Mitt 2021: ”Jag skrev och grät om vartannat"

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
I somras fick jag träffa härliga Juni Luff, 3 år, som kämpar mot leukemi.
Foto: Helena Lundberg
Vaccin, återstartar, personliga möten, Idol och nya restriktioner. Här kommer en mycket nedkortad version av mitt 2021.

”Hejdå för alltid 2020 och välkommen 2021, du är efterlängtad!”

Så avslutade jag min sammanfattning för ganska exakt ett år sedan. Då trodde jag, och nog många med mig, att vi i slutet av 2021 skulle stå här och ha kunna lagt det mesta med pandemin bakom oss.

Men allteftersom tiden gått, trots vaccinets ankomst, så inser man att viruset nog är här för att stanna och vi måste helt enkelt lära oss att leva med det och dess mutationer.

Vaccinet som var så efterlängtat anlände faktiskt egentligen redan under 2020 och de första som vaccinerades var boende på vårdboenden, men de allra flesta fick vänta till 2021.

Längtan efter att fler skulle vaccineras var stor och det var många som hade nedräkning.

När man började vaccinera allmänheten mot covid-19 ringlade det sig långa köer utanför mottagningen.
Foto: Kajsa Juslin

Gick före

Under tidig vår fick vi flera indikationer på att det i Karlskoga varit många personer som inte kunde vänta.

Trots att det inte var deras tur att få vaccin hade de ändå bokat sig på tider och därmed gått före äldre och personer i riskgrupp.

Lagom till semestern så hade ändå en stor del av befolkningen erbjudits en första dos och man lättade i samma veva på vissa restriktioner.

Idrotten som under stora delar av 2020 och under våren 2021 bara var tillåten för elitidrott och barn öppnades upp för alla. Och för att inte tala om öppnandet av den efterlängtade kulturen som varit nedstängd så länge.

Helt plötsligt fick jag skriva om återstartar istället för inställda konserter, teatrar och andra evenemang. Folk ville börja ses igen och vi har allt mer fått åka ut och träffat människor på plats.

Sara Bäckström förolyckades i en trafikolycka för femton år sedan.

Mänskliga möten

Dessa mänskliga möten som ligger mig så varmt om hjärtat. Alla är intressanta, spännande och givande, men vissa sticker ut mer än andra.

Som lilla 3-åriga Juni Luff. En kavat liten tjej med en stor portion skinn på näsan, som drabbats av leukemi.

Och hennes mamma Ronja som berättade om kampen mot cancern och hur det påverkar vardagen i familjen.

När vi träffades, jag och Juni, var hon pigg och aktiv. Klättrade i rutschkanan, gungade och sprang runt på lekplatsen. Det hade kunnat vara vilken treåring som helst och det är hon förstås också, men med den detaljen att hon genomgår otroligt tuffa behandlingar och har flera att vänta.

Sofia Bäckström som förlorade sin syster Sara i en bilolycka för femton år sedan.
Foto: Kajsa Juslin

Eller för att inte prata om mitt möte med Carina Söderberg och Sofia Bäckström.

Deras berättelse om den där fruktansvärda bilolyckan för femton år sedan när dottern och systern Sara förolyckades.

Hur all lycka och glädje över livet i ett ögonblick ersattes av total sorg och olycka. Hur en familj fullständigt kan ”gå sönder” och hur ofattbart lång väg de haft tillbaka.

Jag skrev och grät om vartannat.

Onekligen en historia som jag kommer bära med mig otroligt länge.

Orden som Carina Söderberg använde när hon berättade om olyckan där dottern Sara förolyckades kommer jag bära med mig länge, kanske för alltid.
Foto: Kajsa Juslin

Under hösten har samhället fortsatt återstartat på många plan. Covidbevis har införts och visst trodde man på att det kanske ändå skulle finnas en ljusning.

Vi fick ett nytt bevakningsområde: Idol där Birkir Blær Òðinsson deltog. Islänningen som bott i Degerfors och där hans familj fortfarande bor kvar.

Helt plötsligt satt vi på fredagskvällarna och kollade veckofinaler. När det sedan gick så långt att det blev en finalplats för Birkir var tidningen inte sena att ackreditera in mig och Anders Persson för bevakning på plats, i Avicii arena.

Vi fick vara på plats i Avicii arena när Birkir Blær vann Idol 2021.
Foto: Anders Persson

Lilla sammanhanget

Att få arbeta vid ett så stort evenemang var otroligt spännande och intressant. Att se detta minutiöst planerade programmet och det enda man egentligen inte vet i förväg är vem som ska vinna.

Att Birkir sedan vann gjorde förstås resan hem, mitt i natten, blev lite enklare.

Gala och röda mattan i all ära, men jag vidhåller ändå att de bästa mötena sker i det lilla sammanhanget.

Att få träffa lokala skådespelare, artister, politiker och kommuninvånare på plats hemma i Karlskoga och Degerfors vinner i längden. Alltid.

Med nya restriktioner som presenterades häromdagen vågar jag inte avsluta min nyårskrönika lika hoppfullt som jag avslutade den gamla utan säger istället:

”Tack 2021, du gjorde det så gott du kunde. Nu välkomnar jag 2022 och ser med tillförsikt fram emot vad du har att erbjuda”.

Här kan du läsa fler nyårskrönikor:

Läs också:

Juni Luff tillsammans med mamma Ronja Luff i Karlskoga berättar om hur Junis leukemi påverkat familjen.
Foto: Helena Lundberg
Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.