Insändare: Barn behöver få vara frigående

Insändare
PUBLICERAD:
Författaren
Foto: Lars-Ola Carlén
Barn och unga ligger, sitter eller står större delen av det vakna dygnet. Vi har därför en situation med livsstilssjukdomar som kryper ner i åldrarna, barn som lätt skadar sig och sover allt färre timmar med allt vad det innebär från sämre immunförsvar till större risk att hamna i konflikter.

Dessutom är brist på fysisk aktivitet en av anledningarna till ökad psykisk ohälsa hos unga. För den som trots sitt stillasittande liv mår bra under barndomen vet vi att den tidiga livsstilen ändå skapar stor risk för fysisk och psykisk ohälsa i vuxen ålder.

Barn ska röra på sig minst lika mycket som de sitter ner under en dag. Av detta ska en timme om dagen vara svettig för att kunna bibehålla fysisk och psykisk hälsa. Sex av sju skolbarn kommer inte upp till detta minimum av rörelse. För de flesta skapar vi alltså en mycket stillasittande livsstil – särskilt när de är med oss föräldrar i veckoslut. Vi präglar barnen i bekvämlighet med bil- och bussåkande och dessutom har vi föräldrar fått för oss att det är farligt för lite äldre barn att vara ute och leka själva. I utsatta områden har barn sedan en tid tillbaka varit otrygga men det intressanta är att i de allra flesta bostadsområden i Sverige pågår inte någon öppen kriminalitet. Ändå är även de lugnaste och mest välplanerade bostadsområdenas gårdar, gräsmattor och dungar tomma på barn. I glesbygd rör sig barn minst lika lite som i tätort.

Organiserad idrott kan fylla en mycket viktig funktion i barns liv men det räcker inte för att få ihop ett minimum av rörelse – en svettig timme varje dag. Enda sättet att få den mängd och intensitet av fysisk aktivitet som behövs är daglig lek eller spontanidrottande utomhus. Samtidigt kan inte vi föräldrar vara ute och leka med barnen varje dag och det ska vi inte heller göra, i alla fall inte med skolbarn. Lite äldre barn behöver få leka med varandra – bara då blir det så mycket, roligt och så intensivt att de får den träning de behöver. Samtidigt är vi på riktigt så rädda för fula gubbar och kidnappningar att vi håller barnen inne. I realiteten har de flesta barn aldrig varit så säkra utomhus som idag. Att inte röra på sig tillräckligt är däremot farligt för barn på riktigt - de far helt enkelt illa av att vi föräldrar överbeskyddar dem. Vi behöver därför tänka om och i mycket större utsträckning släppa ut barnen att leka med varandra – det finns inte någon annan hållbar väg att gå.

Sandra Dahlén, aktuell med boken Frigående barn

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.