Peter Carell blir pensionär: Jag planerar att bli kulturarbetare på västkusten

31 mars lämnar Peter Carell Kulturskolan och tar pension.

– Diskussion pågår mellan mig och min hustru Leila om var vi ska bo framöver. Från mars till oktober kommer vi inte att finnas i Karlskoga. Om vi ska ha kvar nån form av boende här så blir det som vinterort, säger han bestämt.

Vår, sommar och höst kommer att tillbringas på Västkusten. På den egna jordbruksfastigheten som Peter äger tillsammans med sina två bröder.

Skogsbonde

– Där kan vi även hyra ut stugplatser och om vi bor där på heltid kan man öppna för mer uthyrning. Det ingår 37 hektar skogsmark, det räcker en stund konstaterar han och fortsätter:

– Jag ska bli skogsbonde, därför önskar jag mig ett körkort för motorsåg i present så jag även kan gå in på andras mark och röja.

Om Peter får som han vill blir det kusten hela året och han planerar att bli kulturarbetare i Strömstadsregionen.

– Vi har egentligen ingenting som binder oss till Karlskoga mer än att vi har bott här i över 30 år och har vänner och mycket umgänge. Jag har fått erbjudande från Ulf Wandenbrandt att hänga på i Swedish rock orchestra. Det är den orkester som han turnérar med och som han har sin fasta tillhörighet i Vänersborg.

Peter och hans familj kom till Karlskoga från Oslo 1990. Det var jobbet som musiklärare som lockade hit honom.

– Yngsta dottern föddes 1989 på BB i Oslo, då började vi fundera på hur barnen ska ha det, ska vi stanna i Norge eller ska vi flytta tillbaka till Sverige?

Peter sökte jobb i Sverige, bland annat ett jobb i Nora som han inte fick.

– Då ringde Per Sjöberg till mig, han hade läst min ansökan till Nora och undrade om jag kunde tänka mig att jobba i Karlskoga istället.

Stor frihet

Det kunde Peter och på den vägen är det.

– Så det är tack vare Sjöberg som jag är här och det har jag inte ångrat. Karlskoga har varit ett fantastiskt ställe att jobba på som kulturarbetare. Jag har känt att jag har haft ganska stor frihet att vara kreativ och det är huvudsaken till att jag har stannat. Jag har fått jobba och jag har fått skapa.

Peter tror att kultursektorn i Karlskoga är en starkt bidragande orsak till att folk flyttar hit och blir kvar.

– Det ser man på de flesta av mina kollegor. De flyttar hit för att de tycker att det är en bra miljö där man får chans att utvecklas.

Innan man får börja lära andra måste man lära sig själv ansåg Peter vilket resulterade i sju års studier på högre musikutbildning.

– Det är lika lång tid som att bli läkare.

Det innefattar två år på Musikkonservatoriet i Falun och fem år på Musikhögskolan i Oslo.

– På något sätt har jag alltid tyckt att det är väldigt roligt att undervisa. Jag har haft lätt att få ungdomar med mig. Det har aldrig varit något problem. Det är det jag kommer att sakna mest, när jag lägger av, att jag inte träffar ungdomar på det sättet.

Han har utbildat barn från fem år och upp till elever som är långt över pensionärsåldern.

Kläcker ideér

I Peters jobb som musiklärare ingår även att spela i Karlskoga symfoniorkester och vara dess konsertmästare, det vill säga som chef bland musikerna i orkestern, den som har det tunga ansvaret och sitter längst fram.

I det uppdraget ingår även att sitta i konsertföreningens programråd tillsammans med sex andra personer.

– Det är vi som kläcker alla konsertideér och lägger programförslag.

Peter är även aktiv i Karlskoga konsertförenings styrelse.

Vad har du för starka minnen?

– Alla projekt som har legat i framkant. Jag har jobbat mycket för det regionala samarbetet mellan olika kulturskolor. Sånt tycker jag är väldigt tillfredsställande att man sår frön i verksamheten som ligger och gror i flera år och sen händer det nåt. Det tycker jag är ballt och jag hoppas det fortsätter så.

Peter har jobbat för att Karlskoga konsertförening ska kunna ta ett allt större ansvar för ett flertal olika musikstilar.

– Jag brukar sammanfatta detta som P2-musiken, folk- och världsmusik, jazz, kammarmusik samt den klassiska och symfoniska musiken. Detta tar konsertföreningen ett stort ansvar för idag och här skulle det behövas en anställd person som kan dra i alla trådarna för detta är ett stort arbete.

Nyckelöppnare

Ett starkt musikminne hos Peter är Chessperioden 1992-1994.

– Chess var en nyckelöppnare för Karlskoga symfoniorkester. Vi fick mycket positiv publicitet och det öppnade dörrar för andra artister och bokningsbolag.

Ett annat starkt minne är när han var med och gjorde sommarspel med Lyset.

– Det var på den tiden när Folkets park var kvar. Vi gjorde nåt som hette ”Karlskoga 1942” på parkens öppna scen. Jag har minnen av hur mycket vi jobbade när vi repeterade detta. Det var skitkallt när vi kämpade, det är sånt som bitit sig fast. Det var lite tufft.

Vissa möten har satt större avtryck än andra.

– Alla de turneér vi gjorde med Robert Wells och company. Vi åkte runt och gjorde julshower tillsammans med dem i ett flertal år. Det var fullt ös medvetslös, det var jätteroligt.

Vad händer nu?

Förutom det stora musikintresset gillar Peter friluftsliv, att vara ute i skogen och att umgås med familjen. De har även hundar, pudlarna Trassel och Sudden. Främst är det frun Leila som håller på med hundträning men Peter engagerar sig också.

– Frugan har redan gått i pension, gjorde sista dagen 31 augusti, så nu har hon stängt av datorn för gott.

Just nu håller Peter på att avveckla sig själv på jobbet.

– Det är en intressant uppgift. Jag har gett mig tusan på att den dagen jag släpper taget om jobbet, då ska det finnas folk som kan driva verksamheten vidare. Jag har ibland känt att jag kanske har varit lite mycket drivande och gått in och gjort så mycket själv istället för att låta människor runt omkring mig göra sin del. Ibland känner man att om jag flyttar från stan direkt, då kommer vissa verksamheter som har stort värde att inte funka så bra. Då gäller det att använda tiden fram till jag slutar att först och främst ordna över uppgifter till andra människor som är intresserade och som vill ta över. Jag har ändå 30 års erfarenhet i bagaget, jag vill leverera det på ett bra sätt.

Ett exempel som Peter ger är 13000 dokument i datorn som handlar enbart om konsertföreningen.

– Nu finns ett dokument tillgängligt för alla som är med i föreningen där de kan se hur jag gått tillväga. Vad och hur jag gjort och hur det har funkat.

Lite lägre nivå

Peter ser fram emot pensionen.

– Det känns jättebra och inte minsta jobbigt. Det ska bli så skönt att komma till Karlskoga någon gång och gå på konsert och bara njuta och inte behöva rådda i nånting, säger han och fortsätter:

– Jag tror att det är jättemånga som tycker det är skönt när jag lämnar för då går kanske verksamheten ner på en liten lägre nivå. Det kanske inte blir lika roligt men det blir mycket bekvämare. Det kan också ha den positiva effekten att man nu måste hitta andra bra sätt att lösa verksamheten på ,för att få till det.

Peter är inte orolig för Karlskoga som kulturstad, det finns en stor kraft både historiskt och i alla duktiga människor som finns här i stan.

– När jag flyttar kanske man kommer på att det behövs en musiksamordnare i kommunen. Jag har ju gjort detta av idealiteter i alla år.

Nu börjar Peters ta nästa steg i livet, mot barnbarn, livets efterrätt.

– Man behöver inte ta ansvaret fullt ut själv, bara när det är kul. Det är ju något som det öppnar sig för när man går i pension, mer tid för barn och barnbarn.