Livets faser och fasor är många,
ända från vaggan, fram till vår grav,
blodiga får vi ibland oss stånga,
om vi inte helt, vill gå i kvav.
Livets ljuspunkter bjuds vi ibland,
av dem kan vi aldrig få nog,
dessa känns som att komma i hamn,
och då glömmer vi bort, allt knog.
Ja livets alla faser och fasor,
vill säkert en lärdom oss ge,
slipper vi hungriga gå, och ej i trasor,
borde vi med tacksamhet, på dessa se.
A-M Käll