Mikaela Dietmann drabbades av corona drygt två veckor innan SM. Trots den problematiska uppladdningen tog hon sitt första individuella SM-guld – årets skräll enligt sportredaktionen.
– Ibland kan jag fortfarande inte förstå det, säger hon med ett skratt.
Mikaela Dietmann slutade femma på tre meter, åtta på en meter och blev svensk mästare i synchro tillsammans med klubbkompisen Matilda Nilsson i SM 2020.
Föga anade hon då att det skulle dröja nästan 15 månader till nästa "riktiga", icke-digitala tävling.
– Vi åker ändå i väg på ganska många tävlingar och vi åker långt. Det var en stor omställning att inte åka i väg någon gång, väldigt tråkigt, säger Mikaela.
Bofors Simhoppsklubbs elithoppare körde på med träning sex dagar i veckan, ibland dubbelpass. Den enda, lilla skillnaden i träningen var att det var lite mer fys än vanligt.
– Vi var bara i samma cirkel, gjorde exakt samma hopp varje dag. Vi tränade, men hade ingenting att träna till. Det var lite frustrerande.
Hade du någon tanke på att faktiskt sluta?
– Just under den här perioden gick det ändå ganska bra för mig. Tankarna kom lite, men det var lättare att fortsätta när träningen gick så pass bra som den ändå gjorde.
– Jag försökte att inte tänka för mycket, jag brukar bara få problem då. Jag försökte bara köra på rent ut sagt och hitta glädje i hoppningen. Styrkan är inte lika rolig, men styrkan gör dig bättre i hoppningen. Det är en "win-win".
"Hade väldigt tråkigt"
2,5 vecka innan första tävlingen sedan pandemins start, innan senior-SM hemma i Strandbadet sista helgen i maj, hände det som inte fick hända.
Mikaela började känna lätta symptom och testade positivt för covid-19.
– Det var väl inte så himla kul, kan jag säga. Det blev ju "vad händer nu?". Man vet ju inte hur sjuk man blir, men det var skönt att det gick bra. Jag blev inte så sjuk, men uppladdningen försvagades.
Hur var det i karantän?
– Jag hade väldigt tråkigt eftersom jag inte var så sjuk. Det var inte så kul att äta och sånt där heller, jag hade ingen smak. Jag satt där och tittade på film och åt när jag behövde. Jag tittade på ett par Disneyfilmer, det var något att skratta till, säger Mikaela och skrattar.
Positivt var i alla fall att matematiken sade att hon skulle hinna göra några träningar innan SM – och de träningarna skulle visa sig räcka långt.
"Många som missade"
Lördagen slutade med brons på en meter, hennes första individuella senior SM-medalj, och andra raka synchroguldet tillsammans med Matilda Nilsson.
Söndagen inleddes med en tredjeplats i försöken på tre meter och finalen började ännu bättre.
– Jag hade en miss i finalen, på mitt "Mollishopp" (2,5 mollbergare). De andra hoppen satte jag bättre än jag hade tänkt mig, bättre än jag hade gjort på träningen innan.
– Motståndet var ju väldigt bra, men det var många som missade något i finalen. Min miss var inte lika stor.
Mikaela tog över ledningen efter hopp tre av fem och tog till slut sitt första individuella SM-guld i överlägsen stil, 32,80 poäng före tvåan Nina Janmyr från SK Poseidon.
De två mest meriterade hopparna, Emilia Nilsson Garip och Emma Gullstrand, saknades i SM med anledning av skada respektive OS-förberedelser.
"Var nog lite sjukt"
Tävlingen var således öppen, men sett till tidigare meriter var Mikaela inte ens topprankad bland hopparna i Bofors.
Matilda Roxne hade sex SM-guld på meritlistan när tävlingen började.
Hur stor skräll tycker du själv att guldet var?
– Det var nog lite sjukt. Trean är ju lite svårare att komma in i efter man har varit borta och jag hade haft det lite svårare på trean, lite problem med mina svåra hopp där.
– Vi satsade på guldet i synchro. Individuellt kände jag att jag började ha lite chans på pallen, men jag vågade inte hoppas på för mycket.
Guld trots att du missade en veckas uppladdning, hur var det möjligt egentligen?
– Grejen var nog att jag inte satte någon press på mig själv. Jag hade inte haft de bästa träningsdagarna innan. Jag tänkte inte så mycket och jag har känt det ännu mer efter SM... Jag ska inte tänka, jag ska bara köra.
Efter bara en tävling 2020 blev SM-fullträffen bara början på ett betydligt mer minnesvärt år för Mikaela Dietmann.
Slitet har gett resultat
Hon och Matilda Nilsson hade lett juniorlandslaget till synchroframgångar, men innan SM 2021 hade Mikaela "bara" tävlat individuellt för landslaget en gång.
Efter SM 2021 har hon tävlat individuellt i JEM, JVM samt i både junior- och seniorklassen i NM.
– Det här året har varit väldigt sjukt, faktiskt. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli uttagen till VM.
Mikaela tror att den stora anledningen till SM-skrällen och hennes imponerande utveckling är just träningen hon lade ner under det långa tävlingsuppehållet.
– Klart det har varit jättekul att få åka med i synchron, men det har varit lite tråkigt att stå i skuggan och inte hoppa individuella höjder på landslagstävlingarna. Det är kul att mitt slit äntligen ger resultat. Det handlar om träning. Jag har lagt ner mycket tid och verkligen hittat hur jag ska träna.
Mikaela Dietmann
Ålder: 18.
Familj: Mamma Maria, pappa Johan och sju år äldre brodern Kristoffer.
Sysselsättning: Sista året på ekonomiprogrammet på Möckelngymnasiet: "Jag vet inte riktigt vad jag ska göra än, om jag ska plugga vidare direkt eller inte".
Bästa simhoppsminne: "Antingen SM eller när jag kom till final på JEM. Det var ju verkligen min första stora tävling".
Intressen utanför simhoppet: "Jag hinner inte med så mycket mer än skola och träning, men jag gillar verkligen att umgås med familj och vänner".
Urval av meriter 2021: Tre medaljer i senior-SM, tolfteplats på en meter i JEM, niondeplats på en meter i JVM, brons på tre meter i JNM.
Förhoppningar på 2022: "Jag blir senior nu så det är att verkligen utveckla min seniorserie".
Fler årets...
Mest misslyckade spaning: Min krönika om att Degerfors behövde värva en nia under sommaruppehållet efter 0–1 mot Mjällby i fjärde omgången. Matchen efter gjorde Victor Edvardsen två mål mot Djurgården som just nia. Här hittar vi även årets spelare och årets mål, skottet från egen planhalva mot Djurgården.
Mission Impossible: Att de så omtalade ljusmasterna och resten av de under redan första året obligatoriska allsvenska arenakraven var uppfyllda inför första hemmamatchen mot Kalmar.
Mest avgörande ögonblick: Den, i mina och många andras ögon, tveksamma straff för hands som RIK åkte på i 78:e minuten i första kvalmatchen mot Bergdalen. Hade RIK hållit 2–1 en kvart till hade laget spelat i elitettan 2022. Nu blev det 2–2 på straffen och fortsatt spel i division 1 i slutändan. Oersättliga nyckelspelaren Viktoria Ström har lämnat för Mallbacken i just elitettan och RIK spelar numera i samma serie som ett Degerfors IF på frammarsch.
Skräll #2: Mikael Persson, brunnsborrare mellan 07 och 16 under majoriteten av dagarna under endurosäsongen, blev individuell trea bland de avlönade fabriksförarna i lag-VM.
Kedja: Henrik Björklund–Gustaf Thorell–Linus Karlsson gjorde tillsammans 45 poäng på elva matcher i slutspelet och skrev in sig på topplistan över BIK:s bästa kedjor någonsin.
Lag: KSK och DIF:s damlag gick upp igen, men jag lyfter även Strömtorp som klarade nytt kontrakt i division 3 trots ett sällan skådat skadekaos.
Den som väntar på något gott: Boxningslöftet Viktor Heiche, som tränade utomhus i snökaos när restriktionerna var som hårdast och efter flertalet inställda försök tog sitt efterlängtade guld i diplom-SM i slutet av oktober.
Vad hände egentligen 1: HC Flyers drog sig ur seriespelet, representanter gick inte att nås och efter lite mer än sex säsonger var laget bara borta på en dag.
Vad hände egentligen 2: Immetorp åkte ner i division 6 bara två år efter storsatsningen med runt 20 nyförvärv från Bråten.
Historieskrivare: Hampus Helj spelade, som första KIB-spelare någonsin mig veterligen, landskamper (U19) i oktober och blev dessutom målskytt i sista matchen.