Marie Johansson Gadde: I det här landet som är vårt

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
I mitten av augusti passerade jag Hudiksvall med maken.

Vi stannade till vid en stor parkering vid ett köpcentrum. Efter att ha rest ganska många timmar var vi på väg hem. Vi behövde sträcka på oss och få i oss en enkel lunch. Norrland hade visat sig från sin bästa sida, med vackert väder och trevliga möten. Då hände något som bröt stämningen rakt av. Tre ynglingar gick förbi mig på parkeringen och vänder sig om. De börjar skratta och ger varandra menande och uppmuntrande blickar. Och så ropar en av dem snabbt och spontant ”keep on marching, sieg hail”. De andra hejade på och skrattade. De fortsatte att gå, ömsom framåt, ömsom baklänges. Pekade på mig och skrattade. Jag kände dem inte. De kände inte mig. En stor ilska och rädsla började välla upp inombords. Hur kan dessa ord och denna handling från tre unga män komma så snabbt och spontant? Hur kan det överhuvudtaget vara det första som dyker upp i deras huvud när de ser en medelålders kvinna som lite stelt och klumpigt går från sin bil över en parkeringsplats? Vad mer tyckte de sig vara i sin fulla rätt att säga och göra mot mig? Ilsken och arg blev jag för jag tänkte att om den kvinna de utsett som dagens svaga person dessutom hade haft en annan hårfärg, hudfärg eller ett annat språk än dessa käcka gossar…vad hade de då sett som sin rätt att säga? Eller göra? Det som jag blev så omskakad av var att tre unga män i Glada Hudik hade så nära till en kränkande handling när de passerar en främmande människa. Det som utmärker ett starkt samhälle är att vi alla tar hand om varandra, inte att vi attackerar det som avviker eller det som någon utsett som en svaghet. Vi får inte bygga vårt samhälle på att injaga skräck i varandra. Den 19 september är det kyrkoval i Sverige. Det innebär att alla som är medlemmar i Svenska kyrkan och fyllt 16 år har rätt att lägga sin röst på de som skall forma kyrkans arbete nästkommande mandatperiod. Mina nya bekantskaper från parkeringsplatsen i Hudiksvall, de tre käcka gossarna, har antagligen också rösträtt i Svenska kyrkan. Den kyrka som jag känner är en välkomnande kyrka för alla. Du behöver inte ens ha en uttalad kristen tro för att vara välkommen. Omtanke om varandra och demokrati för att forma kyrkans inriktning är idag kanske viktigare än någonsin. Man säger ofta att kyrkovalets utgång är en indikator inför det val som hålls nästföljande år, till Sveriges kommuner, regioner och riksdag. Själv tänker jag rösta vid båda dessa valtillfällen. Jag vill kunna säga till mina barnbarn att i det här landet som är vårt får man vara som man vill och behöver. Här finns tid för omtanke och kärlek till din nästa. Och jag hoppas att de förstår att man inte behöver skrämmas för att få känna sig modig.

Marie Johansson Gadde

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.