en kombination av båda som till slut ger oss immunitet. På det sättet har vi över tid, mer eller mindre, utrotat smittkoppor, kikhosta, stelkramp, polio, röda hund, mässlingen, påssjuka och liknande sjukdomar. Flera av dem mycket allvarliga.

Vaccinering är alltså A och O och det gäller givetvis även Covid-19. Att många nu väljer att inte vaccinera sig ställer givetvis till en del problem kring bekämpningen av pandemin. Jag förordar definitivt frivillighet, men jag har väldigt svårt, rent intellektuellt, att förstå dem som avstår om det nu inte beror på rent medicinska skäl. Särskilt när den nu visar sig att omkring 80 procent av de som nu får intensivvård är ovaccinerade, samtidigt som smittan ökar igen.

Nåja, nu verkar ändå dörren vara på glänt till saker som tidigare varit så självklara. Nu kan Stora Valla och Nobelhallen återigen fyllas av hängivna supportrar. Nu kan vi gå på konserter och andra kulturevenemang någorlunda säkert. Åtminstone vi som är vaccinerade eller fått antikroppar via att ha varit smittade. Kanske hade det varit ännu säkrare om vi också, till att börja med, krävt ett vaccinationspass vid större folksamlingar. Lite kluven i den frågan.

Många har smygstartat med en begränsad publik vilket varit en lycka för alla idrottare och kulturarbetare av olika slag. Nu utgår jag ifrån att de olika arenorna återigen fylls till brädden då det måste finnas ett enormt uppdämt behov av levande idrott, musik och teater. Personligen ser jag fram emot olika musik- och andra kulturevenemang, både på hemmaplan och på annan ort. Tyvärr blir det inga recensioner från min penna i vår tidning framöver då man kommit fram till att du som tidningsprenumerant inte längre vill läsa den typen av texter. Lite vemodigt tycker jag då jag gillar den typen av jobb lite extra. Jag hoppas att du ändå fortsätter att besöka alla de olika evenemangen som vår närmiljö erbjuder. Att kultur av olika slag är viktig, det har vi fått lära oss att förstå den hårda vägen då mycket varit nedstängt under ett drygt år och saknaden varit stor.

Särskilt hoppas jag nu att Stora Valla också fylls till sista plats när nu restriktionerna skrotas. Laget har hamnat i en mental härdsmälta och behöver nu allt stöd det går att uppbringa. Gnäll skapar ingen framgång, det bara späder på oron i truppen. Vi måste nu visa att vi inte är några framgångssupportrar utan ger laget fullt stöd, oavsett var vi ligger i tabellen. “Tro på det” var devisen vi tog oss upp till allsvenskan med. Med den ska vi också hänga kvar. Inget annat är att tänka på.

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.