Flerfaldiga SM-vinnaren Mathilda Roxne, 22, väljer att sluta med simhopp.
– Det känns skönt att vara klar, säger Karlskogatjejen.
Mathilda utvecklar varför hon väljer att sluta:
– Jag tycker inte att det är kul på samma sätt som det var tidigare. Det är inte värt att lägga ner så mycket tid på en sport som man inte helhjärtat älskar längre. Den här känslan har kommit smygande under ett par år, men inte tillräckligt starkt för att sluta. Jag har tyckt att det varit kul nog för att kämpa mig igenom perioderna med låg motivation.
Hon fortsätter:
– Under sommaren tog jag ganska mycket ledigt och när jag skulle börja hoppas i höst kände jag att nej. Jag är klar. Jag vill inte göra det här längre. Det har ingenting med mina coacher i USA eller Sverige att göra och jag är jättenöjd med beslutet. Simhoppet var en av de saker som gjorde mig gladast men på senare tid har det varit mer ångest än glädje. Det känns skönt att vara klar.
Har du bollat beslutet med någon speciell?
– De som jag har pratat med mest är min familj och mina vänner, speciellt under sommaren. Det var så skönt att inte hoppa. Jag har vägt för- och nackdelar och det har alltid varit mitt beslut i slutändan.
"Fin respons"
När Mathilda, på sin Instagram, berättade att hon skulle sluta med simhoppet var det många som hörde av sig.
– Det har varit jättemycket support och fin respons. Många hörde av sig privat och det har väckt flera minnen. Jag har märkt hur många band, kontakter och nya vänner jag har fått inom simhoppet. Jag kan inte få den sortens vänskap på andra sätt.
När vi får en pratstund med Mathilda har det gått lite mer än en månad från själva beslutet.
– Det är väldigt många nya känslor. Jag känner mig tom på ett sätt. Inte negativt. Det är härligt att vara en vanlig student. Jag saknar inte simhoppet alls. Det som jag saknar är det sociala. Det har varit jobbigt att lämna någonting som varit en så stor del av ens liv. Men själva träningen saknar jag inte och jag vet att det är rätt beslut.
Du måste ha jättemycket tid över nu?
– Ja, det är jättekonstigt. Jag kan ligga kvar i sängen en timme till och det har aldrig hänt. Just nu, när jag inte har så många lektioner, har jag väldigt mycket tid över. Jag letar efter en ny hobby samtidigt som jag bara njuter av att vara ledig.
Mathilda, som studerar vid University of South Carolina, flyttar hem till Karlskoga igen i december.
– Jag hade fått stanna om jag ville men jag har bestämt mig för att tacka nej. Jag känner mig ganska klar med det här stället om jag inte ska träna simhopp. När jag kommer hem ska jag försöka hitta ett jobb och sedan plugga. Jag är inne på att läsa till högskoleingenjör.
Trots sin unga ålder har Mathilda flera SM-medaljer på sin meritlista. Och när hon blickar tillbaka på sin karriär finns det en tävling som sticker ut lite extra – SM på hemmaplan 2017.
I seniorlandslaget
Där hoppade hon nämligen hem en trippelseger. Guld från en och tre meter samt i synchro tillsammans med Malmötjejen Linnea Sörensen.
– Då tyckte jag att det var superkul med simhopp. Allting föll på plats och det var så himla häftigt. Jag hade alltid varit tvåa–trea tidigare. Aldrig den bästa. Nu vann jag tre SM-guld samma helg. Då kände jag verkligen att det var min tur.
Året 2014 väcker också goda minnen hos Mathilda.
– Då slog jag igenom som junior och fick börja tävla för landslaget flera gånger per år. Jag blev uttagen till internationella tävlingar så som 7-nationers och International Youth Diving Meet i Dresden.
– Det var även stort att bli uttagen till Grand Prix 2018 i Bolzano, Italien. Det var min första seniortävling för landslaget. Det kändes som en comeback eftersom ett par skador hade hållit mig borta från träningen till och från året innan.
Sex SM-guld
Hon har inte koll på hur många SM-medaljer hon har i prisskåpet.
– Jag vet bara att jag har sex SM-guld samt många brons och silver.
Efter lite drygt tolv år som simhoppare finns det många som hon vill tacka och ett extra tack vill hon ge Boforstränarna Mathz Lindberg och Ulrika Knape Lindberg.
– De har varit där under alla år och format mig, inte bara som simhoppare, utan även som person. Under högstadiet samt gymnasiet spenderade jag nog mer tid med dem än vad jag gjorde med mina föräldrar. Jag hade aldrig kommit såhär långt utan Mathz och Ulrika och jag kan inte tacka dem tillräckligt. Jag önskar dem all lycka i framtiden och hoppas att de förstår hur mycket de har betytt för mig.