Efter 24 år slutar P-A Johansson i BIK Karlskoga. I söndags lämnade han in nycklarna för att börja ett nytt jobb inom hockeyns värld.
Drömmen om att få se BIK ta steget upp i högsta ligan lever i högsta grad kvar hos honom. Liksom kärleken till klubben.
Av de 24 åren som han har bakom sig i BIK handlar det om 16 år som anställd som kanslichef. Innan dess var han ledare och funktionär.
– Det har inte hunnit sjunka in ännu, att jag nu slutar. Visst har jag funderat många gånger om jag verkligen tagit rätt beslut. Jag har tänkt att jag vill testa något nytt när jag nu fyller 45 till hösten. Jag är glad att jag gjort avtryck under mina år i BIK och därför erbjudits det här jobbet. Jag vet inte heller om jag någonsin mer får en sådan här chans.
Rekommenderad
Han efterträder Bosse Jansson, som rekommenderade P-A som sin efterträdare då han själv blir pensionär, och ska fungera som ansvarig för tävlings- och serieverksamheten i region väst. Den regionen innehåller Hälsingland, Gästrikland, Dalarna, Västmanland, Örebro och Värmland.
– Jag kommer dels jobba hemifrån Karlskoga, och dels ha ett kontor i Karlstad. Dessutom blir det en hel del resor och möten. Under min första vecka på nya jobbet ska jag vara i Stockholm från och med tisdag, säger han då vi träffas i samband med att han för sista gången stänger dörren till kansliet bakom sig.
– Sista gången låter så drastiskt. Jag kommer finnas tillgänglig om jag kan underlätta under en övergångsperiod. När det passar med mitt nya jobb kommer jag se så många matcher som möjligt i Nobelhallen, för naturligtvis kommer BIK alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Starkaste minnena
Alla år i BIK har förstås gjort att han har många starka minnen.
– Ställ inte frågan, vilket som är det starkaste. Det finns så många att välja mellan, säger han med ett skratt.
P-A gör ändå ett försök.
– Det som spontant kommer upp först är det som hände mot Rögle.
Säsongen 2005–2006.
Allting började i Nobelhallen med att BIK-backen Nick Angell ”smällde på” Rögleikonen Kenny Jönsson som blev skadad. Angell blev i nästa steg avstängd.
Inför returmötet i Ängelholm var känslorna mycket starka.
– Matchen skulle spelas annandag jul. Vi åkte dagen innan...
P-A var på den tiden lagledare för BIK:s allsvenska lag.
– ...och bodde i Halmstad. Det var ett stort säkerhetspådrag. Vi ledare fick eskort från omklädningsrummet och ut till båset. Det var ordningsvakter som satt i gångarna ovanför oss, med ryggarna mot isen för att bara ha koll på publiken så det inte skulle bli några attacker på oss.
Publiken i uppror
Daniel Wessner i BIK var, milt uttryck, en retsticka som kunde få de flesta motståndare ur balans.
– Jönsson skallade Wessner och fick matchstraff. Publiken var i uppror. Där kan man verkligen tala om cirkus. Jag trodde matchen skulle få brytas men den kunde spelas färdigt. Vi vann med 6–4. Jens Olsson satte sista målet i tom kasse.
Ett annat starkt minne berör även det Rögle. Våren 2017.
– Innna vi kommer till kvalet mot Rögle måste jag få nämna play off mot AIK. Vi ledde med 2–0 men AIK gjorde två mål på kort tid i slutet och fick matchen till förlängning.
I femte perioden kom så avgörandet.
– Calle Berglunds skott som gjorde att vi gick vidare.
P-A lyser fortfarande upp när han tänker på det.
– I kvalet mot Rögle, i nästa steg, ledde vi samtliga fyra matcher men förlorade alla fyra: två av dem efter förlängning. På den tiden kvalade de allsvenska topplagen mot bottenlagen från SHL. Rögle hade visat en hyfsat positiv trend på slutet. Om vi i stället fått möta Leksand, som å sin sida hade en negativ trend, tror jag att vi gått upp. Kvalet mot Rögle påminde mycket om semifinalserien nu i vår mot HV71. Vi var nära men nådde inte ända fram. Att det blev 0–4 i matcher kändes orättvist men visst förlorade vi mot bättre lag.
Avslutande seger
I båda fallen, och egentligen alla år, har BIK slutat säsongen som förlorare även om man internt många gånger haft anledning att känna sig som vinnare.
Våren 2018 var det däremot annorlunda trots att BIK hela säsongen utkämpade en tuff kamp i botten på tabellen.
– Det blev en stark avslutning som fullbordades när vi vann sista matchen i Västervik och klarade oss kvar utan kval. Då fick vi verkligen visa oss som vinnare. Och då såg, nog, alla oss som vinnare även om det var en jobbig säsong på många sätt.
Med tränarbyte och stor omsättning på spelare för att försöka rädda kvar laget i allsvenskan.
SHL-drömmen
P-A har liksom många andra i BIK haft en dröm under lång tid: ta steget upp i SHL.
Även om det inte blev verklighet under hans år i klubben har han goda förhoppningar att han kommer att få vara med om det från läktarplats.
– Om BIK fortsätter jobba på lika starkt som gjorts under lång tid kommer till slut SHL bli verklighet. I så fall behövs ett fortsatt bra samarbete med näringslivet och att supportrarna ställer upp på bästa tänkbara sätt. Dessutom är det ett måste med en ny arena, en mycket mer modern arena.
Hyllar funktionärerna
Han hinner under internvjun nämna många personer som han haft ett utmärkt samarbete med genom åren.
– Jag har inte hunnit tacka alla men vill gärna lyfta fram att jag är oerhört tacksam över allt trevligt folk som jag haft förmånen att i olika former samarbeta med.
Utan att gå in på någon enskild person är det han säger till sist mycket viktigt för fortsatta, och utökade, framgångar för klubben.
– Funktionärerna. Det behövs 100–110 funktionärer för att genomföra en match. Dessa ställer upp ideellt.
Därför slutar P-A efter 24 år i BIK: ”Fick ett erbjudande...”