Angående medborgarförslag

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Tycker till om insändaren att ta bort Karlskogaförslag och återinföra medborgarförslag.
Foto: Roger Gleisner
Svar till insändaren ”Vem jobbar våra politiker för i Karlskoga?”.

Det som Jörgen Karlsson med rätta tar upp diskuterades redan 2019 när det infördes. Jörgen K hade då ett inlägg i KT-Kuriren den 20 mars.

Systemet med medborgarförslag kom till för att bland annat stimulera till ökad medborgaraktivitet plus att få en formell väg för se till att ett förslag beaktades. Själv lämnade jag en gång in ett förslag till sekreteraren för en viss nämnd för vad jag trodde var vidarebefordran till ledamöterna, hörde sedan inget på flera månader och frågade då sekreteraren vad man hade sagt om förslaget och han svarade att det hade avslagits.

Naturligtvis kontaktade jag en ledamot som jag kände och hon berättade att det aldrig tagits upp. En lögn alltså från sekreteraren.

Jag gick förstås vidare med förslaget och i det sammanhanget kröp det fram att det inte fanns någon mall för hur medborgarförslag skulle hanteras inom kommunen. Det hela berodde tydligen på till vem förslaget lämnades.

Man kan säga ett och annat om det. Då skrev jag medborgarförslag om hur medborgarförslag skall hanteras och båda förslagen antogs utan diskussion vid ett fullmäktigesammanträde.

Huvudavsikten med reformen var som sagt att underlätta för kommunens invånare att komma med förslag också om sådant som ligger lite vid sidan av de vanliga ärendena. Detta var innan digitaliseringen på allvar tagit över.

När det nuvarande systemet infördes intervjuades kanslichefen i KT-Kuriren den 8 mars och enligt henne så kom det in många förslag som kanske inte riktigt rörde det kommunala och det kunde ta tid att utreda om man skulle gå vidare, men det gäller väl vad vi sett mycken kommunal verksamhet och det väsentliga bör vara att man vill göra något.

Enligt kanslichefen var det nu fråga om att ha en ny modell för att utveckla och förnya medborgarförslagen.

Enligt en politiker ( namnet nämndes inte) som intervjuades i tidningen fanns det vissa demokratiska brister med det gamla systemet? Vilka nämnde aldrig. Kanslichefen kunde inte hänvisa till någon utredning som skulle visa att den nya modellen var bättre än den gamla.

Dåvarande informationschefen Ylva Elofsson påstod att den nya modellen innebar en förenkling för medborgarna att lämna sina synpunkter. Rent struntprat och total okänslighet för mångas verklighet.

Jag ställde då ett antal frågor i tidningen till kanslichefen som aldrig besvarades vare sig av henne eller den dåvarande informationschefen Som framgår av Jörgen Karlssons inlägg är de relevanta även idag.

1. Kan kanslichefen redovisa vilka undersökningar som påvisat vad som är så dåligt med att man lämnar i ett skriftligt förslag på vad man tycker bör göras? Var kan man finna dem? De bör ju finnas i beslutsunderlaget.

2. Enligt tidningens referat anser man att det ibland kunde ta för lång tid innan hela ärendet var färdigbehandlat. På vilket sätt förkortas processen om förslaget skall ligga och vänta på gillandenotering i kanske tre månader innan det ens förs vidare?

3. Hur motiverar man att ett förslag skall få just 50 gillanden? Resonemanget om antalet gillandemarkeringar via dator inom en viss tid för att ett utomordentligt förslag alls skall kunna behandlas är ju häpnadsväckande.

Jan-Olof Fallström

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.