Dikt: Trädgårdsmästardottern

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Hasse Holmberg / TT
Som trädgårdsmästardotter,
borde jag gröna fingrar ha,
men tro det eller ej,
den genen, fick ej ja.

Visst tycker jag om blommor,

och glädjen som dom ger,

men ute i naturen,

är där, jag helst dem ser.

Lupinerna i diket,

smörblommor och viol,

vad mera kan man önska,

när man vandrar, under sol.

Jag sätter mej vid bäcken,

bland smultronblommor små,

en full karott är gåvan,

jag snart av dem, skall få.

Jag ser på alla hundkex,

som bugar djupt för mej,

så vackert de sej blandar,

med prästkragar, å timotej.

Ja sörjer gör jag inte,

att jag ej gröna fingrar fick,

när jag njuta kan av allt,

som i naturen, fångar min blick.

A-M Käll

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.