Mimmi Öxne har bott i Degerfors i många år. Dessutom driver hon företag på orten. På så sätt är hon ett bekant ansikte för många.
Vad som förmodligen är mindre känt för många är att hon är dotter till före detta stjärnkusken och tränaren Rune Johansson.
Inte ens sabotage stoppade Rune från största segern: ”Minne för livet”– Jag var som de flesta unga hästtjejer bara intresserad av själva hästen och omvårdnaden om denna. Tävling och träning var inte så intressant, säger hon.
Mimmi Öxne är för ung för själv att minnas pappans mest kända häst: Najo, som hade sin storhetstid i början på 1970-talet när han inte minst vann det mest prestigefulla loppet 1971: Derbyt. Innan dess hade Najo vunnit Kungapokalen.
Därmed är hon definitivt för ung för att ha egna minnen av mycket segerrika Sorina.
– Jag var bara ett år när pappa vann Derbyt med Najo. Jag har därför bara hört talas om det efteråt. Jag var 13 år när pappa slutade som travtränare så jag minns det mycket väl och även några av åren innan. Jag är uppvuxen med att alltid haft hästarna nära även om det inte var våra egna. Och som alla andra hästtjejer blev jag förkrossad när favorithästen flyttade.
Tomhet
Då hennes pappa avslutat sin karriär som tränare och kusk för att i stället bli generalsekreterare för Travtränarnas riksförbund beskriver hon det som en tomhet.
– Jag har inga minnen av att jag tyckte pappa var borta mycket när han var tränare. Det var nog mer senare när han jobbade i riksförbundet. Då var han mycket i Stockholm.
– Det kändes såklart tråkigt att inte längre ha stallet att gå till efter skolan. Nu hade vi en häst som pappa ägde delar i, Sweep Sprio, och han sattes i träning hos Bengt Holm så då blev det naturligt så att jag fortsatte att sköta honom där. När den hästen såldes var jag några år hos Kenneth L.T. Nilsson för att sedan börja hos Per Fromell. Jag har aldrig jobbat med hästarna på heltid utan haft det som fritidsintresse på kvällar och framför allt helger och lov.
Sportslig publik
Även om hon av förklarliga skäl, alltså, inte har några minnen från Najos största seger har hon andra minnen från det det mycket traditionstyngda loppet.
Travet är vad jag vet den sportsligaste av alla sporter när det gäller publiken. Man hyllar alla vinnare oavsett om det är den man hejat eller spelat på. Man hör aldrig en publik som skriker hatord till varken tävlande, funktionärer eller domare. Man hyllar den som vinner oavsett vem det är.
– Bland annat 1987 när vi var ett gäng från Örebro som åkte ner till Jägersro. Det rådde Hanné-feber på uteläktaren. Alla hade tröjor med Ata Star L. som var Tommys Derbyhäst. Så fort Tommy passerade läkaren jublades det, oavsett vilken häst han hade, om det var lopp eller bara värmning. När han kom ut och värmde Ata Star L. exploderade hela läktaren. Det var en underbar stämning.
– Under själva Derbyloppet kunde man känna hur luften darrade. Det var oerhört spännande. Atom Knight med Anders Lindqvist vann och hela läktaren stod upp och applåderade vinnaren, trots att ”fel häst” vann. Travet är vad jag vet den sportsligaste av alla sporter när det gäller publiken. Man hyllar alla vinnare oavsett om det är den man hejat eller spelat på. Man hör aldrig en publik som skriker hatord till varken tävlande, funktionärer eller domare. Man hyllar den som vinner oavsett vem det är.
Blir sårad
Då sköter sig övergången till fotboll, sporten framför andra i Degerfors för väldigt många, av sig självt:
– Alltså är inte fotboll min sport. När publiken står och skriker ”Hata Örebro” under en match mellan Degerfors och Örebro, trots att många av DIF:s supporters är från just Örebro, så känner jag att det är inget jag vill stötta eller vara en del av.
– Jag vet, förstår och tycker att Degerfors IF är en stor tillgång för ett litet samhälle som Degerfors men ofta när man tar upp detta så säger man i samma mening att Degerfors inte är något alls utan fotbollen. Då blir jag sårad, och många med mig, som varje dag jobbar med andra saker än fotboll i Degerfors och som lägger ner sin själ i att skapa ett levande samhälle, en bra plats att leva och bo på.
Hon vill även lyfta fram många fler kända personer från Degerfors, både inom sport och i andra sammanhang.
Tio år i Degerfors
Mimmi, som började driva eget företag redan när hon var 19 år och efter det inte haft tid med hästarna, bodde i Degerfors under tio år. Numera bor hon i Fjugesta.
Jag bor inte längre kvar i Degerfors men är i och med att jag har min butik här mycket engagerad i samhället och framför allt handeln.
– Jag kom till Degerfors genom mitt jobb som taxiåkare. Jag hade en taxibil i Degerfors under sex år, innan jag parallellt startade det företag jag har idag: Maxbild foto & reklam. Detta företag har jag haft i drygt tio år. Jag bor inte längre kvar i Degerfors men är i och med att jag har min butik här mycket engagerad i samhället och framför allt handeln.
Handeln, ja: hur är det möjligt att driva en butik i lilla Degerfors i konkurrens med stora köpcentrum i närområdet?
– Många Degerforsare är duktiga på att stötta den lokala handeln och försöker handla lokalt så ofta de kan. Men om vi ska kunna ha ett levande samhälle måste fler öppna ögonen för vad som finns på hemmaplan. Det finns mer än man tror. Jag brukar säga att om alla invånare handlar lokalt ibland, någon gång om året, och inte alltid åker till Marieberg, Bergvik eller handlar på nätet så skulle handeln i Degerfors blomstra och fler skulle kunna öppna butiker och leva på det.