Karlskogingen nominerad till årets bästa tränare – i världen: ”Lite otippat”

Efter 18 år som förbundskapten för det svenska judolandslaget är Robert Eriksson nu high performance director.

Och han slutade på topp som coach – karlskogingen är nominerad till årets tränare av det internationella judoförbundet (IJF).

– Det trodde jag inte. Det är jättekul, säger Eriksson.

Vid årsskiftet 2003-2004 tillträdde Robert Eriksson som förbundskapten för det svenska judolandslaget. På årets världsmästerskap vann Sverige sina två första VM-medaljer sedan Elisabeth Karlssons silver 1986.

Även om Sverige inte tog några medaljer på OS i Tokyo i somras vittnar VM-framgångarna om 18 framgångsrika år med karlskogingen Eriksson vid kaptensrodret. Efter sommarens OS var det nämligen dags för ett nytt kapitel i Robert Erikssons liv – i dag är han high performance director inom samma förbund.

– Den 1 oktober började jag som high performance director, säger Robert Eriksson och berättar mer om den nya rollen:

– Jag jobbar dels med landslaget fortfarande förstås, men även lite bredare med i princip allt som berör tävling- och elitverksamhet inom förbundet. Det kan vara både tävling och utbildning.

Vad är den största skillnaden mellan rollerna?

– Att jag inte coachar längre. Jag har inget coachningsansvar nu utan jag tar hand om tränarna istället. Exempelvis att vi har rätt tränare och att de får förutsättningar för att göra sitt jobb som coacher så bra som möjligt. Jag har alltså ingen direktkontakt med de aktiva längre på samma sätt. Jag behöver inte åka med på alla tävlingar, läger och så vidare.

Robert Eriksson berättar att det var han själv som inte ville vara kvar i rollen som förbundskapten.

– Så var det. Det var väl klart redan innan OS. Jag kände inte att jag hade motivationen eller drivet att i rollen som förbundskapten börja om med en ny generation i en långsiktig satsning. Nu efter OS blir det lite av ett generationsskifte och då var det ett bra tillfälle att ta en ny roll och släppa fram nya tränare.

Många höjdpunkter

Att sammanfatta 18 år som förbundskapten är givetvis inte enkelt. Men det är klart att VM-medaljerna 2021 smäller högt.

– Årets VM knöt väl ihop säcken lite kan man säga nu när OS 2021 inte gjorde det. Även om det längs hela vägen som förbundskapten har varit väldigt många fina framgångar och ögonblick. Men VM-medaljerna är självklart det största, konstaterar Robert Eriksson.

Någon historisk första svensk OS-medalj blev det inte i Tokyo 2021 där det tog stopp i åttondelen för den blågula kvartetten Anna Bernholm, Marcus Nyman, Tommy Macias och Robin Pacek. Några månader senare kan Eriksson blicka tillbaka på spelen i Japan.

– Man får en mer nyanserad bild nu när krutröken har lagt sig så att säga. Vi hade hoppats på mer självklart. Men som förutsättningar var så fanns det en risk och det fick man vara beredd på.

Fin nominering

Robert Eriksson från Karlskoga slutade på topp. Inte minst med tanke på att han är nominerad till årets tränare av det internationella judoförbundet (IJF). Fem coacher är nominerade och röstningen som utser en vinnare avslutas 10 december. Övriga nominerade är Kosei Inoue (Japan), Yvonne Boenisch (Österrike), Driton Kuka (Kosovo) samt Frankrikes ledarstab.

– Det var lite otippat. Det trodde jag inte. Det är jättekul. Det är väldigt väletablerade namn med på den listan, bortsett från mig, säger Robert Eriksson med ett skratt om nomineringen och fortsätter:

– Jag tror att Japans huvudcoach var med och tog fem OS-guld på herrsidan. Kosovos tränare var med och vann två OS-guld och Frankrikes tränarteam vann lagtävlingen på OS. Så det är inga dåliga namn, det är kul att få vara med i det sammanhanget förstås. Det finns oerhört många bra tränare runt om i världen.

– Sedan kanske det blir svårt för mig att vinna. Men att vara nominerad är en kul utmärkelse och det blev väl en bra summering på min coachkarriär.

Robert Eriksson har aldrig tidigare varit nominerad till ett liknande pris.

– Nej, vi har aldrig haft någon svensk som varit nominerad till något sådant.

Hur trivs du så här långt i nya rollen som high performance director?

– Jag trivs bra. Det är fortfarande lite dubbla roller. Jag är inte coach längre, men eftersom att den nya tränaren inte har börjat ännu så har jag lite uppgifter kvar.

– Men det känns kul. Det finns en framåtanda i svensk judo. Det är många som vill göra något nytt och det ger energi och motivation.