Max tackar nej till drömchansen: ”Rätt beslut för min del”

Max Grahn fick en chans som många ungdomar drömmer om: en plats på tennisgymnasiet i Lidköping. Där finns alla förutsättningar att utvecklas till en elitspelare. Och att kombinera studier och idrotten.

Men han tackade nej.

– Jag känner att jag fattat helt rätt beslut för min del. Jag känner mig jättetrygg och nöjd med det, säger han.

Karlskogakillen Max Grahn, som spelar för Bofors tennisklubb, ser andra vägar att gå för att ge sig själv bästa tänkbara förutsättningar att nå så långt som det är möjligt.

– Jag provspelade och kom in i Lidköping. Redan då hade jag många funderingar och tankar: var det här verkligen något jag ville göra? Jag tror att jag egentligen aldrig velat lämna Karlskoga och flytta till Lidköping.

Många tankar

Innan han fattade det definitiva beslutet att inte börja på tennisgymnasiet i Lidköping efter sommarlovet tänkte han mycket på saken.

– Det hade förstås varit en mycket bra möjlighet, en dröm för många. Efter att jag lyssnat på andra och tagit in både för- och nackdelar, eftersom jag naturligtvis inte har någon egen erfarenhet i det här fallet, bestämde jag mig.

– Så här i efterhand känns det som ett enkelt beslut. Det är inget jag kommer att älta utan nu är det bara skönt att ha bestämt sig. Om du inte är lycklig kan du inte prestera. Jag känner mig lycklig nu. Och avslappnad. Det följer med till tennisen, hur jag mår som människa.

Karlskoga är hemma

Han berättar vidare om hur han tänkte:

– Karlskoga är hemma för mig. Det är här jag har växt upp. Det är här jag har mina vänner och min familj. Det hade kanske funnits någon procent att jag stortrivts i Lidköping och att det blivit hur bra som helst för mig. Men jag tror mycket mer på att bo kvar i Karlskoga. Speciellt då jag innerst inne hade med mig en så stor tvekan hela tiden.

Drömmen om att lyckas som tennisspelare lever i högsta grad vidare.

– Det är ekonomi som är mest intressant för mig på gymnasiet. Jag har i första hand sökt till Thoren Business School i Örebro. Det är mycket business man får lära sig där. Entrepenörskap och att driva företag, ämnen som intresserar mig. Så det är det jag hoppas på även om det är väldigt hård konkurrens om platserna där. I andra hand har jag sökt till Möckelngymnasiet här i Karlskoga, vilket jag är övertygad om också är en bra utbildning.

Byta klubb?

Som det varit de senaste åren har han huvudsakligen tränat i Kristinehamn tillsammans med en annan mycket lovande, Kristinehamns TK:s Bruno Johansson.

– Den möjligheten försvinner efter sommaren då Bruno ska gå på tennisgymnasiet i Lidköping. Jag funderar på att byta till Örebro TK, som har många heltidsanställda tränare och som har ett seniorlag som var mycket nära att gå upp i elitserien – högsta serien.

– Om jag kommer in i Örebro ser jag dagarna så här: först skolan, därefter stanna kvar ett par timmar och plugga och därefter träna. Om det i stället blir studier hemma i Karlskoga får jag åka in till Örebro och träna på kvällarna. Det är inte så stor skillnad tidsmässigt mellan att åka till Kristinehamn och till Örebro. Och om jag ändå är i Örebro för skolans del ser jag inga problem med att vara kvar för att sedan träna.

Tävlingsdags igen

När han första helgen i mars ska tävla igen, i Borlänge, är det ungefär tre månader sedan senaste tävlingen med anledning av restriktionerna som varit, då det blev succé i Pablo open i Kristinehamn.

– Helgen därpå blir det min första tävling på Svenska seniortouren som spelas i Falun. Det ska bli ett spännande kliv att möta de bästa. Det är viktigt för min utveckling att hela tiden söka bättre motstånd.

Regionmästerskapet, för region väst, väntar längre fram under våren i en fortsatt intressant tenniskarriär för Max Grahn som lyssnade på vad han själv kände skulle vara bäst och därför tackade nej till det som många andra sett som en drömchans.

Skör gräns

Johan Brorsson är pappa till Max och även ordförande i Bofors tennisklubb. I det här fallet framför allt pappa.

– Vi som föräldrar har kastats mellan att utmana Max och att stötta honom. Det är en skör gräns som förälder. Man måste utmana till en viss gräns men i slutänden handlar allt om att stötta utifrån den innersta viljan ens barn har. Vi är väldigt stolta att Max väljer det som han tror kommer bli bäst för hans del. Det känns som att många anser att en sådan här möjlighet tackar man inte nej till. Max har valt sin väg och gör det han själv helst vill och det är precis det man som föräldrar vill att ens barn skall vara trygg i, säger Brorsson.

– Nu känner vi snarare en ”trigger” i att få hjälpa honom att visa att kan utveckla sin tennis minst lika bra ändå. För så länge man mår bra i sig själv kommer även de sportsliga resultaten och Max har mycket spännande framför sig, fortsätter han.