Dikt: En morgonstund

Insändare
PUBLICERAD:
En morgonstund.
Foto: Patrick Pleul
I morgonstundens tystnad,
jag ifrån mitt fönster ser,
hur världen sakta vaknar,
och allt vackert, till mej ger.

Med fågelmaten utspridd,

kommer strax en riktig hop,

av skogens alla fåglar,

redo att göra sej, ett scoop.

Vi börjar dagen tillsammans,

men vi gör det på skilda vis,

fåglarna med att äta fröna,

medan jag kaffet tar, som spis.

Tyst sitter jag i tankar,

när jag följer deras liv,

ser hur de på maten, delar,

men ej utan, krax och kiv.

Ack, så skön är denna morgon,

och helt utan minsta krav,

med en sol som bryter fram,

genom himlens, rosa hav.

En stor tacksamhet, jag känner, över stunder som den här,

tills att livet åter mej manar,

att göra nytta, av mej begär.

Alltid finns det något som väntar,

det vet du och det vet jag,

men efter en stund som denna,

är det lätt att i sysslorna, ta tag.

A-M Käll

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.