Torbjörn S. Karlsson: Ska ja’ slô dej på käften?

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
Nu har vi bestämt oss.

Bestämt oss för att i fortsättningen inte ta emot ett enda par skor för lagning.

Men nu ble’ dä att stönit. För han som hade bestämt sig för att inte laga några mer pjuck var ju Gustafsson i Slas mästerliga skröna ’’Vem älskar Yngve Frej?’’. Som jag nyligen läst igen. En genialisk berättelse om skomakar’n, hans syster Elna, Öman och Eriksson. Fyra pensionerade medborgare som gjort sitt och inte har något annat att företa sig än att leva sina liv som fornminnen. Men dä här dä spôra ju som sagt ur frå början så dä ä bare å ta nye tag, skärpe mej å försöke igen.

Nu har vi bestämt oss.

Bestämt oss för att i fortsättningen inte åta oss några mer uppdrag och leva resten av våra liv som fornminnen. Roffe Rondahl och jag. Men vad roligt vi har haft och vilka möten vi gjort. Från den knöfulla timmerstugan i Baggetorp till bostadsrättsföreningar och äldreboenden.

En period hade vi faktiskt så mycket kneg att vi funderade på att skaffa oss artistnamn.

Men dom flesta med litet karaktär var tyvärr redan upptagna. Som exempevis Piff & Puff, Stor-Klas & Lill-Klas, Helan & Halvan, Biffen & Bananen, Ler & Långhalm och Fyrtornet & Släpvagnen.

Men skämt åsido, Roffe & Tobbe fick duga och när vi nu med pandemins hjälp, bestämt oss för att lägga ner verksamheten så kan man ju passa på att dra litet upplevelser som vi använt.

– När man haft förmånen att fått skriva några böcker så förväntas det ju att man ska sitta på bokhandeln och signera. Minst sagt svettigt, eftersom erfarenheten av sådant var noll och inte blev det bättre av att Olle på Spongs passade på att stärka skjortkragen ytterligare med repliken.

– Nu kommer du att få sitta i samma fåtölj som Jan Guillou och Björn Hellberg suttit med förväntansfulla horder av bokmalar framför sig.

– Det här kommer att gå åt helsefyr, stod det på textremsan som snurrade i boetten och än fanns tid att sjappa. Men så länge det finns gaddar så är det bara att bita ihop och otroligt nog så gick det bra.

I alla fall ända tills en av Systembolagets skyltdockor gjorde entré. Bränslet gjorde att han hade det svårt med balansen och efter att ha rivit ner ett antal boktravar fick han syn på mig.

Han tog ett stadigt tag i bordsskivan, lutade sig över mig och med en påtagligt spritdoftande andedräkt sluddrade han fram.

– Vem faen ä du å va sitter du här å gör?

– Jag sitter här och signerar min bok.

– Jaha du å va hannler den ôm da?

– Den handlar om utstickare, såna där som du och jag, fick jag fram i ett försök att vara lustig.

– Va faen säger du, ja ä jävlar i mej ingen uteliggere, ska ja slô dej på käften?

Ingen överdrift att situationen höll på att urarta men skulle jag ta emot stryk skulle jag i alla fall inte göra det sittande. Så jag reste mig upp, vecklade ut mina två meter och tog spjärn med mitt tiondels ton i kroppsvikt. Och nu var det jag som lutade mig över honom.

Jag tänkte att nu smäller det men i stället tittade han upp på mig och torrt skrattande fick han fram.

– Men va fasen, du förstår dig väl på litte skôj. Va? Ja ska nog gå hemôt nu.

Och där brukade Roffe fylla i med Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken. Ett slagsmål som heller inte blev av.

Det gick bra till slut men bara tanken på att det kunde ha blivit slagsmål på bokhandeln är ju en aning bisarr. Undrar just hur Guillou skulle ha gjort?

Men i alla fall, det lugnade sig och när det var dags att slå igen butiken kom det fram en liten gumma till mig. Hon var verkligen liten för hon var mindre än mig fast jag satt ner.

Hon tittade misstänksamt på mig men efter en stund kom konversationen i gång och det blev mycket skratt åt gemensamma bekanta. Hon fick sin bok, vi tog adjö men vid utgången vände hon på klacken och kom tillbaka och sa.Jag måste säje en sak te. Du va bra mycke trevligere i verkligheta än du ser ut på boka.

– Men som sagt, nu har vi, Roffe & Tobbe, bestämt oss och säger stort tack för den här tiden.

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.