Isidor Westerlund har chansen att få köra både EM och VM i år efter den nyliga landslagsuttagningen.
– Det skulle vara väldigt kul, säger speedwaylöftet från Degerfors med ett leende.
Att fotboll är den stora sporten i Degerfors vet alla. Isidor Westerlund, 12, kom dock att fastna för något helt annat.
Han har sin mammas släkt i Hagfors att tacka för att han fick upp ögonen för speedway.
– Från början var det min mammas farfar som var och tittade på Valsarna i Hagfors väldigt mycket. Sen tog mamma med pappa på speedway och sen började vi titta i Kumla (Indianerna), säger Isidor.
– Två–tre år efter det så pratade pappa med någon kompis. Då tyckte hans kompis att vi skulle prova. Vi provade och sen åkte vi och köpte två cyklar, en till min bror och en till mig.
Isidor har ingen Degerforskompis som också kör speedway.
Tioårige mellanbrodern Ludwig har dock, som nämnt, följt i storebrors fotspår. Yngste brodern, fyraårige Love, meddelar att han kommer att göra detsamma framöver.
– Jag kör på en PW (PW50), men ska börja åka på en stor snart, säger Love.
Hur tränar man speedway när man bor i Degerfors?
– Vi brukar titta var banorna är öppna. Vi har varit rätt mycket i Örebro, men förra året besiktigade dom aldrig den banan. Vi har varit i Mariestad, Linköping, Kumla, Hagfors och Karlstad också, säger Isidor.
Hur ofta tränar du?
– På sommaren tränar jag speedway två–tre gånger i veckan och så är det tävlingar på helgen. På vintern, till exempel den här veckan, tränar jag spinning och lite styrka på måndagar och onsdagar och innebandy på tisdagar och torsdagar. Sen är det innebandymatch på helgen.
– Just nu satsar jag mest på speedway. Innebandyn är mer vid sidan av.
Majoriteten av lagkamraterna och konkurrenterna började träna på hojarna när de var fem–sex år.
Isidor började först som tioåring. Nu är hans resa, trots detta, framme vid ungdomslandslaget (85 cc).
– Jag tror jag var på mitt rum och kollade på tv. Då kom pappa in och berättade att jag var med i landslaget. Jag trodde inte det var sant först. Två veckor senare kom det på sociala medier, då förstod man ju att det var på riktigt.
Hur kändes det när du läste det med egna ögon?
– Det var väldigt kul, var det. Vi har tränat så himla mycket förra året och i år.
Går det att jämföra vad som är störst, att vinna SM-guld eller att komma med i landslaget?
– Det är svårt... När jag stod där och hade vunnit SM-guld kändes det väldigt stort, men jag måste säga att landslaget nog är en lite större upplevelse.
– I hela själva ungdomsserien är det kanske 40 förare. Det känns rätt stort att jag var en av de nio som de tog ut.
Isidor satt på läktaren när ungdoms-VM avgjordes på hans och Indianernas hemmabana i Kumla förra året.
I år kan han, tack vare landslagsuttagningen, få delta själv.
– Vi är nio stycken. Sen kommer dom, beroende på hur många alla andra länder har, ta ut fyra eller sex förare. Vi kommer få köra om platserna, om vilka som blir uttagna till tävlingarna. Jag tror dom kommer titta på snittet i serien.
Fotnot: Isidor hjälpte Indianerna till guld i USM i höstas.