En reflektion till diskussionen om NätPolarna.
Så gott som all utveckling, oavsett område/verksamhet, har drivits framåt av entreprenörer.
Entreprenörers drivkrafter ligger ofta i personliga egenskaper som initiativförmåga, kreativitet, passion och problemlösning. En framgångsfaktor för entreprenörer är att inte bara fokusera på målet utan mer på hur de skall gå till väga för att ta sig till målet. Arbetssättet blir då att utveckla en idé genom arbete, att kunna ta motgångar, vinna erfarenheter, kunna korrigera för att föra projektet vidare framåt.
Karlskoga har en kultur inom näringslivet som präglats av entreprenörskap. En kultur med Alfred Nobel som förebild och som i stort och smått skapat den utveckling vi lever i och av idag. Vi hade inte haft AMEXI i Karlskoga om inte bl.a. Torbjörn Holmstedt med LaserTech jobbat så hårt med att introducera 3D-printing som teknik. Vi hade inte haft kommunala förskolan ”Sandmo Ur och skur” om inte förskolan Granens förskola som tillsammans med Friluftsfrämjandet introducerade konceptet ”Ur och skur”. Walters idrottsgymnasium fick sin efterföljare i Möckelngymnasiets hockeygymnasium. Entreprenörer behövs!
Idén om Nätpolarna växte egentligen ur en bredare idé ”Polarna”. Syftet är att ta hjälp av och engagera ungdomar i socialt arbete. Karlskoga kommun var tveksamma till detta bredare anslag varför det krympte till dagens Nätpolarna med fokus på de risker och hot som kan drabba ungdomar på nätet.
”Polarna” är ett arbetssätt som finns i ett antal kommuner och som startade för cirka 20 år sedan.
Där ses det som en utveckling av det arbete kommunernas fältassistenter gör genom att involvera ungdomar 18 – 20 år. Arbetet leds i dessa kommuner av socialt utbildade så kallad arbetsledare. Syftet är att på ett aktivt sätt finnas där ungdomar finns som ett socialt stöd samt att i ett tidigt skede kunna förhindra stök och bråk. I samtliga fall jag kunnat läsa om är erfarenheterna mycket positiva. Förutom de direkta insatserna får man en ökad diskussion och stöd för det förebyggande arbetet inte minst inom skolan där dessa ungdomar finns i sin vardag. Det har också visat sig att intresset för att utbilda sig för någon form av socialt arbete bland de ungdomar som engagerat sig har ökat. Värmdö kommun har också skapat något man kallar ”Mini-polarna” där ungdomar mellan 13 – 17 år kan engagera sig i stöd för yngre barn.
Det finns många möjligheter att engagera de unga i socialt arbete för de unga. Ingen dum idé!
Det förebyggande arbetet för ungdomar som befinner sig i miljöer, fysiska eller på nätet, som riskerar att fara illa har diskuterats i åratal. Kommunen är i många stycken en förvaltande organisation som styrs av en sk. styrmodell där verksamheter ska styras administrativt (blanketter och mallar) av ”program”, ”policys”, ”strategier” och ”riktlinjer”. Det är en styrmodell som jag tror kan ge den mest entusiastiska entreprenör gråa hår (eller skägg) och som inte direkt stimulerar utvecklingsarbete. Kommunens politiker måste se värdet av, och tacksamt ta emot, entreprenörer, eldsjälar, som engagerar sig i våra ungas utveckling. Det är ett långsiktigt arbete och kräver öppna sinnen och tålamod.
Jag vill citera Karlskoga Tidnings socialdemokratiska ledarskribent, Widar Andersson: ”Vore jag skolminister så skulle jag försöka skriva kontrakt med Barbara Bergström på Internationella Engelska Skolan om tio skolor i de tio mest brottsutsatta förorterna i Sverige”.
Det visar på respekt och förtroende för entreprenörer som drivs av en vilja att skapa något gott för sina medmänniskor. Särskilt när problemen är stora och den kommunala ”verktygslådan” inte räcker till. Karlskogas politiker bör ta till sig dessa kloka tankar. Det finns många områden inom kommunen som kan utvecklas med det civila samhällets entreprenörer för att nå kommunens mål, ”Det välkomnande, kloka och innovativa Karlskoga”.
Alf Rosberg, Moderat