Godfrey på besök i Karlskoga – mannen bakom succén vill återvända

Eric Godfrey var en starkt bidragande orsak till att amerikansk fotboll etablerades i Karlskoga.

Med Godfrey som coach gick spelarna på 1990-talet från att ha varit nybörjare till högsta serien.

Över jul och nyår har han varit ”hemma” i Sverige. Och när han pensionerar sig i USA har han planer på att återvända till Sverige.

– Ja, jag säger hemma om Sverige och Karlskoga. Jag trivdes fantastiskt bra, säger han när han drygt tolv år efter flytten tillbaka till USA är hos dottern Emily och hennes familj i Karlskoga.

Han bor numera i Sequim, utanför Seattle. I delstaten Washington.

Där driver han en byggfirma.

– Vi har omsatt 1,5 miljoner årligen.

Dollar, alltså.

Runt 15 miljoner svenska kronor, grovt avrundat.

– Innan coronan kom var vi cirka 30 personer som jobbade i mitt företag som, för övrigt, heter Three Crowns.

Tre Kronor, som det svenska hockeylandslaget kallas av många.

– Nu är det ungefär hälften om vi ser till personal. Förhoppningen är att kunna återanställa personal efter pandemin.

Från grunden

Godfrey gjorde en nystart i sitt liv, när han efter åren i Sverige flyttade åter till USA, och har byggt upp företaget från grunden.

– Det är mycket som skiljer sig åt mellan Sverige och USA. Som semester för alla som är anställda. För de flesta förekommer det inte ens i USA, eller i mycket liten omfattning. Här är det fem veckor. Det tycker jag så mycket bättre om i Sverige, att det finns ett socialt skyddsnät på ett helt annat sätt. Jag tänker då även på vården, inte minst.

Vad är bättre i USA?

– Ja, det måste vara fotbollen då. Jag skulle gärna hjälpa till med som instruktör i USA. Det skulle jag gärna göra när jag får mer tid över från företaget. För den här sporten älskar jag fortfarande lika mycket som jag alltid gjort.

En annan anledning till att han återvände till USA var för att ha närmare till sina föräldrar och kunna hjälpa dem.

– De är 84 respektive 86 nu. Det känns bra att kunna finnas tillhands för mamma och pappa.

Barnen i Sverige

Båda barnen är födda i USA.

Sonen Miku bor nu i Göteborg.

– Jag har fått se hans nya fantastiska utställning på Världskulturmuseet. Det var en trevlig upplevelse.

Dottern Emily finns kvar i Karlskoga.

– Hon ska åka över till mig i USA i maj, för att vi ska få chansen att prata och umgås.

På programmet står, bland mycket annat, en NHL-match: New York Rangers mot Washington Capitals.

Däremot ingen amerikansk fotboll, för då är det uppehåll sedan Super Bowl (den stora finalen) avgjorts 6 februari.

I sommar ska Emily gifta sig, vilket gör att Eric då återkommer till Karlskoga ännu en gång.

Därför Sverige

Bakgrunden till att han för snart 30 år sedan hamnade i Sverige och levde många år av sitt liv här var att han 1989, i USA, träffat Liselotte från Karlskoga.

– Miku var fyra år när vi flyttade. Emily bara ett halvt år. Jag hade redan när jag gjorde militärtjänsten varit i Europa, i Tyskland då, och kände att jag ville tillbaka senare i livet eftersom jag såg mycket positivt med Europa.

Det fanns även en annan orsak till att familjen valde att lämna USA och flytta till Sverige som de räknade med skulle vara lugnare och tryggare för barnen att växa upp i: Jaycee Lee Dugards öde.

– Det hände i närheten av där vi bodde, berättar Eric.

Jaycee Lee Dugard var bara elva år när hon kidnappades, och sedan hölls inspärrad under många år.

– Hon återfanns inte förrän runt 20 år senare, säger Emily som sitter med och fikar när vi träffas.

Under den tiden födde Jaycee Lee Dugard två barn med kidnapparen som pappa.

– Det kändes på alla sätt väldigt rätt att lämna USA för Sverige då.

Familjen bodde först en kort tid i Stockholm innan flytten gick till Karlskoga.

– Vi bodde i Karlberg.

Svenska språket

Eric lärde sig snabbt att behärska det svenska språket på ett fullt fungerande sätt, och har nu inga problem med svenskan.

– Däremot skriver jag som du märkt hellre på amerikanska, säger han.

Och syftar på den kontakt vi haft innan intervjun och under tiden texten färdigställts.

Han jobbade först, efter att ha läst svenska för invandrare och gått på Komvux, som ställningsbyggare. Han har även varit gruppchef på Transcom.

– Nästa steg var att driva en kundtjänst för British Airways Norden.

Han avslutade sin tid i Sverige med egna företaget American Decks...

– ...som först och främst byggde altaner med komposittrall.

För att kort sammanfatta hans yrkesliv i Sverige.

Entusiastisk coach

När familjen skulle bosätta sig i Karlskoga fick han veta att det fanns ett amerikanskt fotbollslag här.

– Charleswood Pirates som strax efter bytte namn till Charleswood Wolves.

Han hade själv spelat "hela livet”.

Med Eric Godfrey som entusiastisk coach, som gärna lärde ut sin favoritsport, gjordes stora framsteg.

– När jag kom hade klubben inte börjat spela riktiga matcher. Vi spelade däremot träningsmatcher, det här var 1994, och fick snabbt till en mycket bra utveckling på spelarna.

Segerrik coach

Wolves radade upp segrar och tog sig till högsta serien.

– 47–5, säger han med ett leende.

Alltså hans statistik när det gäller vinster och förluster som coach för Wolves.

Godfrey börjar räkna upp namn på spelare som han fortfarande kommer ihåg mycket väl, och det är många.

– Det var en jätterolig tid. Jag har fortsatt kontakt med personer som fanns med i klubben, trots att de flesta är yngre än vad jag är, säger Eric som hunnit bli 58 år.

– Jag följer laget via Facebook. Nu är det så perfekt att jag till och med kan se matcherna på datorn. Det är bästa tänkbara starten på dagen, att komma upp nyvaken, sätta sig vid datorn och se Wolves spela, fortsätter han.

Jag tror han lärde oss vad amerikansk fotboll faktiskt är. För många av oss som började med sporten på den tiden blev det kanske en aha-upplevelse hur man faktiskt får anpassa sig i gruppen för att få laget att fungera. Eric var suverän på detta. Jag kan väl bara för egen del säga att det satt en prägel på allt jag gjort efter det. Eric är en av de personer jag sett upp till mest av alla jag lärt känna genom åren. Man skulle ju kunna prata i timmar om detta... (Torgny Bergström, som hade Godfrey som coach, som senare varit både coach och sportchef för Wolves och fortsatt är en av de drivande krafterna i Karlskogaklubben).

När han var med och etablerade amerikansk fotboll i Karlskoga var förutsättningarna annorlunda.

– Ja, då spelade mina föräldrar in matcher från tv:n, skickade över till mig och så satt vi i laget och tittade.

Dels var det ett roligt nöje för Wolves-gänget, och dels var det säkert lärorikt att se de bästa i världen spela.

– På den tiden brevväxlade man. Nu är det så smidigt att hålla kontakten via datorn. Jag minns att jag fick boka tid på söndagar när jag skulle ringa hem till mamma och pappa.

Wolves-tatuering

Det låter som att Wolves kommer att ha en stor plats i Eric Godfreys liv för all framtid.

– Jag har till och med en Wolves-tatuering på ena benet, berättar han.

När han är i Karlskoga jobbar han intensivt för att få Emilys söner, Charlie som är åtta år och två år yngre Gustav, att upptäcka tjusningen med amerikansk fotboll.

– De har fått boll och tv-spel, säger Eric.

– Men det är fortfarande framför allt hockey som intresserar pojkarna, inflikar Emily.

– Jag övar med dom och hoppas att det blir fotboll för deras del också, fortsätter Eric.

Och börjar räkna.

– När jag pensionerar mig, om fem eller kanske tio år... Ja, det kan bli perfekt. Då passar det mycket bra åldersmässigt att jag blir deras tränare, säger Eric med ett stort skratt.

Han vill, till sist, poängtera att han är singel.

– Men pappa, säger Emily.

Innan de båda skrattar gott åt Erics kommentar, sagd med glimten i ögat och med ett brett leende.