Björn Reimers: Fred på jorden – numera en sällsynt nyårsönskan

Krönikor
PUBLICERAD:

När ett nytt år inleds brukar jag ofta tänka på den där sketchen där Sven Melander försöker få en liten tjej att förstå att det man som barn önskar sig inför ett nytt år är “fred på jorden”.

När jag på 70-talet gick i demonstrationståg mot USA:s krig i Vietnam så trodde jag verkligen på att folkets makt kunde stoppa krig. Det trodde också John Lennon och Yoko Ono när de drev sin kampanj “War is over if you want to”. De menade att det är vi, folket som väljer våra politiker, som också kan välja bort all världens krigshetsare. Att det inte är så enkelt har vi förstått, det har många fått lära sig den hårda vägen. För krig är inte bara maktkåthet, där finns också stora pengar att hämta.

Det vet vi ju inte minst från vår egen hemmaplan där det jublas över de feta kontrakt som ger Saab Dynamics AB storkovan på att sälja ond bråd död. Givetvis stödda av vår regering och våra politiker i stort. Att vi skulle gå mot något som skulle kunna kallas fred på jorden känns just nu mer avlägset än på mycket längre.

Sverige upprustar nu för väldigt många miljarder, pengar som skulle kunna göra enorm nytta i vår eftersatta vårdapparat eller varför inte i skolan. Det känns oerhört frustrerande att bara för att några av världens största politiska, ledare, i huvudsak Putin, men också företrädare för EU, USA och NATO, på sina hemmabaser, retar upp varandra med ett småbarnsligt bjäbbande om vems fel allt är och vem som är tuffast. Världens farligaste sandlåda.

Vem kastar första stenen? Nej, så länge det finns maktfullkomliga galningar i världspolitiken så är fred på jorden en utopi. Man kan verkligen undra vad som driver dessa herrar.

Vad är då risken för ett regelrätt krig i vårt land? Ska vi vara rädda för ryskt vapenskrammel? Skulle personligen bedöma riskerna som mer eller mindre obefintliga. Vill ryssarna eller någon annan verkligen inta vårt land eller skada oss på något sätt sker det utan att de avlossar ett enda skott. Se bara hur enkelt vi störs genom olika cyberattacker. De som vill slår enkelt ut all vår infrastruktur och lamslår oss men några enkla knapptryck på sina datorer.

Men räds nu icke mina vänner. I år är det ju valår. Vi kommer nu under månaderna fram till september att få lösningarna på alla våra problem och lite till. Utöver välfyllda hyllor med krigsleksaker som håller ryssen borta så kommer också lösningarna på gängskjutningsproblemen, bristerna i sjukvården och skolresultaten i några enkla nafs. Vi pensionärer kommer att likt nyrika krösusar strö alla pengar omkring oss som nu landar på våra konton.

Men, det är några saker jag hittills inte riktigt fattat. Det ena är det där med jobblinjen. Alla ska ut och jobba, men ingen enda politiker säger var eller vem som ska anställa och inte en enda journalist har, vad jag vet, ställt just den frågan.

Det andra är klimatomställningen. Vi behöver skogen, men skogsbolagen vill kalhugga. Vi vill bygga ut vindkraften, men få vill ha den runt knuten. Vi behöver kärnkraft, men ingen är villig att investera. Vi behöver jordartsmetaller för grön teknikutveckling, men få vill ha några gruvor.

Nåja, du ska se att alla våra smarta politiker kommer att lösa även dessa problem. Kanske räcker det, som Åkesson och hans gäng planerar, att skicka hem några afghaner. Sunt förnuft kommer med all säkerhet att råda. Som alltid ett valår.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.