Det dröjde mer än 2000 år – men nu ska dramat om Orfeus och Eurydike äntligen skildras ur kvinnans perspektiv.
Det sker på Wermland opera i en helt nyskriven opera, med urpremiär den 10 mars och med Edda Magnason i den historiska rollen.
– Jag är glad att få vara i den här produktionen. Det är väldigt speciellt, säger hon.
Edda Magnason slog igenom för den stora publiken när hon gjorde rollen som Monica Zetterlund i filmen från 2013. Det är ett faktum hon ser på med ödmjukhet, även om det för henne själv känns länge sedan:
– När något blir så publikt är det något man får leva med. För mig var det en jätterolig tid och fina minnen, men livet går vidare och man gör mer saker. Men det är en komplimang att man blir förknippad med något; det betyder ju att det slog an något hos någon eller att man gjorde ett bra jobb eller så, säger hon.
”Inne i hennes huvud”
Nu tar hon sig an rollen som Eurydike, i en helt ny uppsättning, signerad Hans Ek och Linus Fellbom. De har tidigare utforskat Orfeus på Wermland Opera, men när de återvänder till det klassiska dramat om Orfeus, som får chansen att rädda sin älskade Eurydike från dödsriket, gör de något helt nytt. Till skillnad från alla andra uttolkare genom tiderna, låter de Eurydike stå i centrum:
– Hela föreställningen är utifrån Eurydikes perspektiv. Ibland är man inne i hennes huvud. Allting är hur hon uppfattar sin omvärld och det hon möter, säger Hans Ek, som är arrangör, dirigent och kompositör.
Och hur känns det att ge röst åt en kvinna som äntligen får höras - efter sisådär 2000 år?
– När du lägger fram det så låter det ju fruktansvärt... no pressure! säger Edda Magnason och skrattar.
Har fått fria händer
– Nej, jag är bara glad att få vara i den här produktionen. Det är väldigt speciellt. Det är en produktion som är nyskriven och inte går på repeat att ”nu gör vi en ny version av det här som gjorts innan”. Det har varit en jätteutmaning för alla oss att det inte finns några förlagor. Man har inte kunnat lyssna in sig på någon utan det blir första tagningarna alltid med oss i ensemblen.
– Det är otroligt häftigt att Wermland opera vågar ge oss det förtroendet. Här har man gett oss fria händer att utforska det här och det är fantastiskt, säger Hans Ek.
Han är extremt nöjd med att ha just Edda Magnason i huvudrollen:
– För mig var det självklart. Jag vet vad hon är kapabel till. Det är en krävande roll och Edda har den otroliga röstvirtuositeten som krävs för detta och otroligt personligt sound och tilltal.
Tysk industrirock
Att hon inte är någon klassisk operasångerska är en del av poängen. Eurydike är en industribarockopera med musikaliska referenser till alltifrån Offenbach till tyska punk-konstbandet Einstürzende Neubauten.
Edda Magnason själv gärna blandat genrer under sin karriär och känner sig därför hemma i uppsättningen.
– Jag är absolut ingen operasångerska och har inte sjungit på det sättet, nånsin, men jag är inte främmande för opera ändå. Jag är en mischmasch av massa olika grejer och det elementet finns i nästan allt jag gör, så jag är ofta en som inte riktigt passar in i sammanhanget. Detta är ju egentligen ett sammanhang där jag för en gångs skull passar in! säger hon och skrattar.
Ilskan är passerad
Vem Eurydike egentligen visar sig vara, nu när publiken äntligen får höra hennes version, ger Edda Magnason inga ledtrådar till just nu.
– Mitt jobb i detta är väl egentligen att försätta mig i den världen som ni har skapat och vara närvarande i den. Jag befinner mig i den helt enkelt och sen har jag inte så mycket intellektuellt av ”vem är Eurydike”, utan jag bara är där och gör de där sångerna och är i de situationerna.
Hur arg är hon över att Orfeus inte lyckades med sin enda uppgift?
– Det är oklart! säger Edda Magnason.
– I den här versionen har det tåget gått litegrann. När ögonblicket att han vänder sig om och överenskommelsen bryts kommer, har hon redan gått vidare och är på väg någon annan stans, säger Hans Ek.
Vart den vägen leder återstår att se, men Edda Magnason ser det som en inre resa där huvudmålet är att hitta sin egen väg.
”Underbar ensemble”
Att hennes egen väg i artistlivet nu lett henne till Karlstad och Wermland opera verkar hon uppriktigt glad över.
– Fantastiskt, jättekul! Jag är så glad att jag får vara här och jobba med detta och det är en underbar ensemble, som jag är så himla glad över. Det är fantastiskt att höra alla de här sångarna, som kommer från olika håll och ändå är det så naturligt. Det blir en sån kraft i det, som jag tycker är jättehärligt att vara med på. Det är häftigt när alla sjunger ut. Det blir en sån urkraft.