Max Grahn hade aldrig besegrat träningskompisen Bruno Johansson.
– Jag var nästan chanslös varje gång. Det kändes väldigt långt bort att vinna, säger han.
Men i Pablo Open bröts den negativa trenden. Och nu ser Boforslöftet fram emot två mycket spännande utmaningar.
Redan innan Max Grahn började spela i Bofors tennisklubb, för ungefär fyra år sedan, räknades Kristinehamnskillen Bruno Johansson som en av landets mest lovande spelare.
Jag har förstås funderat över varför jag varit så långt ifrån honom på matcher.
– Han har spelat ungefär dubbelt så länge som jag har gjort. På träning har jag känt att jag närmat mig, att det blivit allt jämnare när vi spelat mot varandra, men jag har förstås funderat över varför jag varit så långt ifrån honom på matcher.
I Pablo Open i Kristinehamn, som avgjordes för ungefär en och en halv vecka sedan, ställde Max för första gången i en tävling upp i tre klasser: pojkdubbel 16, herrsingel och pojksingel 16.
I dubbel blev det under fredagen en säker slutseger tillsammans med Bruno.
Släppa taget
I herrsingelklassen motsvarade båda sin seedning, med Bruno som förstaseedad, och gick till final.
Inte vara rädd. Inte tveka.
– Jag bestämde mig för att släppa taget, gå ut och vara avslappnad och spela mitt spel. Inte vara rädd. Inte tveka. Utan vara aggressiv och fortsätta nöta på med mitt spel, berättar Max.
Det gav, i högsta grad, resultat. Boforsspelaren vann med 6–2, 6–1 och tog därmed sin första vinst i femte försöket mot den meriterade Kristinehamnskillen.
– Det hade jag aldrig trott, att jag skulle vinna så stort och så komfortabelt. Jag var till och med lite chockad.
Bästa och roligaste
Max ser det som sin bästa insats i karriären.
– Och det absolut roligaste som jag hittills varit med om inom tennisen.
För att ytterligare understryka att det här var en succéhelg följde Max upp med att även vinna klassen PS16 under söndagen.
– Det gick väldigt bra. Jag var inte ens nära att förlora något set då.
Stortävlingar i sikte
Närmast på programmet står SALK Open, en mycket anrik och stor internationell turnering som spelas i Stockholm.
Det krävs två segrar.
– Jag är rankad 49:a till den tävlingen. De 48 första är direktkvalificerade.
Det betyder att Max, med start annandag jul, måste kvala för att kunna ta plats i huvudturneringen.
– Det krävs två segrar för att jag ska bli en av de 64 i huvudturneringen.
I början av nästa år är det dags för ytterligare en stor utmaning: Mastersslutspelet.
– Det är de tre bästa 15- och tre bästa 16-åringarna i region väst som möts då. Då finns Bruno med igen som en av motståndarna. Nu när jag vet att jag kan vinna mot honom hoppas jag att det blir fler segrar.
Tennisgymnasium?
Inom kort ska Karlskogakillen även provspela för en plats på tennisgymnasiet i Lidköping.
Någon tävling i Falun den gångna helgen blev det aldrig.
– Från ingenstans blev jag sjuk på fredagen, var frisk på lördagen men då var det försent.
Samtidigt som det just då var ett bakslag gav det honom möjlighet att kurera den skada som han dragits med i fyra–fem månader och som gjorde att han fick dra sig ur SM.
– Det är en muskelblödning vid högra skuldran. Den gör att jag spelar mer ”snålt” än annars, att jag vill vinna bollarna så snabbt som möjligt.
Max Grahn
Ålder: 15 år.
Favoritfärg: Lila.
Favoritmat: Oxfilé.
Favoritartist: Eminem.
Favoritlåt för laddning och pepp: Lose Yourself och Till I collapse (Eminem).
Familj: Mamma Annika, pappa Johan, brorsan Felix och hunden Casanova.
Yrke: 9C Skrantaskolan.
Vad vill du jobba med i framtiden: Antingen blir jag bra i tennis eller så drömmer jag om att driva eget företag.
Roligaste med tennis: Att vinna.
Svåraste med tennis: Att hålla sig 100-procentig i det psykiska hela tiden.
Framtidsdröm med tennis: Vinna Wimbledon
Bästa slag: Forehand.
Vilket slag kan du utveckla mest: Slice.
Träning: 4–5 pass i veckan.
Mina tre favoritspelare:
* Rafael Nadal – för att han aldrig ger upp.
* Andy Murray – för att han aldrig ger upp.
* Daniil Medvedev – för att han gör något roligt, han är inte den klassiska tennispelaren. Han är inte förutsägbar på planen.