Inte ens sabotage stoppade Rune från största segern: ”Minne för livet”

Det är nu drygt 50 år sedan som Rune ”Snoddas” Johansson från Åtorp vann det största loppet i Sverige inom travet: Derbyt.

Det trots att vinnarhästen Najo innan kvalet till Derbyt utsatts för sabotage som kunde ha förstört allt.

– Naturligtvis är det ett minne för livet att vinna Derbyt, säger han.

Det är snart 89 år sedan som Rune Johansson föddes. Han växte upp som son till ”Stallarn” på Sunds gård och kom tidigt i kontakt med hästar.

På den tiden handlade det om brukshästar som användes i arbetet på gården.

Big Noon

– Jag körde mitt första varmblod 1950, berättar Rune som då hade börjat jobba på Menhammar stuteri.

Debuten, i träning, bakom ett varmblod var något extra. Det var nämligen stjärnhästen Big Noon som är en av de mest kända profilerna inom svensk travsport genom alla tider.

– Det var som att gå från att köra epatraktor till Rolls Royce.

Gösta Nordin var då tränare för hästarna på Menhammar, Stall Segerhuvas. Efter två år på Menhammar var det tänkt att Rune skulle börja jobba hos Gösta på Solvalla.

– När jag kom dit sade Olle Andersson: nej, du ska börja hos Sören.

Göstas bror Sören som innan Stig H Johanssons storhetstid var den självskrivna kungen i trav-Sverige.

Frances Bulwark

Hos Sören fick han ett förtroende som få andra: köra Frances Bulwark i lopp.

– Vi är bara tre kuskar som vunnit lopp med henne, förutom Sören då – förstås.

Rune, hästens skötare Olle Andersson och Gunnar Nordin.

Frances Bulwark var 1950-talets stjärnhäst inom svensk travsport. Hon tjänade mer än en halv miljon kronor, på den tiden.

– Överlag blev det många möjligheter att köra lopp hos Sören.

Återknöt kontakten

När Rune blev egen tränare 1959 efter nästan tio år som lärling hos Sören Nordin och även en period hos ”Fisk-Olle” Persson återknöt han kontakten med familjerna Berglund: ägare till Sunds gård och Billinge gård.

”Berglundarna” hade nu även varmblodshästar som Rune bedömde som mycket intressanta.

Det var en elithäst. Om hon levt nu hade hon tävlat i Gulddivisionen.

– Sorinas mamma var importerad från Italien, i utbyte mot nötkreatur, minns Rune.

Med Sorina, som var född 1956, vann han nästan 50 lopp på knappt 100 starter.

– Det var en elithäst. Om hon levt nu hade hon tävlat i Gulddivisionen.

Alltså mot de bästa hästarna på V75.

Torsten Berglunds tävlingsstall, Stall Engelbrekt, hade vit-grön hästägardress – färger som sedan blev Runes som tränare.

”Väldig karisma”

Hösten 1969 fick han in en häst som han senare blev klassisk vinnare med: Najo.

Allt kändes klart men plötsligt blev jag nedstänkt av blod.

– Hästen hade en väldig karisma. Jag kände direkt att det var något extra.

Det blev så många som 26 starter som treåring.

Najo kvalade in till Kriteriet, årgångens största lopp, på den bästa tiden av försöksvinnarna och tog hand om ledningen.

– Allt kändes klart men plötsligt blev jag nedstänkt av blod.

Från Najo. Det visade sig att ett blodkärl i näsan gått sönder på hästen. Något som han varken förr eller senare drabbades av.

– Det var förstås väldigt tungt i det läget när det verkade så lovande för oss.

Jätteskrällen

Najo kom tillbaka som fyraåring. På sommaren, som ett genrep inför årets stora mål Derbyt, handlade det om Kungapokalen. Numera är det ett lopp för enbart fyraåringar. Då fick även tre- och femåringar vara med.

– Vi stod då med tillägg.

På väg ner till Mölndal upptäckte Rune att han var tidigt ute så han köpte sig en tidning, Göteborgs-Posten, och tog plats vid en sjö i Alingsås.

– Där var det tips till loppen. När jag tittade på startlistan i tidningen tänkte jag: dom där hästarna slår vi ju.

Och så blev det, till 98 i odds.

– Vi var först en enda gång i loppet, precis på mållinjen. Innan vi gick i mål var det en annan häst som varit i ledningen. Direkt efter mål kom en annan häst och passerade oss.

Sabotaget

Inför Derbyt, årets viktigaste uppgift, fanns stora förhoppningar på Najo och även på en annan fyraåring i stallet: Vicke Bunter.

När det närmade sig kval upptäcktes att någon tagit sig in i stallet en natt och slagit i spik i hästarnas hovar.

Det måste ha varit någon som var van med hästar eftersom det inte varit möjligt att komma in i boxarna och göra det här annars.

– Det kunde gått riktigt, riktigt illa. Som tur var upptäcktes det tidigt och hästarna var redo för Derbyt även om det var en mycket obehaglig händelse som skapade stor oro.

Efter sabotaget var det vakthund i stallet på nätterna som skydd.

Trots polisutredning och trots en belöning på 5 000 kronor kom det aldrig fram vem som var skyldig.

– Det måste ha varit någon som var van med hästar eftersom det inte varit möjligt att komma in i boxarna och göra det här annars.

– Najo klarade sig hyggligt men Vicke var mer ansatt av det som de utsattes för.

Kvalade in två

Rune kvalade in både Najo och Vicke Bunter till Derbyt.

– Min stallgranne Sven Berggren fick köra Vicke i finalen.

Det resulterade i en femteplats, vilket kunde varit bättre om ekipaget haft lite tur med löpningen.

För Najo och Rune blev det seger efter tidig ledning.

Vinsten var värd 100 000 kronor till ägarparet Ingemar och Marianne Pettersson. Och evig ära för Rune.

Najo vann ytterligare ett lopp, en vecka efter Derbyt, flyttades sedan till Sören Nordin, men utvecklades aldrig till någon stjärna som äldre.

Han hade kostat 10 000 kronor i inköp och blev förstås ändå en succéaffär för sina ägare.

När du vann med Najo var distansen 3 100 meter, nu är det 2 640 meter – vad tycker du om det?

– Det tycker jag inte om. Det har blivit som ett sprinterlopp. Jag tycker att det var fel att ändra. Ett Derby ändrar man inte. Det ska vara ett lopp för de bästa och starkaste hästarna.

Det blev inget mer Derby för Runes del.

– Nej, jag drog mig tillbaka obesegrad, säger han med ett leende.

Samtidigt som han kan tycka att det var otur att båda hans fyraåringsstjärnor var födda i samma kull.

Sadlade om

Senare under 1970-talet fick Rune sämre hästar. Därför valde han 1983 att sluta som proffstränare och kusk. Då beslutade han sig för att den aktiva karriären var över. Efter det har han bara gjort enstaka inhopp som kusk bakom vännen Arne Lundells hästar: Stall Gisslenäs.

Jag och Kofi Annan kan vara med i samma fackförening.

– Kroppen var slut men huvudet oanvänt så jag sadlade om till byråkrat, skojar han.

Han blev en ledande kraft i Travtränarnas riksförbund.

– Jag och Kofi Annan kan vara med i samma fackförening.

FN:s tidigare generalsekreterare.

För generalsekreterare blev även Runes titel.

Fram tills pensioneringen hade han en nyckelroll i Travtränarnas riksförbund under en period då travsporten fortsatte att utvecklas mycket.

Trevligt att ”surra”

Rune, med förflutet som vice ordförande i Örebro travsällskap, är fortfarande på plats när Örebro-travet kör tävlingar.

– Det är trevligt att vara där och ”surra” med folk. Jag spelar V75 på lördagar men ska erkänna att intresset inte är som det var förr. Jag lägger inte hästarnas namn på minnet längre, om det inte är någon väldigt bra häst, och jag tycker inte om att de flesta kuskars dressar är så lika: vit med reklam. Det gör det väldigt svårt att följa hästarna i ett lopp.

Till skillnad mot hur det var längre tillbaka i tiden när tränarna var lätta att känna igen genom sina eller hästägarens färger.

– Egentligen ser man ännu bättre hemifrån på tv:n. Det gör att det blir färre och färre åskådare vilket även det är en fara när det gäller sportens framtid.

Sedan 2002 uppmärksammas han, och inte minst Najo, lite extra en tävlingsdag varje år då Rune är prisutdelare i loppet Najos Minne för fyraåringar.

Många åsikter

Han har fortsatt många åsikter om travsporten vars framtid han är oroad över.

– För mycket handlar om pengar. Allt har blivit så mycket dyrare. Det gör att bredden hotas. Och utan bredd får vi på sikt inte heller någon topp. Det är bredden som varit styrkan i vår sport.

Han tror dock inte att utvecklingen går att bromsa eller vrida tillbaka.

Profiler

Vi kommer in på profilhästar som gått in i många travintresserades hjärtan.

– Det ska helst vara en häst som kommer från ”fattiga” föräldrar och är lätt att ta till sig.

Som Legolas eller Ina Scot för att prata om mer "moderna” hästar med den bakgrunden. Eller Express Gaxe för att ta ett närliggande exempel då den hästen höll till i Adolfsberg.

Rune oroas även över att hästarna numera många gånger har kortare karriärer.

– Genom aveln har hästarna blivit som av en annan ras. De springer direkt. Och gör det väldigt snabbt. Det går alldeles för fort. Jag tror att det måste bli som i formel 1, att farterna måste bromsas. Annars kommer skadorna allt tidigare när hästarna slits på grund av hastigheterna.

Det befarar han även sliter ut hästägarna och att bara de med mest pengar kan vara med och konkurrera.

DIF är favoritlaget

Att prata häst med Rune är i högsta grad intressant och ger ett spännande historiskt perspektiv.

Jag spelade själv fotboll i en jättebra serie. Jättebra eftersom det var den lägsta så det gick inte att åka ur.

Det är inte bara travsport som lockat honom genom åren. Även fotboll har varit och är ett tydligt intresse.

– Jag spelade själv fotboll i en jättebra serie. Jättebra eftersom det var den lägsta så det gick inte att åka ur.

Med Åtorps IF.

– Vi spelade mot lag som Rävåsen, Linnebäck, Strömtorp och Bofors.

Degerfors IF är favoritlaget, trots alla år i Örebro.

– Det var 16 kilometer på cykel hemifrån och till Degerfors när jag växte upp. Det var det alla gånger värt, säger han.

Och börjar räkna upp gamla favoriter:

– ”Skjorta” Bergström, Olle Åhlund och Bertil Nordahl med flera, med flera.

Det blir fortfarande resor till Degerfors.

– Jag var på Stora valla förra säsongen och valde då verkligen rätt match, den mot Häcken. Jag hade turen att sitta på rätt sida så jag fick se alla tre mål som Degerfors gjorde på nära håll.

Och jo, även varmkorven med tillhörande Fanta får tummen upp.

Smeknamn

När vi är tillbaka på översta våningen, av fyra, i suteränghuset med närhet till Örebro universitet kommer Runes fru Ulla och hälsar.

– Vi träffades på Solvalla, hos ”Fisk-Olle”, berättar hon.

Jag fick välja mellan en häst och att få körkortet betalt. Jag har haft större nytta av körkortet.

Olle Persson, som inte minst tränade Carné.

– Men hon är ingen riktig hästmänniska, anser dottern Mimmi.

– Nej, jag fick välja mellan en häst och att få körkortet betalt. Jag har haft större nytta av körkortet, svarar Ulla med ett leende.

Bland alla märkliga och kreativa smeknamn inom travet, varifrån kommer namnet ”Fisk-Olle”?

– Hans pappa var fiskhandlare i Sundbyberg, säger Rune.

Innan vi skiljs åt efter en härligt nostalgisk förmiddag där tiden rusat iväg: ditt eget smeknamn, ”Snoddas”, är det för att du gärna stämmer upp i någon Evert Taube-sång som jag hört ryktas om att gör?

– Haha, nej. Det var en häst som ägdes av Aftonbladets sportreporter, Hasse Abrahamsson som skulle säljas.

Man gjorde ett stort uppslag om detta i nämnda tidning och Rune var den som fick hålla i hästen när den fotades.

– Hästen hette, för övrigt, Daladier, säger Rune med ett imponerande minne när det gäller namn från förr och detaljer från många år tillbaka.

Daladier den franske regeringschefen på 1930- och 1940-talet.

– Dagen efter kom Holgersson.

Arbetskompisen K-G, som senare under karriären tränade stjärnor som Emter W. och Lime Rodney.

– Nu är du snart lika känd som Snoddas, sade han.

Gösta Nordgren som då nyligen fått sitt genombrott i Lennart Hylands radioprogram Karusellen med Flottarkärlek.

Det är sedan ett smeknamn som levt vidare genom alla år även om det nu är lite mer än 50 år sedan som Rune ”Snoddas” Johansson fick uppleva sitt travlivs största ögonblick trots att det kunde ha stoppats av ett fortfarande olöst sabotage.

Bildspel: Najos karriär