Torbjörn S. Karlsson: Bullerbyn, Knutsbol, Ko’sia, Sverige

Krönikor
PUBLICERAD:
I år är det en så där 75 år sedan Astrid Lindgren satte sig vid skrivmaskinen och började knacka ihop den första boken om barnen i Bullerbyn.

Och det finns dom som är övertygade om att handlingen utspelar sig i Sevedstorp i Pelarne socken i Vimmerby. Och att det var Samuel Gustafssons – Astrids far, född i Hamphorfva – berättelser som låg till grund för historierna.

Själv är jag övertygad om att Astrid Lindgren någon gång hamnade i Knutsbol och att det var därifrån hon fick inspirationen till Bullerby-barnen.

Vilket kan bero på min livliga fantasi men också för att jag är part i målet.

Hur som helst mä dä, min barndoms Bullerby-sômrer börja mä förre seklets 50-tal men uttå dä hade dä inte blitt ett dugg ôm inte min morfars far Carl-Otto Fôschbärg tatt sitt förnuft te fånga å flytta ifrå Kinkhyttan i Närke te Knutsbol nôn gång på 1860-talet. Dä sägs att han bodde i Wastôrpe te å börje mä men ätter dä kom han igång mä handlinga å köpte Gyltbäckslycka, Högtôrp å Löfhöjdsbäcken i rask takt.

En som däremot inte behövde köpe nôge dä va frua mi, Lôttas farfars, morfars, farfars, farfars, morfars far. Karlskogas förste kyrkoherde Olaus Johannis Gestricus, från födseln kristnad till Olof Hansson och senare utnämnd till kyrkans tjänare i Karlskoga. I da skulle en kanske ha sagt att han ble ’’headhuntad’’ uttå Karl den nionde. Gestricus föddes i Gästrikland, därav namnet, runt 1550 men när han kom hit så fanns dä ju ingen prästgård utta te å börje mä så feck han ’’halve Knutsbol te att bruke’’. Halve Knutsbol! Va säjs ôm dä? Å att dä där lät sej bli gjort berodde på att Knutsbol ve den tia va ett Kronohemman.

Å dä här dä hade ja ingen aning ôm förrn’s alldeles nyssens. Att både frua mi o ja har en del uttå vårat ursprung å rötter i Knutsbol.

Visserligen tack vare två invandrere, en närking och en gästrike, en murere å en kyrkoherde mä 274 års mellanrum, men ändå.

Men i alla fall, mina egna barndoms Bullerby-somrar i Knutsbol, Östervik då, hur idylliska var dom egentligen? Ja, så särskilt mycket barn fanns det inte på min tid men det kompenserades med hittepå-kompisar. Bestående av en gigantisk urgammal trasdocka som på grund av sin lukt fick bo i vedboden. Och tre ålderstigna damer som jag minns som så verkliga att jag ibland undrat om det inte var bebyggare från förr i tiden som gjorde mig sällskap.

Jag minns självklart också mormor Hilda och morfar Johan å drickabacken med Guldus i jordkällaren. Jag erinrar mig också med värme mina föräldrar, mina sju mostrar och fyra morbröder som allihop fick sin utbildning i Knutsbols Högre Allmänna Läroverk. Jag minns också kohagen med sina gigantiska och ’’kärvänliga’’ kor på bägge sidor om Åsbacken, jag kommer också ihåg snöplogen som höll på att ta livet av mig och moster Karin vid åtskilliga tillfällen, Gyltbäckens brus om vårarna, vitsippshagen vid Missionshuset där gengasaggregatet från en gammal buss blivit stående, Koopera-boa med Raketost och Gondolglass och Vita sand med sommarens bad.

Som sagt en riktig Bullerbyidyll som mycket väl kunnat stå mall för Astrid Lindgrens berättelser.

Men det kunde också gå livligt till i idyllen Knutsbol.

I Karlskoga härads domboksprotokoll från år 1700 besvärar sig Olof Andersson i Knutsbo att hans granne Nils Andersson uti barns-öl hos sin broder honom öfverfallit med hugg samt gifvandes honom ett slag av en stolsfot i hufvudet så att han stölp i backen. Och då Olofs hustru Gertrud Olsdotter ville komma sin man till hjälp hov han henne upp i ett vedkast och föste henne sedan med våld av gården.

Några år senare, år 1707 finns antecknat att Nils Nilsson i Knutsbo bötade för sidovördnad mot rätten. (Bristande respekt mot rätten). Vari denna bestått framgår dock inte.

Men i stort har lugnet rått i Knutsbo men i helgen väntas förhoppningsvis invasion.

Ty i dag och i morron är det julmarknad i Knutsbol.

Jag kommer att vara där, hoppas att vi ses. I idylliska Knutsbol, på Ko’sia i Sverige

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.