Torbjörn S. Karlsson: Borta bra men hemma bäst

Nöje/Kultur
PUBLICERAD:
Ett ordspråk aktuellare än någonsin i covid-tider men som också passar in på följande skröna.

En skröna med ett innehåll där somligt kan vara sant men där annat kan vare rent hittepå och bör tas med en nypa salt.

Ursprunget är höljt i dunkel men sant är dock att någon, någonstans, någon gång med anilinpenna präntat ner historien på ett ark avrivet från en rulle hushållspapper.

Och för er som inte vet. ’’En anilinpenna var en penna som fungerade som en blyertspenna så länge den var torr. Om spetsen fuktades, oftast med saliv från tungspetsen, löste emellertid anilinet ut sig och pennan skrevs med en stark violett färg som inte gick att sudda ut. Men då anilinets giftighet uppenbarades avtog pennans betydelse.’’

Men i alla fall, på outgrundliga kringelikrok-vägar har de nerplitade orden hamnat i min skattkista tillsammans med övrigt arv från hädangångna och saknade sagesmän.

Ett är däremot säkert och det är att skrönan om Oskar Johan August delvis utspelar sig på Ko’sia sjön vilket kommer att framgå.

Oskar, som jag kommer å kalle hômmen, var tôrpare nônstans i Östervikstrakta.

En tôrpere som va nöjd mä allt som livet gav, ättersôm han just inte visste ôm nôe anne.

Jobba gjorde han unner frihet i sin egen skog å aptiten tillfredsställde han mä falukôrv och ljusöl från Kooperativa i Östervik. Potäter odla han själv. Å ville han ha’et litte extra skôjit framåt lörda’n så köpte han jäst å socker å satte bult på jäsning i gösselstacken. I blann köpte han så mycke socker att han sockerinöpen ransonerades men dä löste han mä å plocke Stensöta som han mortla dä söte ur röttera på å dryga ut sockre mä. Å dä va ätter intag uttå en tocken lyckad brygd som en kunne få höre hur han klämde i mä ’’Vildandens sång’’ som eka långt över nejden.

Som sagt, Oskar levde lycklig i sin ungkarlstillvaro tills den dag han drabbades av en fruktansvärd ångest. Han hade ju aldrig någonsin lämnat sin trygga tillvaro och varför skulle han det? Han hade ju allt men nu red tanken honom som en mara.

Skulle han dö nyfiken utan att fått se resten av världen?

Så beslut togs å en lördamôra klev han på arbeterbussen uttaför missionshuse i Östervik å redan där börja han å svettes. Så mycke fôlk hade han aldri sett på en gång förut.

Men dä geck bra å när bussen stanna ve stationshuse i Karlskoga va han så stöddi så han tog å hôppa på bussen te Örebro. Övergång hade han ju inte löst men dä gick bra å få en ny biljett å inna han vesste orde uttå så va han på väg te världens änne.

Väl i Örebro kom näste chock. Ôm han tyckt att dä var mycke fôlk i karlskoga så va dä intnôe jämfört mä hur dä va i Örebro.

Och förklaringen var att det var landskamp i fotboll mellan Sverige och Norge men det hade ju Oskar inte en susning om när han påbörjade sitt äventyr.

Alltså, alla ni som varit på Aker brygge i Oslo den sjuttonde maj vet förmodligen vad jag pratar om.

Man har ingen chans att bestämma färdriktning själv och likadant var det för Oskar den där gången i Örebro.

Å rätt sôm dä va så stog han framför biljettlucka ve Eyravallen. Å vafför inte, hade han komme så här långt å dä hade gått bra så kunne han ju like gärne se en fotbollsmatch mennas han va i farta.

Så han huka sej ner å fråga den paranta damen i lucka.

– Du, ja lurer på ôm ja skulle gå på fotboll. Va kôster en biljett.

– Den kostar trettio kronor, iade damen i luckan. Men Oskar som tyckte det var litet väl tilltaget sa.

– Tretti kroner, dä va att dyrt dä. Dä kan ja nog få ett fruntimmer för hemma ve’.

– Det tror jag säkert replikerade damen i luckan. Men knappast i två gånger fyrtiofem minuter och med musikkår i pausen.

Oskar genomled matchen, tog sig hem och likt tjuren Ferdinand lämnade han aldrig mer sitt trygga bo. Och varför skulle han det? Nu hade han ju sett allt och slapp att dö nyfiken.

Sant eller hittepå? Tja, sant är i alla fall att Borta är bra men hemma är bäst.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.