Gabriella Lagerstam: Hur peppade är ni inte på det nya året?!

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
Två veckor in på 2022 och jag vill ju liksom bara ställa mig på gatan med armarna upp mot himlen och vråla ”nu kööör vi!”

Som vanligt så hade jag en lista på eventuella nyårslöften jag eventuellt skulle avge vid tolvslaget om jag eventuellt fick feeling.

Den feelingen infann sig aldrig riktigt där i soffan när jag låg och halvslumrade i längtan på att klockan skulle slå nytt år.

Men så på nyårsdagen så vaknade jag upp efter en god nattsömn och kände kanske lite ändå att ett löfte eller två skulle hanteras.

Sagt och gjort, löfte ett skrevs ner i dagboken, nu jäklar ska det mediteras! Lyssna inåt, hitta min inre röst.

Jag tänkte att jag själv kan ge mig tio-femton minuter varje dag i total tystnad och låta mig andas djupt från magen och bara slappna av.

Har en fin yogamatta hemma som jag la ut i ett utav rummen på övervåningen, plockade fram ett favorit ljus som doftar väldigt gott. Lavendeloljan nära till hands. Det här känner jag verkligen att jag kan jobba med. Det här kommer göra att jag blir en starkare, stabilare version av mig själv. Faan så härligt tänker jag kärleksfullt och energisk när jag sätter mig på mattan första morgonen när väckarklockan precis har ringt tidigt i ottan.

Där har jag ett litet råd till mig själv. Gabriella, du är ju väldigt morgontrött. Att gå från en säng till en yogamatta i ett mörkt rum med enbart ett ljus tänt kommer inte hjälpa dig kicka igång morgonen som du behöver. Det jag fick reda på under min meditation var att det funkar helt okej att sova på mattan också. Så ganska snabbt insåg jag att jag stryker meditationen på morgonen.

Det passar mig bättre på kvällskvisten för att komma ner i varv kanske!

Så förändring i kalendern, det blir numera en kvällsrutin!

Kvällen kom, jag gick in i mitt lilla rum, bekväma kläder på, tända mitt lilla ljus och tänkte att här ska jag sitta i totalt lugn i tio minuter.

Efter 30 sekunder så var den yngsta sonen förbi och undrade vad jag pysslade med. Jag svarade lugnt att jag mediterar och vill vara själv. Följdfråga på det såklart. ”Vad är det?”

Jag tar djupa andetag och försöker hitta mitt inre centrum. Hunden har lyckats lokalisera mig där jag sitter på min matta och eftersom jag har dragit igen dörren står hon utanför och gnyr som en galning.

Harmoniskt. Jag ger med mig och öppnar upp dörren, hon kommer in och lägger sig demonstrativt i mitt knä som en liten kanelbulle. Det räckte ju inte med att hunden skulle in, dottern var ju väldigt nyfiken efter sonen varit nere och förklarat att mamma medicinerar. Så mitt emot mig på mattan hamnade dottern som med hårt slutna ögon minsann också skulle hitta lugnet.

Okej, fokus nu Gabriella, hitta andningen, djupa andetag. Var helt blank i tankarna, låt de komma och låt de passera…

Mitt huvud:

Skulle ju ätit den där mackan innan jag klev upp. Det kurrar ju lite i magen. Så gott det skulle vara med kladdkaka nu. Med grädde. Kanske ska baka det i helgen. Undra hur det gick för den där tanten på parkeringen som letade efter en borttappad nyckel. Man kanske skulle klippa lugg ändå, jag trivdes ju i det. Måste jag tvätta håret idag? Undra vart jag la de där ljusa jeansen som jag köpte för tio år sen, de var så mjuka i tyget.

”Gabriella, skulle vi börja titta på den där nya serien ikväll?!!”

Kan säga att jag strök det där jävla nyårslöftet illa kvickt. Jag får hitta mitt inre lugn på annat sätt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.