Om du lämnar din trygga stadslägenhet och datorn för ett ögonblick och går ut på din balkong.
Om du sen ställer dig på tå så kanske du ser ända ut till där asfalten slutar och spenaten tar vid.
Om du ställer dig på tå kanske du ser människorna på landsbygden som får ta konsekvenserna av den rovdjurspolitik som förs idag och de åsikter som du har.
Om du ställer dig på tå kanske du hör de förtvivlade tjuten från lantbrukaren som på morgonen hittade ett stort antal av sina får döda , döende och med maginnehållet utspritt i hela hagen.
Om du ställer dig på tå så kanske du hör vrålet från jakthunden som jagat sin sista såt.
Om du ställer dig på tå kanske du ser ångesten från älgen som legat i sårlega i en vecka med uppätna bakben.
Om du ställer dig på tå så kan du kanske se den oro och ängslan som vi , vi på landsbygden , har ständigt närvarande av omsorg för våra djurs väl och ve.
Om du ställer dig på tå så kanske du kan se de tomma skogarna där inte ens fåglarna sjunger längre. Den biologiska mångfalden är ett minne blott och försvann med en ökande vargstam.
Om du ställer dig på tå så kan du kanske se viltstammar som förvaltats klokt i årtionden – totalt havererade.
Om du ställer dig på tå kanske du kan se det lidande som de trafikskadade djuren får utstå på grund av att eftersöksjägaren inte törs släppa sin specialtränade hund.
Om du ställer dig på tå så kanske du ser ända till Stockholm där Naturvårdsverket och Regeringen sätter demokratiska principer ur spel rörande vargstammens storlek och fördelning.
Om du inte ser detta kanske du inte har orkat ställa dig på tå . Att möta verkligheten och ta konsekvenserna av dina åsikter är ju skrämmande.
Istället går du in , in till datorn och tryggheten och söker den sanning som står att finna på obskyra så kallade miljöorganisationers hemsidor. Det är mycket tryggare och enklare än verkligheten du skulle sett om du ställt dig på tå.
Spenatkillen