Johan Brorsson ser många likheter mellan att vara vd i ett företag och ordförande i en förening.
– Det handlar i båda rollerna om att få människor att växa och utvecklas. Dessutom gäller det att få gruppen att dra åt samma håll. Båda kan lära av varandra men jag tror generellt att företag kan lära mer av en förening, säger han.
Det är förstås skillnader också. Inte minst har personalen i ett företag lön, vilket gör att det går att ställa andra och högre krav på prestationer.
– Likheterna är ändå många och tydliga. Det måste vara roligt. För annars kan du inte prestera, oavsett lön.
Det tycker han stämmer både när det gäller företaget där han är vd, Tele Coaching i Örebro AB, och i Bofors tennisklubb där han är ordförande.
All hierarki borta
Brorsson vill ta vara på människors engagemang och intresse, och är övertygad om att chansen att vara med att påverka är mycket viktig.
Därför har han tagit bort all hierarki på företaget.
– Det ska vara som en enda stor cirkel, en Golden Circle, är hans filosofi.
Fyrdubbla
Han har förflutet på Transcom och ser det som att det företaget format och fostrat honom efter många års jobb där. Innan han för två år sedan blev vd för Tele Coaching i Örebro AB, med 19 anställda, var han platschef för Transcoms Örebrokontor där 350 personer jobbade.
– Som det är nu omsätter vi 18 miljoner kronor per år. Målet är att fyrdubbla omsättningen. Vi vet att vi kan ta det här företaget dit. Varken jag eller någon annan har pratat om tidsaspekt. Om det tar fem, åtta eller tio år är inte det viktigaste utan att det är dit vi strävar och det är dit ska komma.
Han utvecklar tankarna så här:
– Att ha storstilade planer likt att fyrdubbla sin omsättning kan många ha. Jag tycker det viktiga är att man vet hur man vill nå dit. Många pratar om att det måste finnas processer och lösningar redo för allt man ska göra innan man kan göra det. Det är enligt mig det som ofta bromsar människor och företag att utvecklas. Jag vill börja med att utmana strukturer, få människor att tro på sig själva. Få saker i vår vardag att verka enkelt, inte minst det svåra. Saker som är svåra och invecklade har människor svårt att hitta energi i.
”Våga satsa”
– Att i stället fokusera på hur vi kan hitta en enkelhet i vår vardag gör att kraft släpps fri, energi skapas och människor får ett driv som är mycket högre. Fastna inte på detaljer, våga satsa, detaljerna kan vi plocka upp längs vägen. Där har jag märkt en stor skillnad i vårt företag. Att leda något, till exempel ett företag, innebär inte att jag kan det mina kollegor gör bäst. Min uppgift är att få dem att tänka i banor som gör att nya saker kan hända, nya resultat kan uppnås och de själva kan dessutom få utvecklas i mycket högre grad eftersom de har en hög grad av delaktighet i allt vi gör.
Han tar ett exempel när det gäller delaktigheten:
– För att visa på vad vår stora cirkel står för är alla beslut, dokument och underlag som finns i företaget som inte är individkopplade öppna för alla. Inga hemligheter, full transparens. Det ger ytterligare en känsla hos alla individer att man är delaktig i allt som sker. Det blir roligare och ger också ett större engagemang tillbaka.
Det är han som har huvudansvaret mot företagets ägare och som därför får stå "till svars” om det blir något mindre bra resultat.
– Och det är jag som tar på mig om något vi gemensamt jobbat fram inte fungerar. Jag har kvar alla skyldigheter som en vd ska ha men jag vill att mina kollegor ska känna att de har stora rättigheter och stor frihet.
Jury som bedömer
På fredagseftermiddagarna har företaget en gemensam aktivitet som han liknar vid tv-programmet Draknästet.
– Det är tre personer varje gång som ”pitchar” sina idéer på en jury, där vi alla 19 turas om att sitta. Vi har förutbestämda kriterier för hur bedömningen ska ske. Utifrån hur många poäng en idé fått bestäms om vi ska gå vidare med den. Jag tror att det här är mycket bättre och skapar mycket mer delaktighet i stället för att bara ha en utvecklingschef eller en utvecklingsavdelning. Kraften från alla medarbetare blir så mycket starkare när alla är med och bidrar.
Starkaste kraften
I en förening tycker han att det jobbas på det sättet, i större utsträckning, jämfört med många andra företag.
– Det här tar tid att jobba in, det tar tid att få till den här förändringen, men all kraft som kommer inifrån och underifrån är den som är starkast.
Han kommer flera gånger in på hur viktigt det är att våga, prova sig fram och testa gränser.
– Går det inte så går det inte men då har vi åtminstone försökt göra något för att förbättra. För att lyckas måste man göra fel. Jag uppmuntrar, nog, oftare en person som försökt men inte lyckats än någon som försökt och lyckats. Och jag menar: hur fel kan det bli? Jag har aldrig varit med om att det blivit så fel att det inte går att rätta till.
Känna delaktighet
Att få så många som möjligt engagerade vet han behövs, både i ett företag och i en förening.
– Det skulle aldrig fungera i en liten förening som vår att en person, till exempel jag som ordförande, skulle bestämma allting och sedan låta andra utföra det. Det behövs att så många som möjligt känner att de är delaktiga. Det skapar intresse och engagemang. Och kan jämställas med företaget.
Skilda roller
Brorsson ser det inte som något problem med att vara både vd som yrke och ordförande i Bofors tennisklubb på fritiden.
– Det är två skilda saker som jag lyckligtvis kan hålla isär. När jag jobbade på Transcom behövde jag alltid vara tillgänglig, dygnet runt. Det var tuffare och mer slitsamt. Nu har vi bestämt att om det inte är något superallvarligt så tar vi det på kontorstid. Det mesta kan vänta tills dagen efter. Samtidigt strävar jag efter att inte tänka på tennis och inte prata om verksamheten i Bofors tennisklubb när jag jobbar.
Då blir han stressad
Han ser sig själv som en person som det alltid varit naturligt för att ha en ledande roll.
– Jag vill hjälpa till att lyfta fram andra och få dem att växa. Då känner jag mig nöjd, när det lyckas; när andra presterar bättre och när andra tar steg framåt. Det gäller både i arbetslivet och inom tennisen.
– Om man ska få ut så mycket som möjligt av mig är det bästa att jag har en ledarroll. Då mår jag också som bäst. Jag vet med mig att jag blir stressad om någon annan håller i taktpinnen.
Vad säger du själv om dina styrkor och svagheter som vd för företaget respektive ordförande i Bofors TK?
– Styrka som vd: att engagera och inspirera andra. Alla ska med, alla ska vara delaktiga. Det skapar energi, välmående och driv. Utmaning: tålamod, jag vill fort framåt hela tiden, jag kan inte kräva att alla andra ska ha samma tempo. Det här vet jag men får kämpa oerhört hårt med det.
– Styrka som ordförande: använda mina ledaregenskaper och driva frågor framåt. Det krävs att någon tar ledarskapet i en förening för annars stannar saker lätt upp. Utmaning: att vara engagerad i en förening kan ibland vara frustrerande, ”varför kan inte alla ha lika stort engagemang i en förening?” Idag har föräldrar inte tid att vara engagerade, eller om det handlar om prioriteringar, i föreningsliv. Skulle alla föräldrar i en förening ha lite mer tid hade resultaten blivit helt andra, jag förstår och respekterar men det kan "frustrera” mig ibland.
Vad gör du om tio år, tror du?
– Jag är med och utvecklar synen på ledarskap på en större arena. Jag får ofta höra ”din syn på ledarskap skulle inte fungera i vårt företag, vi är för traditionella”. Inget inspirerar mig så mycket som att få bevisa motsatsen. Det tror jag att jag kommer arbeta mycket med. Våga tänka nytt, utmana strukturer, då kommer helt oanade resultat komma fram!
Johan Brorsson
Ålder: 42 år.
Familj: Min fru Annika, två barn, Felix (som flyttat hemifrån) och Max, samt hund.
Bor: Villa i Aggerudsområdet i Karlskoga.
Tidigare jobb och nuvarande: Fram tills för två år sedan ansvarig för Transcom i Örebro. Sedan augusti 2019 vd på Tele Coaching i Örebro AB.
Bästa idrottsminne för egen del: Barnens engagemang i tennisen. Den äldre sonen, Felix, var oerhört engagerad ledare vilket gjorde att han växte som person. Max, den yngre, är aktiv tävlingsspelare och gör många resultat och samlar erfarenheter som får honom att växa.
Överlag: Det svenska VM-bronset i fotboll -94. Jag var 16 år och kan minnas den hype som var kring den händelsen. Häftigt! Många tennisminnen finns också så klart. 1997 kom en brasilianare vid namn Gustavo Kuerten från ingenstans och vann i Paris. Det är sånt som skapar drömmar hos ungdomar.
Sämsta idrottsminne för egen del: Jag var aldrig lika bra som Max är men gjorde en kanontävling i Båstad som 15-åring. Till slut fick jag ge upp på grund av en ryggskada. Det gjorde ont länge.
Överlag: 2004 åkte laget i mitt hjärta, AIK, ner i superettan i fotboll. Kämpigt!
Intressen förutom tennis: Jobb och familj. Finns inte tid till annat men sport på tv är det som blir om tid ges. Fotboll och tennis.
Vad gör dig glad? När människor runt mig mår bra.
Vad gör dig arg? När människor ser ner på andra människor för att de inte faller in i deras egen mall. Att se ner på andra människor gör mig arg.
Förebild som människa: Roger Federer. Visst är han världens bäste tennisspelare någonsin men har framför allt en passion som driver honom. Han är mångmiljardär och mest framgångsrik men drivs ändå vidare av sin passion till sporten. Det inspirerar mig.
Vilka tre människor vill du ta med till en öde ö och varför: I och med siffran tre får det givetvis bli fru och barn. De betyder allt för mig så att få med alla dem skulle göra mig lugn.
En dag i Johan Brorssons liv
06.45: Börjar dagen med frukost hemma.
07.30: På plats på jobbet i Örebro. Arbetar fram till cirka 16.30, med uppehåll för lunch.
17.00: Hemma i Karlskoga.
18.00: Åka på träning med sonen Max, ofta i Kristinehamn eftersom det inte finns någon jämbördig ”sparringpartner” i Karlskoga.
21.30: Tillbaka hemma. Äta något, ”landa” och gå och lägga sig.
– Jag pratade med min fru om vad vi ska göra med all tid som blir när båda barnen flyttat hemifrån. Ingen av oss vet, säger Brorsson med ett skratt.