Susanne Sjöstedt: Tre tunga prioriteringar

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Magdalena Andersson, försenad med några dagar av diverse politiskt tramsande, kunde på tisdagen till slut presentera sin regering och hålla sin regeringsförklaring.

Vad vill Socialdemokraterna? Vad vill de när de struntar i att anpassa sig till vad de tror att andra partier vill höra? När de slipper kompromissa? Många är vi som många gånger frågat, och bett om att partiet ska ta bladet från munnen och ofiltrerat drömma.

Här kom det.

Tre tunga prioriteringar. Segregation och brottslighet ska bekämpas och den gröna industriella revolutionen drivas på. Och sen: ”Att ta tillbaka kontrollen över välfärden så att alla medarbetare har de villkor som krävs för att göra sitt jobb. Så kan vi se till att skolan, vården och omsorgen håller hög kvalitet i hela landet. Av respekt för alla som jobbar och byggt upp vårt land ska vi ha trygga socialförsäkringar och pensioner.”

Det är inte bara ett lovande stycke. Sättet på hur det formuleras gör i alla fall mig väldigt lycklig. Här kommer en tydlig bekräftelse på att vi i kampen för bättre välfärd måste fokusera på välfärdsarbetarnas villkor. Att medarbetarnas arbetsvillkor – bland dessa även pensionsvillkoren – faktiskt spelar avgörande roll för kvaliteten på vilken utbildning, vård och omsorg vi får ta del av.

Sen sitter Magdalena Andersson redan från dag ett i något av en rävsax. Från regeringskansliet och departementen kan man sicksacka sig förbi riksdagens högerdominerade kammare med dagspolitik. Men är det stora reformer man är ute efter är det onekligen en uppförsbacke att som regering bara ha 100 mandat i riksdagen. Det blir inte bättre av att de man önskar skulle rösta på ens förslag tillsammans inte har de ytterligare 75 som krävs för riksdagsmajoritet.

Hellre än att gråta över dåliga förutsättningar, koncentrerade sig dock Andersson på att bygga ett lag med ojämförbart tung kompetens – och på att presentera de socialdemokratiska topprioriteringarna.

23 ministrar. 12 kvinnor, 11 män. Erfarenheter från EU, rikspolitiken, fackföreningsvärlden, kommunpolitiken, skolan, näringslivet och regionpolitiken. Från allra nordligaste norr till allra sydligaste söder. Länet är precis som tidigare representerat av Matilda Ernkrans från Hallsberg, men nu på ny post som biståndsminister.

Fackföreningsrörelsen är bättre representerat än på länge. Inte minst sitter nu tre före detta ordföranden i fackliga centralorganisationer i regeringen: Utbildningsminister Anna Ekström, tidigare ordförande i Saco; arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, tidigare TCO-ordförande – och så förre LO-ordföranden Thorwaldsson.

Dessutom lämnade Tobias Baudin för bara några veckor sedan posten som Kommunals ordförande för att bli Socialdemokraternas nya partisekreterare.

Det känns helt rätt.

Susanne Sjöstedt