Rickard Therus: En ateists bekännelser

Familj
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Kyss mig, så att nånting kan bli gud igen” sjunger min musikaliska husgud.

En mening som antyder en avsaknad av eller en tappad gudatro. När jag bytte jobb senast hamnade jag i fler samtal gällande tro än förut, och som tänkande människa så bör man ibland, utvärdera och utmana sina ståndpunkter och stötestenar. Denna gång förändrades inget, inte för min egen del eller uppfattnings, kanske satte jag nya ord på gamla tankar och utmanade mitt inre för en stund. Men slutsatsen var densamma, jag tror INTE på gud.

Inte på din gud, oavsett vem du är som läser, inte på någons gud faktiskt, inte på det sättet som de flesta troende. Men jag kan tro på ordet gud, som i gudomlighet. Jag tänker att vi alla kanske borde sträva efter att vara någons gud. Även så att bara en endaste gång, få vara gud, för någon annan.

Vissa kan se sin gud i artister, idrottare, kungar och presidenter, en dyrkan till personer i sin omgivning, kompisar, kändisar eller annat. Ökenvinden från Sahara som värmer upp delar av Europa kan vara gudomlig för vissa, rent vatten är gud för andra, mat för dagen gudomligt för många och den där snön, är gud för vissa just den där dagen när den faller. I juletid kan man se gud i många glittrande barnögon. Vissa kan se gud i sängkammarens aktiviteter, andra ser gudomlighet i någons vardag, du vet den där personen som alltid ger av sig själv, men som aldrig tar. Vissa blir så viktiga i sitt yrke att de kan bli gudar för andra, som blåljuspersonal, samtalsstöd, socialarbetare med flera som ibland med bara samtalets hjälp kan nå en gudstatus, just där och då, för bara den personen.

När jag var liten så var min pappa gud, han hade nämligen, enligt egen utsago, varit pirat på de sju haven OCH cowboy i vilda västern, dessutom fanns det ärr att visa som bevis. Som äldre var min far fortsatt gudomlig, han hjälpte alltid andra som behövde det, han ställde alltid upp när det behövdes, för vänner, familj och för okända. Han jobbade nog hela sitt liv för att se till att andra hade det bra, utan att någonsin sätta sig själv först eller sina behov före familjens, och gav gärna av sin egen tid för att förbättra andras tid. En fantastisk gåva.På senare år har jag kunnat hitta portioner av gudomlighet både här och där, om man letar så är den ganska lätt att hitta.

Det är en enkel och pretentiöst klyschig sak att säga men DU kan vara den du vill att ANDRA ska vara. Det är lika lätt att säga, som svårt att leva efter när det verkligen gäller. Ingen kan vara allas gud, varje dag, hela livet. Men är det inte mer än rätt? Att du säger till dig själv, att ditt delmål idag, är att bli gud, för en person, en gång. Gör något gudomligt, sätt dig på kartan, se till att du betyder något för EN person. Det spelar ingen roll om det är i en minut som du är gud, eller om det är för resten av den personens liv.

Det handlar trots allt inte om att du VILL vara gud, det handlar om att den personen ser att det finns något gudomligt i en annan människa. Det är lätt att vara någons idiot, så försök att vara någons gud.

Vi kan kalla det för ateistens gud.

Rickard Therus

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.