Så kan det gå till på Karolina Vårdcentral i Karlskoga.

Insändare
PUBLICERAD:
Insändaren oroas över att frun inte fått den hjälp hon behöver för sin diagnos.
Foto: Martina Holmberg / TT

Då min fru som sedan över 20 år sedan efter många om och men blev inlagd på Karlskoga lasarett in för akuta besvär med svår värk, svårt med balansen m.m. fick av en läkare då prognosen "hon är väl bara lat" kände jag mitt i vanmakten att nu är det dags att agera.

Vi hade tur eftersom det då fanns en läkare där som kunde prognostisera henne med en högst ovanlig sjukdom, som medför livslång medicinering. Det visade sig att han är en av få läkare i Sverige med så god kännedom om min frus sjukdom, så där hade vi tur.

Medicinen hon har fått har hjälpt henne i nu 20 år att leva ett normalt liv, men så kommer vi till punkten när vi ser att en läkare på Karolina vårdcentral som aldrig sett eller ens haft kontakt med henne, vid en förlängning av hennes recept, får se att läkaren hade skrivit ut en helt annan medicin, och dessutom sänkt styrkan på tabletterna med 50 mg till 25mg utan att han vet något om hennes behov av sin medicin, eftersom han tydligen aldrig kontrollerat hennes journaler.

Eftersom hon varit noga med att hämta ut sin medicin så snart förstadatum infallit, hade hon ett litet lager som sedan för någon månad sedan tog slut.

Hon började då ta den nya medicinen som efter tre dagar gjorde henne sängliggande med svår värk i hela kroppen.

Jag ringde Karolina vårdcentral och beställde den medicin hon haft tidigare och är i behov av. Efter många "om och men" fanns recept och medicin tillgänglig på apoteket, och vi kunde hämta ut den.

Jag hade varskott apoteket, och de beställde hem medicinen direkt, så att jag kunde få ut den. Ett stort TACK till apoteket för deras hjälp.

Medicinen hade då förskrivits med ett enda uttag mot tidigare, både tre och fyra gånger, och dessutom hade ordinationen sänkts från två tabletter till en per dygn av samme läkare utan motivering.

Jag vände mig till Karolina vårdcentral igen och skulle försöka få hjälp men verksamhetschefen talade om att jag skulle "beställa en ambulans och köras till akuten".

Jag insåg det hopplösa i att försöka argumentera om att det är inte detta hon behöver, utan hjälp med att få läkare att begripa att han inget vet om min frus sjukdom, och skall därför inte bara gå in och godtyckligt ändra både medicin och dosering .

Under eftermiddagen ringde jag en annan tjänsteman, blev mycket vänligt bemött och också fick hjälp av henne veta att medicinen låg i alla fall klar för utskrift.

Sedan uppkom problemet med att eftersom receptet den här gången hade ett engångsuttag, och ordinationen var skriven en tablett per dag istället för de två tabletterna skulle ju efter halva tiden, medicinen vara slut, och hur skulle jag nu kunna direkt få ny medicin.

Jag ställde frågan till vårdcentralen hur det var möjligt att en läkare som uppenbarligen aldrig brytt sig om att kontrollera hennes journaler och vad som stod där, kunde ta sig friheten att först skriva ut en helt felaktig medicin, och därefter skriva den rätta medicinen men med fel dosering.

Detta är var vi står nu. Min frus tillstånd hade aldrig inträffat med en seriös och kunnig läkare på Karolina vårdcentral, som nu genom sin nonchalans och sitt slarv totalt har förstört hennes liv, och mitt också för den delen, i åtminstone ett år framåt i tiden.

Jag är 99 procent säker på att denne läkare aldrig har hört talas om diagnosen min fru har, men har ändå agerat helt i blindo.

JOL

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.